ander vinets inflytelse, håller ett improvise-l radt tal om det republikanska statsskickets företräden och föreslår att bilda en revolutionär klubb, visar sig rättvisans tjenare och arresterar vår språksamma republikan. För att ej minska intresset vilja vi ej redogöra vidare för intrigens utveckling, utan blott tillägga att postmästarens plan misslyckas och att Sofi Tumlinder slutligen vinner sin fars bifall att förena sig med den unge läkaren. Fiffenströms roll utfördes af hr Deland på ett sätt som gaf ingenting öfrigt att önska och m:ll Deland fyllde på ett tillfredsställande sätt Sofi Tumlinders parti. Hr Lindström gaf gubben Tumlinders roll såsom det föreföll oss något matt och hr Schwartz visade någon stelhet såsom den förälskade läkaren. Rosalba Rosmarin kunde knappast lyckligare personifieras, än detta skedde uti fru Delands mästerliga uppfattning af denna typ för en gammal giftaslysten hushållerska. Fru Isberg undergick sin aminalkur med all möjlig confiance. och om hon ej blef rätt clairvoyant låg felet otvifvelaktigt hos magnetisören. En dekoration föreställande Humlegården med dess rotunda var ganska lyckad. Kärleken kommer sedan, är en liten ganska nätt enaktskomedi, som med nöje ses, ehuru intrigen hänger något löst tillsamman och motiveringen på sina ställen är något svag. Baron de Mariveaux (hr Lindström) har fattat en föresats att ej bortgifva sin dotter Virginies (mell Deland) hand till någon, som af kärlek begär densamma, emedan han är af den öfvertygelsen, att det lyckligaste äktenskap är när kärleken kommer efter bröllopet. Alfred de S:t Vrin (hr Åhman) har förälskat sig i den unga sköna, och som han händelsevis upptäcker baron de Mariveaux åsigt, tillställer han er liten komedi, hvaruti han sjelf spelar hufvudrollen, såsom ursinnigt förälskad uti baronens bedagade syster, Diane, (fru Isberg), som med välbehag emottager hans ömma låga. Baronen, härigenom förd bakom ljuset, finner numerz2 intet hinder möta en af Alfreds far proponerad förbindelse mellan Virginie och Alfred, samt underskrifver beredvilligt kontraktet, i den tanke att de unga tu hata hvarandra af hjertans grund och blott af barnslig undergifvenhet uppfylla sina föräldrars önskan. Afven Diana blir ej lottlös, ty en hr Verdier har länge suckat vid hennes fötter, och belönas nu med hennes hand. Stycket gafs med god ensemble och hufvudrollerna utfördes oklanderligt