,
Nn
t
4
e-
2
till gemensamma beslut,
;
j
lär ett verk af öfvertygelse och allvar.
lalla fattas af den tanken,
-Isåvida icke urtima riksdag under tiden inträffar, i
lalla händelser ett ofullständigt.
det bör också förtroendefullt kunna lägga sin sak i
Lagmans anda utdöd i nordanlanden.
ofvan anförda beslut, ansett icke för närvarande till
någon åtgärd föranleda; likasom vi ock funnit det af
reformvännerna i Stockholm framställda förslag, rtö-
rande underdånig ansökning om urtima riksdag, nu
böra förfalla.
Öfvertygade att. det mål, reformsällskaperna afse,
vinnes endast genom enighet: och kraftig samman-
bållning, hafve vi öfverenskommit om en gemensam
bestyrelse för samtliga reformföreningarne, hvilken
bestyrelse således kommer att utgöra ett samband
mellan sällskaperna och att hafva ledningen af de-
ras gemensamma angelägenheter. Det nit, reform-
föreningen i Nerike framför alla öfriga sällskaperna
ådagalagt för den stora saken, har, lika mycket som
Örebro lämpliga läge, anvisat denna stad till besty-
relsens säte. Till ledamöter i denna reformförenin-
garnes allmänna bestyrelse äro utvalde: hr ryttmä-
staren C. R. Tersmeden, hr brukspatronen O. G.
Hedengren, hr assessoren N. G. Dahlgren; hr pro-
sten J. G. Askengren och förre talman Anders E-
riksson i Kärne. Till suppleanter äro utsedde: hr
bokhandlaren Abr. Bohlin, hr fältkammereraren Ka-
lin och Anders Persson i Essleboda.
Med ledsnad hafve vi bland oss saknat ombud
från reformvännerna i Stockholm. För kommande
möten torde vi kunna hoppas deras deltagande i
förhandligarne, dertill de alltså härmed inbjudas.
För att, sedan ett fullständigt förslag till repre-
sentationens ombildning erhållits, taga detta under
samfäld öfverläggning och att förena olika åsigter
hafve vi ansett nödigt, att
reformsällskaperne äfven hädanefter genom depute-
rade sammanträda. Nästa sammanträde hafve vi
utsatt att hållas här i Örebro den 48 Juni 1850,
hvilken händelse vi anse nödigt att sällskaperna ge-
nast sammankomma å tid, som reformföreningens
allmänna bestyrelse erhållit uppdrag utsätta.
Allmänna reformmötet för år 1849 har härmed
slutat sitt värf.
Vi äro långt ifrån att tillmäta oss den äran att
här hafva lemnat et fullkomligt arbete; det är i
Men vi tro oss
med trygghet kunna säga, att hvad vi åstadkommit
Und r åsy-
nen af en upprörd tid, der ingen mera vet hvad
morgondagen bringar, hafve vi ovilkorligen måst
att de beslut, som vid
detta tillfälle komme att af vår lilla hop tagas,
måhända icke skola blifva utan inflytande på fram-
tida inre förhållanden. I fullt medvetande häraf,
men på samma gång i djup känsla af det folks po-
litiska behof, på grund af hvars fullmakt vi äro
här, bafve vi handlat, och vi hafve icke kunnat det
annorledes än så, som redan ligger för hvar mans
ögon, sedan vi härmedelst med fast somdrägt gått
att nedlägga vårt arbete, som ett offer på fosterlan-
dets altare.
Reformmötet har endast få ord att tillägga.
Det ges en hög Försyn, som länkar folkens öden.
Vi läsa vissheten derom på hvarje blad af historien,
äfven vårt fäderneslands. Den har mer än en gång
räddat oss, då Sverige stod på branten af sin un-
dergång, och den skall äfven, så är vårt hopp, nå-
derikt afleda från vår politiska framtids himmel de
misstänkliga moln, hvilka af den stora europeiska or-
kanen börjat drifyvas upp äfven på vår horisont. Men
i verkligheten komma icke, som i sagan, lyckan och
välsignelserna ner öfver den sofvande; kanske mer
än någonsin gäller tvärtom i närvarande ögonblick
den satsen: hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa
dig,. Det är tid för den svenska nationen att lyfta
sig till handling, att verka för sin sak med alla de
lagliga medel, som stå ett urgammalt fritt folk till
buds, utan yra, utan förvillelser, men endrägtigt,
modigt och konseqvent.
