, Nn t 4 e2 till gemensamma beslut, ; j lär ett verk af öfvertygelse och allvar. lalla fattas af den tanken, -Isåvida icke urtima riksdag under tiden inträffar, i lalla händelser ett ofullständigt. det bör också förtroendefullt kunna lägga sin sak i Lagmans anda utdöd i nordanlanden. ofvan anförda beslut, ansett icke för närvarande till någon åtgärd föranleda; likasom vi ock funnit det af reformvännerna i Stockholm framställda förslag, rtörande underdånig ansökning om urtima riksdag, nu böra förfalla. Öfvertygade att. det mål, reformsällskaperna afse, vinnes endast genom enighet: och kraftig sammanbållning, hafve vi öfverenskommit om en gemensam bestyrelse för samtliga reformföreningarne, hvilken bestyrelse således kommer att utgöra ett samband mellan sällskaperna och att hafva ledningen af deras gemensamma angelägenheter. Det nit, reformföreningen i Nerike framför alla öfriga sällskaperna ådagalagt för den stora saken, har, lika mycket som Örebro lämpliga läge, anvisat denna stad till bestyrelsens säte. Till ledamöter i denna reformföreningarnes allmänna bestyrelse äro utvalde: hr ryttmästaren C. R. Tersmeden, hr brukspatronen O. G. Hedengren, hr assessoren N. G. Dahlgren; hr prosten J. G. Askengren och förre talman Anders Eriksson i Kärne. Till suppleanter äro utsedde: hr bokhandlaren Abr. Bohlin, hr fältkammereraren Kalin och Anders Persson i Essleboda. Med ledsnad hafve vi bland oss saknat ombud från reformvännerna i Stockholm. För kommande möten torde vi kunna hoppas deras deltagande i förhandligarne, dertill de alltså härmed inbjudas. För att, sedan ett fullständigt förslag till representationens ombildning erhållits, taga detta under samfäld öfverläggning och att förena olika åsigter hafve vi ansett nödigt, att reformsällskaperne äfven hädanefter genom deputerade sammanträda. Nästa sammanträde hafve vi utsatt att hållas här i Örebro den 48 Juni 1850, hvilken händelse vi anse nödigt att sällskaperna genast sammankomma å tid, som reformföreningens allmänna bestyrelse erhållit uppdrag utsätta. Allmänna reformmötet för år 1849 har härmed slutat sitt värf. Vi äro långt ifrån att tillmäta oss den äran att här hafva lemnat et fullkomligt arbete; det är i Men vi tro oss med trygghet kunna säga, att hvad vi åstadkommit Und r åsynen af en upprörd tid, der ingen mera vet hvad morgondagen bringar, hafve vi ovilkorligen måst att de beslut, som vid detta tillfälle komme att af vår lilla hop tagas, måhända icke skola blifva utan inflytande på framtida inre förhållanden. I fullt medvetande häraf, men på samma gång i djup känsla af det folks politiska behof, på grund af hvars fullmakt vi äro här, bafve vi handlat, och vi hafve icke kunnat det annorledes än så, som redan ligger för hvar mans ögon, sedan vi härmedelst med fast somdrägt gått att nedlägga vårt arbete, som ett offer på fosterlandets altare. Reformmötet har endast få ord att tillägga. Det ges en hög Försyn, som länkar folkens öden. Vi läsa vissheten derom på hvarje blad af historien, äfven vårt fäderneslands. Den har mer än en gång räddat oss, då Sverige stod på branten af sin undergång, och den skall äfven, så är vårt hopp, nåderikt afleda från vår politiska framtids himmel de misstänkliga moln, hvilka af den stora europeiska orkanen börjat drifyvas upp äfven på vår horisont. Men i verkligheten komma icke, som i sagan, lyckan och välsignelserna ner öfver den sofvande; kanske mer än någonsin gäller tvärtom i närvarande ögonblick den satsen: hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa