svarade denne, som var ensam i vagnen, jag är öf-1-
verste i piemontesisk tjenst, har efter slaget tagit
afsked och vänder nu tillbaka till Turin. Hr
grefyen får ursäkta, men jag kan icke låta er resa,
ni måste följa mig till generalen, som är blott nå-
gra få steg härifrån,. Som ni behagar, min herre,
jag är till er tjenst. Derpå eskorterades vagnen af
några husarer till ett litet slott, som för tillfället var
general Thurms högqvarter. Officeren går in och
anmäler hvad som passerat: låt honom komma upp
och låt tillika hemta den fångna sergeanten af re-
gementet Bersagliere; känner denne honom, kan nill
låta honom passera, i annat fall qvarhåller ni honom
som fånge. I hvilket fall som helst underrättar ni
mig om utgången., !
Grefve de Barge föres in i förmaket och sergean-
ten föres äfven in.
Känner ni grefve de Barge, piemontesisk öf-l,
verste ?
Jag känner icke ett sådant namn inom sardinska l?
hären.p )
Bersaglieren närmar sig, betraktar närmare den l!
resande och förstummas. Grefven ger honom ett 1
tecken med blicken. .
Jo, nu känner jag honom; den herrn var vidlj
Gud alltid vid konungens sida under striden. j
Grefyen gaf honom ett tecken med handen. Ser-l:
geanten aflägsnar sig och den resande säger till offi-
cern, närmande sig till dörren: det är väl icke nå-l!
Å
l
L
4
4
f
I
t
SN TA
ER
got vidare i vägen för min afresa?
Ursäkta, hr grefve, gen. Thurm ber er dricka en
kopp tÅ med honom.
Grefven cemottager inbjudningen och går in till
generalen, som, efter några ursäkter för den sträng-;
het kriget fordrar, inleder ett samtal.
Man talar om slaget; grefven berättar hvad som
tilldragit sig inom piemontesiska lägret och gen. li-
kaledes hvad som föregått på österrikisk sida och i:
tillägger: förlåt hr grefve, men det väcker min för-
våning, att en så utmärkt man, som ni tyckes vara,
icke bekläder en högre rang inom hären.
Jag har aldrig haft tur med mig, allt har miss-
lyckats. Derföre har jag också efter slaget, då jag
såg att den militäriska baran icke kunde bereda
mig någon framtid, tagit afsked.
Efter en stunds konversation tog grefve Barge af-
sked från grefve Thurm, som följde honom till vag-
nen. Under det generalen åter gick upp för trap- ;
pan, sade han till sina adjutanter: grefve Barge k
var i sanning en utmärkt personlighet. Han gjordel,
dock på mig intrycket mera a en diplomat än eni;
militär. Hvad säger ni härom ? 1
Vi äro af er mening, hr general; men der ärl?
Bersaglieren, han kan måhända säga oss hvilken
ställning denne öfverste innehade vid hofvet i Turin.
Hör min vän, hvem var denna grefve Barge, som
nu lemnade 0ss?
Grefyve Barge är konung Carl Albert.
Konungen!
Mina herrar! utbröt grefve Thurm efter ett
ögonblicks tystnad, Gud beskyddar i sanning OÖster-
rike! Hvad skulle väl verlden hafva sagt, om vi ge-
nom ett olyckligt misstag skjutit på denna vagn,
och denna olycklige furste, som nästan varit ound-
vikligt, blifvit träffad! Man skulle sagt att vi, lika
oförsonliga som trolösa fiender, dödat konung Carl
Albert i eit fegt och lömskt bakhåll. Låtom oss
tacka Gud, som besparat oss detta öde, och skatta
oss lyckliga att hafva fått se och akta vår hjeltemo-
dige motståndare.