Landets alla särskilda reformsällskaper bafva här
i främsta rummet en pligt att uppfylla, en kallelse
att fullända. De hafva att upplysa meningarne, att
stadga öfvertygelserna, att bemöta inkasten och icke
mindre de smygande intrigerna, de hafva att allt
mer och mer mångdubbla sin verksamhet och söka l!
utvidga sin omfattning, att väcka till kraft, att mana
äfven till uppoffringar. Deras kall är från denna
stund. ansvarsfullare och besvärligare än någonsin
förut, men äfven i samma mån ärorikare. Fäder-
neslandet måste vänta allt af deras patriotism, men
deras händer, ty ännu är ej Engelbrechts och Thorgny
Dertill gifve frihetens och sanningens Gud sin
styrka och sin nåd!
Örebro den 9 Juni 4849.
Deputerade vid allmänna reformmötet i Örebro.
Herr Professor. 0. Wingqvist!
Representationsmötet i Örebro har, vid beslutan-
det af vissa grunder för en representationsreform,
uttagit ett vigtigt steg; den har en gång för alla
ställt reformsaken på den ståndpunkt, der eftergifter
för orättmätiga anspråk och dagtingan med dagens
vexlande opinioner och intressen böra för framtiden
anses aflägsnade. Den har velat genast lägga grund-
valen till en reform, värdig det ädla i tidens stora
och mäktiga rörelser, — en reform i kristelig anda,
omfattande alla med rättvisa, utan lättsinne, utan
hugskott, men med oinskränkt utrymme för den
eviga sanningens fordringar.
Församlingen har emedlertid härmed endast lagt
en grundval. Det återstår att derpå uppföra sjelfva
byggnaden. Församlingen, hvars verksamhet är till
tiden särdeles begränsad, har ansett sig böra öfver-
lemna detta arbete åt en enda person, hvilken kunde
dermed ihärdigt och nitfullt sysselsätta sig med rät-
tighet att sjelf utse det biträde, hvaraf han önskar
begagna sig. Till utförande deraf har församlingen
sökt efter en förmåga, sådan som sakens allvar, ti-
dens bebof och fosterlandets politiska framtid kräf-
va; och den anser sig hafva i herr Professorn funnit
en man, som med redlig och fast öfvertygelse, med
djupa insigter och vidsträckt erfarenhet förenar ett
varmt intresse för den nya tidens frågor, för folk-
friheten och den konstitutionella utvecklingen. Då
församlingen härmed tillåter sig, att lägga detta värf
på berr Professorns skuldror, har den med tillför-
sigt vädjat till herr Professorns fosterländska sinne;
den har vågat hoppas, att en man, hvilken så, som
herr Professorn, visat sig lifligt hafva uppfattat en
stor och ädel ide,
icke skall undandraga Fädernes-
landets öfverhängande behof den verksamhet,
tidsomständigheterna i så hög grad påkalla.
som
Herr Professor!
Tiden är full af moln;
åskorna
rulla vid horisonten.
Endast Försynen vet hvilka
öden, som de stora verldshändelserna kunna alstra
för vårt älskade Fosterland. — En tidsenlig, på de-
mokratisk basis, i kristendomens frihetsanda utförd
representationsreform
låter hoppas ett skyddsvärn
mot framtidens möjliga vådor.
Den gärd åt den
stora reformfrågans utveckling, som herr Professorn
äger i sin makt att lemna, vore en tjenst åt hela
nationen, ett offer åt Fäderneslandets heligaste sak,
— men äfven ett oförgätligt föremål för både sam-
tids och eftertids tacksamhet.
Örebro den 5 Juni 1849.
Deputerade vid allmänna Reformmötet.
REVY AF TIDNINGARNE.
Dagligt Allehanda (i går) tyckes omöjligen vilja
trankilisera sig i frågan om hufvudstadens vo-