FRANSK CONNETABELS BRORSON ,) ar GUSTAVE CHADEUIL Må ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN, Der unga qvinnan drog sin hand ur grefvens, och sedan hon omfamnat honom, sade hon med en ljuf, barnslig undergifvenhet, i det hon upprepade grefvens egna ord: a har endast 2 Vilja, Arehambaud, och sden är din. Derpå steg hon åter ur båten och skyndade alt sätta sig på en kulle som begränsade ängen. Archambaud satte sig Vid hennes fötter i stum hänryckning. . OT detta ögonblick närmade sig Guillaume Corun, ölfverhofmästaren, som Vi redan sett i Paris på rue de la Ferronnerie, för att med alla tillbörliga vördnadsbetygelser tillkännagifva att supeen Var serverad. Jehanne vYeste sig, och stödd på grefvens arm vände hon sina steg mot paviljongen. Den öppna dörren visade ett rymligt rum, i hvars midt ett litet bord var dukadt. Denna enda sal begagnades sedan bordet blifvit borttaget. än till rastställe vid limstångsjagten, än till en tillilyktsort för Jehanne då hon läste i sin messbok. Som paviljongens afskilda läge utsatte den för plundring, lemnades der endast några Möbler som voro omöjliga att bortföra. Dess gröna guldbroderade sammelstapeter, såfvo denett. utseende r, som underbart fogade sig till de olika 1, hvatill den var bestämd. Utan tvifvel vom en slump, bar Jehanne denna afton sanna kostym, vi hafva sett henne bära den dagen, då trehamhand underrättade henne om sin blifvande duell med CI Samma hl ken hen har en fallva änd förande, rohe, öfver hvilika är. som alltid gjorde henne blödande ch Öm det blå harmonierade med den fina fårgskiftningen på hennes kind; kring Hennes hals hängde simma dyrbara halssmycke: hennes shår lika ordnadt i lockar, prydt med hvita perlör, -smög sig på samma. sött undan den him-) melsblå hufvudbonaden. Genom en af dessa bisarra naturens nycker som vi hafva svårt att förklara, bar äfven grefve Arechambaud samma drägt, som han bar på supeen. Snörena på hans diamantprydda hufvudbonad nedföllo 7) Se Å. B. M 129, 131, 132, 1385, 157 och 138,