FRANSK CONNETABELS BRORSON ,)
ar GUSTAVE CHADEUIL
Må ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN,
Der unga qvinnan drog sin hand ur grefvens,
och sedan hon omfamnat honom, sade hon med
en ljuf, barnslig undergifvenhet, i det hon upp-
repade grefvens egna ord:
a har endast 2 Vilja, Arehambaud, och
sden är din.
Derpå steg hon åter ur båten och skyndade
alt sätta sig på en kulle som begränsade ängen.
Archambaud satte sig Vid hennes fötter i
stum hänryckning.
. OT detta ögonblick närmade sig Guillaume
Corun, ölfverhofmästaren, som Vi redan sett i
Paris på rue de la Ferronnerie, för att med
alla tillbörliga vördnadsbetygelser tillkännagif-
va att supeen Var serverad.
Jehanne vYeste sig, och stödd på grefvens
arm vände hon sina steg mot paviljongen.
Den öppna dörren visade ett rymligt rum,
i hvars midt ett litet bord var dukadt.
Denna enda sal begagnades sedan bordet
blifvit borttaget. än till rastställe vid lim-
stångsjagten, än till en tillilyktsort för Jehanne
då hon läste i sin messbok.
Som paviljongens afskilda läge utsatte den för
plundring, lemnades der endast några Möbler
som voro omöjliga att bortföra.
Dess gröna guldbroderade sammelstapeter,
såfvo denett. utseende r, som underbart
fogade sig till de olika 1, hvatill den
var bestämd. Utan tvifvel vom en slump,
bar Jehanne denna afton sanna kostym, vi
hafva sett henne bära den dagen, då treham-
hand underrättade henne om sin blifvande
duell med CI
Samma hl
ken hen har en
fallva
änd
förande, rohe, öfver hvil-
ika är. som
alltid gjorde henne blödande ch Öm
det blå harmonierade med den fina fårgskift-
ningen på hennes kind; kring Hennes - hals
hängde simma dyrbara halssmycke: hennes
shår lika ordnadt i lockar, prydt med hvita per-
lör, -smög sig på samma. sött undan den him-)
melsblå hufvudbonaden. Genom en af dessa
bisarra naturens nycker som vi hafva svårt att
förklara, bar äfven grefve Arechambaud sam-
ma drägt, som han bar på supeen. Snörena
på hans diamantprydda hufvudbonad nedföllo
7) Se Å. B. M 129, 131, 132, 1385, 157 och 138,