dig,. Det är tid för den svenska nationen att lyfta sig till handling, att verka för sin sak med alla de lagliga medel, som stå ett urgammalt fritt folk till buds, utan yra, utan förvillelser, men endrägtigt, modigt och konseqvent. Landets alla särskilda reformsällskaper bafva här i främsta rummet en pligt att uppfylla, en kallelse att fullända. De hafva att upplysa meningarne, att stadga öfvertygelserna, att bemöta inkasten och icke mindre de smygande intrigerna, de hafva att allt mer och mer mångdubbla sin verksamhet och söka l! utvidga sin omfattning, att väcka till kraft, att mana äfven till uppoffringar. Deras kall är från denna stund. ansvarsfullare och besvärligare än någonsin förut, men äfven i samma mån ärorikare. Fäderneslandet måste vänta allt af deras patriotism, men deras händer, ty ännu är ej Engelbrechts och Thorgny Dertill gifve frihetens och sanningens Gud sin styrka och sin nåd! Örebro den 9 Juni 4849. Deputerade vid allmänna reformmötet i Örebro. Herr Professor. 0. Wingqvist! Representationsmötet i Örebro har, vid beslutandet af vissa grunder för en representationsreform, uttagit ett vigtigt steg; den har en gång för alla ställt reformsaken på den ståndpunkt, der eftergifter för orättmätiga anspråk och dagtingan med dagens vexlande opinioner och intressen böra för framtiden anses aflägsnade. Den har velat genast lägga grundvalen till en reform, värdig det ädla i tidens stora och mäktiga rörelser, — en reform i kristelig anda, omfattande alla med rättvisa, utan lättsinne, utan hugskott, men med oinskränkt utrymme för den eviga sanningens fordringar. Församlingen har emedlertid härmed endast lagt en grundval. Det återstår att derpå uppföra sjelfva byggnaden. Församlingen, hvars verksamhet är till tiden särdeles begränsad, har ansett sig böra öfverlemna detta arbete åt en enda person, hvilken kunde dermed ihärdigt och nitfullt sysselsätta sig med rättighet att sjelf utse det biträde, hvaraf han önskar begagna sig. Till utförande deraf har församlingen sökt efter en förmåga, sådan som sakens allvar, tidens bebof och fosterlandets politiska framtid kräfva; och den anser sig hafva i herr Professorn funnit en man, som med redlig och fast öfvertygelse, med djupa insigter och vidsträckt erfarenhet förenar ett varmt intresse för den nya tidens frågor, för folkfriheten och den konstitutionella utvecklingen. Då församlingen härmed tillåter sig, att lägga detta värf på berr Professorns skuldror, har den med tillförsigt vädjat till herr Professorns fosterländska sinne; den har vågat hoppas, att en man, hvilken så, som herr Professorn, visat sig lifligt hafva uppfattat en stor och ädel ide, icke skall undandraga Fäderneslandets öfverhängande behof den verksamhet, tidsomständigheterna i så hög grad påkalla. som Herr Professor! Tiden är full af moln; åskorna rulla vid horisonten. Endast Försynen vet hvilka öden, som de stora verldshändelserna kunna alstra för vårt älskade Fosterland. — En tidsenlig, på demokratisk basis, i kristendomens frihetsanda utförd representationsreform låter hoppas ett skyddsvärn mot framtidens möjliga vådor. Den gärd åt den stora reformfrågans utveckling, som herr Professorn äger i sin makt att lemna, vore en tjenst åt hela nationen, ett offer åt Fäderneslandets heligaste sak, — men äfven ett oförgätligt föremål för både samtids och eftertids tacksamhet. Örebro den 5 Juni 1849. Deputerade vid allmänna Reformmötet. REVY AF TIDNINGARNE. Dagligt Allehanda (i går) tyckes omöjligen vilja trankilisera sig i frågan om hufvudstadens vo