bilägga sin artikel om regeringen med fakta. eller ock återtaga den. Man skall icke krusab har F. B. sjelf till öfverskrift på en ny uppsats sistl. söndags: må det då låta se, att det sjelf icke krusar i sak, men litet mera krusar för att nyttja braskande ord. — Slutligen har Folkbladet också beklagat sig öfver oss derföre, att vi efterhållit Folkbladet, men deremot icke Söndagsbladet, som likväl i F. B:s tanke gjort sig vida mera förtjent leraf genom ständigt återkommande grofva otidigheter mot ett par af ÅA. B:s egna redaktörer. Derpå citeras S. B:s radoterier (i söndags åtta dar sedan) om den Baggeska process-propositionen och en apokryfisk biljetthistoria. Folkbladet måste dock härvid erinra sig, att om vi så godt som aldrig upptaga Söndagsbladet till besvarande, och icke heller nu göra det, så är det emedan detta blad, till följe af sjelfva sin ända till evident dumhet gränsande hätskhet och lögnaktighet, förlorat all kredit bland tän kande menniskor, och således icke behöfver genmälas. De personer i A. B., på hvilka F. B. alluderar, och hvilka S. B. nästan hvar söndag ger öknamn, hafva aldrig gifvit S. B:s utgifvare ringaste anledning till personlig fiendskap. S. B:s snuskiga skroderier skola, då de icke rimligtvis kunnat utgå från detta motiv, alltså förmodligen endast hafva till plan att politiskt skada de A. B:s-redaktörer, hvilka det med sina påhitt vill nedsätta i allmänna opinionen, för att dymedelst minska sjelfva A. B:s egen inflytelse. Men S. B:s omdöme visar sig, ge nom de medel det härtill brukar, synnerliger inskränkt. Det följer ungefär samma ömklig: taktik, som Freja på sin tid begagnade mo! A. B., och som slutade med Frejas fall. Af ven det bladets red:ör trodde sig genom ati sqvadronera om stearinljus (liksom S. B. om en sidenfabrik) och genom att inventera benämningar på A. B:s förläggare och andre medarbetare, kunna nedsätta A. B:s ställning i publiken; liksom om ej hvarje menniska begrep att dylika angrepp, utgångna från en blind ilska, alls ingenting hafva att säga i frågan om politiska diskussioner. Också uträttade Frej: med allt sitt hocuspocus mot A. B. ingenting mera än S. B. nu. — Folkbladet yttrar sig vidare och tycker, att ÅA. B. borde lemna allmänheten närmare besked om den affär hvaröfver hr Bagge för 14 dagar sedan beklagade sig i följetongsväg, och som hr B. då releverade. Det är dock föga skäl att besvära publiken med något, som är helt och hållet privat, innan br Bagge sjelf sätter den proposition i verket, hvarom han talat, och sålunda tar initiativet till ett vidare offentliggörande. Härom hafva vi ingenting ännu afhört, och det är möjligt. att hr B. sjelf inser sitt förhastande att tyck: illa vara öfver hvad hvarje annan förläggare plägar anse som en vinst, nemligen att se er reproduktion (af något ur ett sitt utgifna arbete 1 en tidning, som derigenom gör det allmänt bekant och i samma mån eftersökt af publiken. Då för öfrigt hvad som skett är helt och hållet öfverensstämmande med Tryckfrihetsförordningen, som bör supponeras vara känd af hvarje tidningsredaktör, så kan S. B:s utfall mot ÅA. B. i denna sak knappt en gång ursäktas med okunnighet; och den barocka ideen att härvidlag citera 7:de budet, ser ut som et slags ofrivilligt minne af någonting passeradi inom kretsen af S. B:red:rens egna omständigheter, och som nu recidiverat, ehuru utan särskilt skäl för tillfället. Folkbladets fråga om förhållandet med den omtalade biljetten kar F. B:s red:n bäst få besvarad genom att helt enkelt vända sig till italienska scenens ännu qvarvarande homme daffaires. Ingenting är naturligare än att en person, som af en händelse fått sig en orätt spektakelbiljett, och således icke kommer in på den, efter upplysning om misstaget återvänder. Hvad ondt det skall vara häruti, är icke lätt att begripa, och förtjenar ingen vidare behandling eller tillrättavisning. — I öfrigt, då Folkbladet tyckes med så mycken värme önska att vi toge S. B. närmare om händer till vederbörligt kalfatrande, få vi hänvisa F. B. sjelf till. detta göromål, som både anstår det och säkert förr eller sednare skall lyckas. Till denna hänvisning anse vi oss hafva desto mera skäl, sedan vi läst den från Friskyttens tryckeri utkomna muntra och roliga visan om den grufliga fejden mellan Folkbladet, som vill bita hufvudet af Söndagsbladet, och Söndagsbladet, som bitit phufvudet af skammen. MILITÄR-AFDELNIN