i Europa, har varit föremål för de mest olika kommentarier, allt efter partiernas olika synpunkter. Mig synes att detta budskap lemnars en bekräftelse på den framställning man förut!l här i allmänhet gjort sig om presidentens personlighet; man tycker sig deri läsa en viss öppenhet och bona fides, men tillika någon andelig fattigdom, eller svaghet i karakteren, i förening likväl med ett anspråk på personligt regerande, som alls icke öfverensstämmer med fransyska konstitutionen. Ni har kanske redan af tidningarna sett, att det berättas att detta dokument icke skall blifvit visadt för ministrarna, förr än just som det skulle lemnas till lagstiftande församlingen, och att Odilon Barrot då hade strukit ut två ställen deruti, det ena som innehöll att de italienska angelägenheterna numera ej kunde afgöras annat än i Rom, och det andra häntydande på, att inga lagar fordrades mot pressens och klubbarnas sjelfsvåld. I morgondagens session kommer väl detta till tals. 1 allmänhet är man visst icke utan orsa för morgondagen och dess sviter, och det förefaller något besynnerligt att höra personer af alia politiska färger öfverensstämma i den tankan, att man ingalunda kan göra sig säker för ett nytt utbrott, enär ingen förmodar, attic bergpartiet får fram sin vilja om en anklageilse-t akt emot presidenten och general Oudinot. Huru långt ett sådant utbrott kan gå, om det !! intriffar, är omöjligt att förutsäga, men sanno-C likt är nog, att de personer, som planera på republikens undergång, icke blifva behandlade i med mycken skonsamhet, i fall ultrademokra-2 terna segra. Vid ett sådant tillfälle är mycken? blodsutgjutelse att frukta, ty nationalgardets!l olika legioner äro mycket delade till sina tän-s kesätt; en stor del är republikanskt sinnad,ll 1 1 f ( 1 l mo md do fr kd 8 mo ms AA Mwe AR — —— — — Kr 6 KN och om pluraliteten af nationalgardet går på demokraternas sida, så låter armåeen ej kommendera sig emot dem. Då är det troligen förbi både med Ludvig Napoleons presidentskap och hans rådgifvares makt, och hrr Thiers, Falloux och Changarnier komma då troligen ej att stanna i Paris, ty det är mycket att frukta, att den genom reaktionen länge retade massan skulle taga sin tillflykt till en konventsregering ånyo, och det finnes nog minga eldfängda hjernor som vilja gå drakoniskt till väga, för att åtminstone för en tid sätta hela landet i förskräckelse. På detta sätt skulle rojalisterna och andra frihetens fiender ännu en gång hafva fört Frankrike till branten af en skräckregering. I dag på morgonen dog marskalk Bugeaud af koleran. Frankrike förlorade i honom sin illustraste general, och reaktionen en af sina kraftigaste medlemmar. Också nästan förgudas han i alla tidningar på den sidan. Många saker kunna också sägas till denne mans beröm, oaktadt hans häftighet mot demokratien. Han hade börjat som simpel soldat och blef utnämnd till korporal dagen före slaget vid Austerlitz: äfven länder honom till beröm, att han efter Napoleons fall icke ville tjena restaurationen, utan lefde såsom landtbrukare från 1815 till 1831, och derunder mycket gagnade sin ort. Han hade äfven en ganska god stil såsom skriftställare. En tidning i dag berättar, att republikens president några timmar före hans död hade berättat för honoml, om de fransyska truppernas intågande i Rom, l; och att han dervid med svag röst hade för-ls j 1 — mA klarat, att han dog nöjd efter denna underrättelse. Det måste troligen lemnas derhän, huruvida ej detta är hopspunnet. Koleran har på de sednaste 8 dagarne ut-l bredt sig betydligt mera härstädes, i anledningl af häftiga ombylten i väderleken; först denli mest tryckande värma af några och 30 grader i skuggan, hvilket räckte 3 dagar, och derefter häftig nederbörd och påföljande kyla. Antalet af sjuka och döda steg under de:varma dagarne till dubbelt emot förr och en dag dogo öfver 609; sedan har det ånyo minskats. Man är nu allmänt ölvertygad derom, att koleran alls icke smittar genom vidröring med händerna, d. v. s. är kontagiös, eller rättare denna förut redan allmänt utbredda öfvertygelse har afl. många skäl ytterligare bekräftats, men deremot synes den meningen blifva alltmer rå; dande, ait smittämnet är en giltig miasma, som fortplantas verksamt både genom fuktighet och all orenlighet. En anmärkningsvärd omständighet är, att den sundt och högt belägna staden Versailles, dit tusentals menniskor härifrån dagligen resa, blifvit alldeles skonad. Starka menniskor hafva angripits och dött likaväl som svaga, men de talrikaste offren äro sådane, som haft klen föda. Såsom bästa botemedel rekommenderas en saftig närande köttdiet, men med försigtighet att ej öfverlasta magen, samt kryddor, en thesked konjack då och då till vid pass ett jumfrumått för dagen, samt kroppens gnidning med kamfertsprit, synnerligen i maggropen, som bör hållas väl varm. Derjemte är observeradt, att sjukdomen nästan aldrig förekommer utan att åtminstone någon stund förut gifva sig tillkänna gendm illamående och böjelse för diarrh, och att den häfves före krampens tillkorost, om hjelp genast sökes. Förkylning bör ock framför allt undvikas. Jenny Lind lärer i denna vecka anträda sin hemresa till Sverige, så att hon kan väntas innan slutet af månaden. Flon hade den artigheten att sjunga nästan en hel afton sistlidne fredag på en soirge hos svenske och norske ministern grefve Löwenhjelm, som med sin vanliga gästfrihet hade vid detta tillfälle inbjudit större delen af de i Paris vistande resande svenskar och norrmän. Man såg dessutom på denna soir6 en lysande förening al diplomatiska corpsen i Paris, flere af de förnämsta bankirerna med deras fruar, samt politiska notabiliteter och skriftställare, såsom grefve Molc, f. d. inrikesministern Lon Faucher, Emile de Girardin, markis Boissy m. fl. Den ryktbare Meyerbeer var ej den minst intressanta personen i detta sällskap.