bilägga sin artikel om regeringen med fakta.
eller ock återtaga den. Man skall icke krusab
har F. B. sjelf till öfverskrift på en ny upp-
sats sistl. söndags: må det då låta se, att det
sjelf icke krusar i sak, men litet mera kru-
sar för att nyttja braskande ord. — Slutligen
har Folkbladet också beklagat sig öfver oss
derföre, att vi efterhållit Folkbladet, men der-
emot icke Söndagsbladet, som likväl i F. B:s
tanke gjort sig vida mera förtjent leraf genom
ständigt återkommande grofva otidigheter mot
ett par af ÅA. B:s egna redaktörer. Derpå ci-
teras S. B:s radoterier (i söndags åtta dar se-
dan) om den Baggeska process-propositionen
och en apokryfisk biljetthistoria. Folkbladet
måste dock härvid erinra sig, att om vi så
godt som aldrig upptaga Söndagsbladet till be-
svarande, och icke heller nu göra det, så är
det emedan detta blad, till följe af sjelfva sin
ända till evident dumhet gränsande hätskhet
och lögnaktighet, förlorat all kredit bland tän
kande menniskor, och således icke behöfver
genmälas. De personer i A. B., på hvilka F.
B. alluderar, och hvilka S. B. nästan hvar
söndag ger öknamn, hafva aldrig gifvit S. B:s
utgifvare ringaste anledning till personlig fiend-
skap. S. B:s snuskiga skroderier skola, då de icke
rimligtvis kunnat utgå från detta motiv, alltså
förmodligen endast hafva till plan att politiskt
skada de A. B:s-redaktörer, hvilka det med
sina påhitt vill nedsätta i allmänna opinionen,
för att dymedelst minska sjelfva A. B:s egen
inflytelse. Men S. B:s omdöme visar sig, ge
nom de medel det härtill brukar, synnerliger
inskränkt. Det följer ungefär samma ömklig:
taktik, som Freja på sin tid begagnade mo!
A. B., och som slutade med Frejas fall. Af
ven det bladets red:ör trodde sig genom ati
sqvadronera om stearinljus (liksom S. B. om
en sidenfabrik) och genom att inventera be-
nämningar på A. B:s förläggare och andre med-
arbetare, kunna nedsätta A. B:s ställning i pu-
bliken; liksom om ej hvarje menniska begrep
att dylika angrepp, utgångna från en blind il-
ska, alls ingenting hafva att säga i frågan om
politiska diskussioner. Också uträttade Frej:
med allt sitt hocuspocus mot A. B. ingenting
mera än S. B. nu. — Folkbladet yttrar sig
vidare och tycker, att ÅA. B. borde lemna all-
mänheten närmare besked om den affär hvar-
öfver hr Bagge för 14 dagar sedan beklagade
sig i följetongsväg, och som hr B. då releverade.
Det är dock föga skäl att besvära publiken
med något, som är helt och hållet privat, in-
nan br Bagge sjelf sätter den proposition i
verket, hvarom han talat, och sålunda tar ini-
tiativet till ett vidare offentliggörande. Härom
hafva vi ingenting ännu afhört, och det är möjligt.
att hr B. sjelf inser sitt förhastande att tyck:
illa vara öfver hvad hvarje annan förläggare
plägar anse som en vinst, nemligen att se er
reproduktion (af något ur ett sitt utgifna arbete
1 en tidning, som derigenom gör det allmänt
bekant och i samma mån eftersökt af publi-
ken. Då för öfrigt hvad som skett är helt och
hållet öfverensstämmande med Tryckfrihets-
förordningen, som bör supponeras vara känd
af hvarje tidningsredaktör, så kan S. B:s utfall
mot ÅA. B. i denna sak knappt en gång ursäk-
tas med okunnighet; och den barocka ideen
att härvidlag citera 7:de budet, ser ut som et
slags ofrivilligt minne af någonting passeradi
inom kretsen af S. B:red:rens egna omständig-
heter, och som nu recidiverat, ehuru utan sär-
skilt skäl för tillfället. Folkbladets fråga om
förhållandet med den omtalade biljetten kar
F. B:s red:n bäst få besvarad genom att helt
enkelt vända sig till italienska scenens ännu
qvarvarande homme daffaires. Ingenting är
naturligare än att en person, som af en hän-
delse fått sig en orätt spektakelbiljett, och så-
ledes icke kommer in på den, efter upplysning
om misstaget återvänder. Hvad ondt det skall
vara häruti, är icke lätt att begripa, och för-
tjenar ingen vidare behandling eller tillrätta-
visning. — I öfrigt, då Folkbladet tyckes med
så mycken värme önska att vi toge S. B. när-
mare om händer till vederbörligt kalfatrande,
få vi hänvisa F. B. sjelf till. detta göromål,
som både anstår det och säkert förr eller sed-
nare skall lyckas. Till denna hänvisning anse
vi oss hafva desto mera skäl, sedan vi läst
den från Friskyttens tryckeri utkomna mun-
tra och roliga visan om den grufliga fejden
mellan Folkbladet, som vill bita hufvudet af
Söndagsbladet, och Söndagsbladet, som bitit
phufvudet af skammen.
MILITÄR-AFDELNIN