NN DD ee 2 Er
kammen af en närliggande höjd , sqvadron dra-
goner, hvarmed öfverste Flindt anställde en rekogno-
scering. Denne käcke officer tvekar ej ett ögonbick
att med sin ringa styrka angripa fienden i flanken,
den retirerande danska sqvadronen vänder också om,
båda störta lös på den preussiska tåte-sqvadronen,
som, under det de andra flydde, i ett nu påle-måle
kullkastades. Danska dragonerna utdelade förfärliga
hugg och ville ej gifva pardon. Det lyckades likyäl
befälet att stilla dem, så att en officer, 4 trumpetare
och 23 man togos till fångar, många dödades, hvar-
ibland 4 officer, hvars hufvud nästan klöfs genom
ett enda hugg; flere sårades och några undkommo,
derföre att en betydlig kavallerimassa syntes hasta
tyskarne till understöd. Danska förlusten var — en
i halsen lätt sårad häst. Detta var den enda ärliga
choque under hela kampanjen; förut hafva tyskarne
undvikit det, och numera göra de det väl ändå heldre.
Få se hur länge vi få ligga här. Vi ligga stilla
och beskedligt, endast våra patruller lufvas litet då
och då med fiendens. Någon dag kl. 6 å 41 allar-
meras våra förposter genom en mindre fiendtlig re-
kognoscering. Dagen derpå sker det med en större
styrka och trupper sändas dessutom vestvart för att
tournera oss. Då veta vi hvad det betyder; vi for-
mera oss, stå tills mot aftonen, och retirera derefter
!, å ?V, mil; hvad fan skall man också göra, då
man har tredubbel styrka emot sig, och befinner sig
i ett land utan hållbara positioner annat än vid stä-
derna, och med tyskarnes ädla sätt att strida kan
man ej stadna der. Funnes här en enda god posi-
tion, så skulle vi nog hålla stånd, så vida icke ty-
skarne i sitt ädelmod och afsky för blodsutgjutelse,
begagnade sig af ett lika oskyldigt krigsputs här,!
som slesv. holsteinarne vid Fredericia, d. v. s. for-l
merade första linien af jutländska bönder, qvinnor
och barr,
Ett ämne, som gifvit oss i danska armåen tjenande
svenska officerare anledning till bitter förtrytelse,
vill jag omtala. Från flera ställen i Sverige hafva
vi fått bref med underrättelser att svenskar, (man
säger till och med officerare, men det kunna vi ej
tro), som icke lyckats vinna inträde i danska ar-
men, vid sin återkomst till Sverige berättat att de
ej velat gå i dansk tjenst, emedan de der redan an-
satte svenskar förklarat att de voro behandlade med
missaktning och för öfrigt högst missnöjde, isynner-
het derföre att danska trupperna voro så fega att
de med klingan måste drifvas fram. Vi vilja ej för-
moda att svenska nationen kan fästa tro till sådana
usla lögnare, och förklara vi, (jag säger vi, ty alla
landsmän jag talat med äro ense om att gifva vårt
fullkomliga dementi på dessa lögner), att vi alla
blifva behandlade med utmärkt artighet, att vi äro
fullkomligt nöjde, samt att hvad danskarnes mod
angår, vi icke högre önska än att våra landsmän
måtte slåss lika bra, ifall de någonsin komma att
visa sin bravur på annat än öfningsläger. 4.
Från Slesvig skrifves, att landsförsamlingen
der sammanträdt den 7 dennes. Den emottog
en deklaration af ståthållarskapet, som ansett
sig böra yttra sina åsigter om två saker af
största vigt, som stå i innerlig vexelverkan.
Den ena är hertigdömenas, genom yttre fien-
der anfallne statsrättsenliga ställning; den an-
dra Tysklands, genom inre tvister för det när-
varande hotade statsenhet och nybildning. I
förra afseendet anser ståthbållarskapet att allt
måtte göras för att bevara hertigdömenas för-
ening, men att just derföre man icke bör trä-
da för nära de gällande rättsförhållandena, så-
ledes icke ifrågasätta personal-unionens upp-
häfvande. I det andra afseendet anser ståt-
hållarskapet, att en full neutralitet måste iakt-
tagas, i afseende å de opinioner som i Tysk-
land ställt sig fram för den tyska riksförfatt-
ningen, och de, som nu söka tillvägabringa en ny
sådan. I annat fall skulle de förbundskrafter,
som nu biträda vid försvaret af hertigdömenas
sjelfständighet, söndras och öfvergifva dem.
Presidenten höll derefter, sedan ståthållarne
aflägsnat sig, ett tal, hvari han skildrade be-
tänkligheten af närvarande ställning 0. s. V.
Sedan upplästes adresser och petitioner, hvar-
ibland en hop, om personalunionens upphäf-
vande. Slutligen föreslog Olshausen, att kom-
plettera valen till Frankfurter nationalför-
samlingen, samt att anordna de af nämnde
församling beslutade val till ny riksförsamling,
hvarefter frågan om en ytterligare förökning af
krigsmakten i hertigdömena, genom uppbådan-
det af ännu en ålders klass, remitterades till
utskott.
FRÅNKRIKE.
Presidentens budskap ankom den 6 Juni till
den lagstiftande nationalförsamlingen, men med-
delas ännu icke af tidningarne. Flera blad
hafva klagat öfver att den dröjt så länge; en
del vilja härleda detta från oenighet i konsel-
jen öfver ämnet, och Tribune berättar, att
man med hetta stridt öfver en punkt, som
presidenten Bonaparte ville låta inflyta, men
som de liberalare ministrarne med Dufaure i
spetsen på det högsta satte sig emot. Denna
punkt skulle hafva innehållit: att franska re-
geringen beslutat att i alla händelser besätta
Rom.
Proudhon är arresterad. Constitutionel
förkunnar denna händelse med följande ord:
Proudhon arresterades den 3 Juni kl. 8, i
samma ögonblick som han ankom till Paris
på Nordbanan. Antingen nu hans nära före-
stående ankomst blifvit förrådd eller han blef!
igenkänd då han steg af, så mycket är säkert,
att en i blus förklädd polistjensteman (officier
de Paix) följde honom i hälarne och lät honom
gå till närheten af kasernen på Rue de Fau-
borg Poissonnitre. Ankommen dit, ilade po-
lismannen till vakthafvande oflicern och reqvi-
rerade handräckning. Åtföljd af soldater, an-
höll han derefter Proudhon, gaf sig tillkänna
och uppmanade honom att följa sig till kaser-
nen, om han ville undvika skandalen att häk-
tas på öppen gata. Proudhon, som insåg att
motstånd skulle tjena till intet, medföljde till
kasernen. En vagn hemtades och Proudhon
affördes till polisprefekturen, hvarest Charlier
emotlog honom.,
Den tekniska skolan i Angers har på obe-
stämd tid blifvit tillsluten, till följd af myteri
bland elevernas
Inrikesministern Dufaure har fått uppdrag
att tills vidare handhafva handels- och åker-
bruksportföljen, emedan ministern Lanjuinuis
ännu icke ankommit till Paris.
En tidning berättar, att Kersausie ämnar