kert aldrig inlåtit sig på företaget. Att fritt få disponera en egen lokalj är väl den billigaste fordran i verlden, och beslutet förefaller så mycket mera besynnerligt, som det är alldeles omöjligt att utfundera hvad det skall tjena till. Detsamma är äfven anbefalldt för kongl. Humlegården. Denna är dock på sitt sätt en konglig park, så att hr öfverståthållaren i afseende på den kan finna sig mera oförhindrad att följa sina små kapriser; dock synes förfogandet, äfven i afseende på den, vara minst sagdt obehöfligt. Innebär det då cen så stor retelse, att visa sin lilla makt och myndighet, att äfven de obetydligaste tillfällen dertill skola utpassas, och månne icke hr öfyverståthållaren kunde finna värdigare föremål för sin verksamhet, än att genom sådane petitesser trakassera en allmänhet, som i honom snarare borde kunna påräkna cen målsman. Slutligen går det väl så långt, att våra moderna Jacobiner — polisbetjenterna — lägga sig i om man vill göra en promenad på Carl XIII:s torg, alldenstund sådant af en uppskrämd inbillning kunde anses leda till oordningar. Grefve Hamilton har en gång velat taga bort he clgdagarne. Nu tycks det som han skulle vilja taga bort hvardagarne med — ett radikalt medel att vara säker på hufvudstadens lugn.