— EXPLOSION AF BOMULLSKRUT I BOUCHET,
den 47 Juli 4848. (Efter en berättelse till Franska
Vetenskapsakademien, af Maurey.) Flera år har
bomullskrut tillverkats i Bouchet för statens räk-lI
ning och försök blifvit anställda med produkten, förf
att jemnföra den med vanligt krut i afseende på
kostnad, kraft och förvaringssätt. Motsvarande för-
sök hafva anställts i Vincennes. Till de öfriga här-
vid gjorda rönen höra de för det nya krutet gan-
ska betänkliga, att det antingen småningom syrsätter
sig vid luftens tillträde och då helt och hållet mister
förmågan att explodera, eller att det, om syrsättnin- J
gen förekommes genom alkaliska tillsatser, explode-
rar af sig sjelf efter längre eller kortare förvarings-
tid, och utan att orsakerna till explosionen hittills
kunnat utrönas. I Vincennes exploderade ett lager
bomullskrut den 2 Augusti 1848; i Bouchet har man
baft två explosioner, en den 25 Mars 4847 och en
den 47 Juli 1848.
Den sistnämnde tilldrog sig i ett grundmuradt
magasin, der det färdiga bomullskrutet förvarades,!s
inpackadt i fastager, innehållande tillsammans 41600
kilogrammer (37 centner). Vid explosionen omkom-
mo 4 menniskor och 3 sårades; magasinsväggarne
dels 4 meter (öfver halfannan aln) dels :, meter
tjocka, grusades från golf till tak, och efter hela
byggnaden återstod ej annat spår än en skålformig;
grop om 4 meters djup och 46 meters tvärmåltt. 2
Krutfjärdingarnes stäfvar och band voro så försvun-
na, som om de blifvit förflygtigade. Af bjelklaget!
funnos några krossade bitar, alla utan tecken till t
syedning. Hundrasextiofyra träd, som omgåfvo bygg- d
naden, befunnes dels uppryckta dels afbrutna, det, C
sednare mer och mer nära roten, i mån af närheten
till gropen. De som närmast denna lågo omkull-;
kastade, voro äfven barkade och till en del splittrade,
ikt hampskäfvor. I en af byggnadens längdriktnin-!
gar fann man på en sträcka af 300 meter en mängd. u
materialier efter byggnaden, slungade mer eller min-f
dre långt i mån af sin tyngd, så att t. ex. träsplit-f
ror lågo närmast gropen, stenbitar dernäst och jern-
stycken läpgst bort. -
— EN JOCKEYS NIT I TJENSTEN. För fram- c
sång i vadspelet med fullblodshästar fordras blandlu
annat, att ryttaren — jockeyen — är så lätt somlk
s
r
l
-
NN
Jm pt
AO A
möjligt; ju mindre han väger, med bibehållen för-
måga att hänga qvar på hästen och föra ridpiskan,
ju fullkomligare anses han. Medlen att uppnå denna
fullkomlighet äro flera: jockeyerna laxera och svettas,
och supa dugtigt emellanåt, alltifrån barndomen, och
sålunda bilda de sig till spelryttare, i samma mening
som fullblodsrasen bildats till spelhästar. Följandejn
exempel visar att dieten likväl misslyckas ibland.!n
Ar J. Burrill of Horndean höll ett fullblodssto, som9
skulle täfla vid den förestående vadlopningen ill
Portsdownhill, och åt stoet höll han en jockey,
vid namn George Davis, 23 år gammal, som skulle t
ptrainera, stoet och sig sjelf till spelet. För attl;
minska sin tyngd, klädde George på sig en mängdls
ljocka friskläder och begaf sig från Horndean ut tilljl
snabblöpning på egna ben, hvarmed han höll ut i
.vå timmnr, då han återkom så uttröttad, att han
dignade ned. Han lades då mellan bolstrar, för att
svettas ytterligare. Han steg likväl ej upp vidare,
utan var snart död. Den 24 Maj hölls Coronersbe-
igtning öfver liket, hvarvid utan vidare anmärk- lst
ning gafs det utlåtandet, att drängen blifvit död afjii
natthet.
Detta interessanta sätt att dana menniskor och
creatur till spelpjeser var äfven i fråga här, för ettig
ler halftannat årtionde sedan, då man arbetade på li.
ngelska fullblodsrasens införande i Sverige, såsom kk
tt non plus ultra till hästafvelns fullkomnande ilp
tWlmänhet. Man träffar, i de denftiden utgifna skrif-n
er derom, utförliga skildringar öfver de engelskal3
ockeyernas omsorg att trainera sig och fullblods-
västarne, och ampla loford öfver deras oförtrutenhet
tjensten.
Fer RT
Rättelse: I den underrättelse som i
nm addaoaladac am kanel hreafane Ano AA