ander vinets inflytelse, håller ett improvise-l
radt tal om det republikanska statsskickets fö-
reträden och föreslår att bilda en revolutio-
när klubb, visar sig rättvisans tjenare och ar-
resterar vår språksamma republikan. För att
ej minska intresset vilja vi ej redogöra vidare
för intrigens utveckling, utan blott tillägga att
postmästarens plan misslyckas och att Sofi Tum-
linder slutligen vinner sin fars bifall att förena
sig med den unge läkaren.
Fiffenströms roll utfördes af hr Deland på
ett sätt som gaf ingenting öfrigt att önska och
m:ll Deland fyllde på ett tillfredsställande sätt
Sofi Tumlinders parti. Hr Lindström gaf gub-
ben Tumlinders roll såsom det föreföll oss nå-
got matt och hr Schwartz visade någon stel-
het såsom den förälskade läkaren. Rosalba
Rosmarin kunde knappast lyckligare personi-
fieras, än detta skedde uti fru Delands mäster-
liga uppfattning af denna typ för en gammal
giftaslysten hushållerska. Fru Isberg under-
gick sin aminalkur med all möjlig confiance.
och om hon ej blef rätt clairvoyant låg felet
otvifvelaktigt hos magnetisören.
En dekoration föreställande Humlegården
med dess rotunda var ganska lyckad.
Kärleken kommer sedan, är en liten ganska
nätt enaktskomedi, som med nöje ses, ehuru
intrigen hänger något löst tillsamman och mo-
tiveringen på sina ställen är något svag. Ba-
ron de Mariveaux (hr Lindström) har fattat en
föresats att ej bortgifva sin dotter Virginies
(mell Deland) hand till någon, som af kärlek
begär densamma, emedan han är af den öfver-
tygelsen, att det lyckligaste äktenskap är när
kärleken kommer efter bröllopet. Alfred de
S:t Vrin (hr Åhman) har förälskat sig i den
unga sköna, och som han händelsevis upptäc-
ker baron de Mariveaux åsigt, tillställer han er
liten komedi, hvaruti han sjelf spelar hufvud-
rollen, såsom ursinnigt förälskad uti baronens
bedagade syster, Diane, (fru Isberg), som med
välbehag emottager hans ömma låga. Baronen,
härigenom förd - bakom ljuset, finner numerz2
intet hinder möta en af Alfreds far proponerad
förbindelse mellan Virginie och Alfred, samt
underskrifver beredvilligt kontraktet, i den
tanke att de unga tu hata hvarandra af hjer-
tans grund och blott af barnslig undergifven-
het uppfylla sina föräldrars önskan. Afven
Diana blir ej lottlös, ty en hr Verdier har
länge suckat vid hennes fötter, och belönas nu
med hennes hand. Stycket gafs med god en-
semble och hufvudrollerna utfördes oklanderligt