SLESVIGS DELNING.
Såsom bekant är, har tanken på angelägen-
heten af krigets upphörande mellan Danmark
och Tyskland vunnit allt mera mark. I tyska
blad läser man postdagligen om fredskonferen-
ser, ehuru man ej ännu tyckes vara rätt enig
hvarken om vilkoren för denna fred, eller ens
om platsen hvarest den bör afslutas. I sjelfva
Danmark visar det sig som om fredspartiet äf
ver alltmer vunne öfvertaget. De mest pro-
noncerade danskarne eller Eidergränsens män
börja gifva vika för en mera hofsam stämning.
En märkvärdighet, som man icke bör förbise,
är det också, att den s. k. Casinoministeren,
eller den af Fredrik VII först tillsatta kon-
selj, under hvars tillvaro Slesvigholsteinska in-
surrektionen utbröt, dock icke tog danska sa-
ken i så absolut mening, som den, hvartill man
sedermera framtvungit den; hvarföre också
Orla Lehman, Tscherning och Monrad trädde
ur regeringen när den mera moderata åsigter
icke längre kunde göra sig gällande. Men mar
har likväl i Köpenhamn aldrig upphört att för
desse utmärkte män och deras politik hysa er
stor existimation; hvarföre, äfven sedan de
blifvit aflägsnade från styrelsen och insatte pi
underordnade platser (Lehman som amtman
nu sist i Veile, Tscherning som kommendan!
på Cronborg, och Monrad som biskop på Fyen)
man i hufvudstadens inflytelserikare kretsar
elter privata bref och flere sammanstämmandt
underrättelser, dock som oftast återkommer til
deras politik och beklagar den storm, som på sät
och vis blifvit frammanad mot landet. Ocksi
har fanatismen mot tyskarne märkligen börja
lägga sig, sedan man insett, det ingenting min
dre än sjelfva Danmarks undergång skulle kunnz
blifva den troliga följden af öfverdrifterna.
Ett svårt problem utgör dock frågans fred:
liga lösning i alla fall ännu. Ett ibland för-
slagen, som länge varit å bane, och till och
med af lord Palmerston blifvit framkastadt, me:
SIREN AN EET SEEK