med otaliga fel behäftade samhällselementer
kämpa endrägtigt emot den nya tiden, derföre
att denna hotsr des med förluster; och det-
samma är törhaiandet vid hofvet och bland
konungens närmaste omgifning. Icke en enda,
till den nya tiden hörande personlighet träf-
fas deribland; det är öfverallt samme män,
som nyss förut utgjorde pelarne i den vkrist-
liga polis- och familjstaten,. Dessa skola nu
upprättbålla och stödja sanningens och rättvi-
sans konstitutionella samhälle. Läsarepartiet
rätar åter upp sitt hufvud; de gamla oför-
bätterliga absolutisterna hafva uppstått på nytt;
hrr Bocdelsehwing, Gerlach, Voss, Radowitz
j åter det största inflytande; militärari-
atien smekes; — hvad skulle folket
kunna hoppas, hvem skulle det kunna tro?
Beriia ligger i fullkomlig dödsdvala under
de 20,009 bajonetternas skugga, och likaså öf-
ver hufvad hela det norra Tyskland. Gehei-
merådet Waldeck, den berömde representanten
och cicfen för venstra sidan, sitter i fängelse
anklag.d för högförräderi, utan att någon ännu
hvaruti hans brott egentligen skulle
ryktet att han skulle hafva inlåtit
sammansvärjning mot konungens lif
sen menniska, alldraminst de, som åta-
git sig att utsprida detsamma. Likaså inträf-
fade för fjorton dagar sedan, att femton bland
Berlins ansedda invånare hastigt vräktes i fän-
gelse, derföre att de skulle hafva stiftat en de-
mokratisk valkommitte. Sådant är icke något
brott som lagen omtalar; men Berlin är för-
klarad! i belägringstillstånd; ståndrätt är der
i stället för annan lagskipning, och efter mi-
litären- !agtolkningsgrunder betraktas den de-
mokra! iska valkommitteen som en hemlig för-
bindeise, för hvilken ansvar kan kräfvas inför
krigsritt. Demokraterna förföljas intill tredje
och fjorie led, och våra nya jurymän, som
poliser. :stat ut efter sitt sinne bland det ri-
kare borgerskapet, hafva genom sina domslut
i hög:vil och majestätsbrott ådagalagt att po-
lisen icke misstagit sig vid urvalet. Jurydom-
stolar, s:nmansatta af sådana elementer, kunna
räknas bland enväldets yppersta stöd.
Medan man förföljer de liberala, gynnas re-
aktionen öfverallt. En otalig mängd reaktio-
nära samfund, under namn af patriotiska och
preussiska föreningar, har med byråkratiens
biträde utbredt sig kring hela landet. Här i
Berlin har man stiftat ett serskildt så kalladt
Treubunz, hvilket kan anses som hela den re-
aktionära fanatismens brännpunkt, och som den
center. rån hvilken alla de öfriga förbundens
sträfvanden utgå. Hvar och en embetsman
nödgas af fruktan, att inträda i en eller annan
af dessa föreningar; handtverkarne drifvas dit
in, medelst hotet att undandraga dem alla be-
ställningor: och dev dylikt ej kan användas,
anses 2ila medel tillåtliga, äfven bestickningar,
för att värfva anhängare mot demokratien och
demokraterna. Så ser det ut bland oss, och
ni kan deraf göra er en föreställning om par-
tihatet och om söndringen och splittringen ända
in i de enskilda familjernas fridlysta krets.
Hande! och rörelse stå alltjemnt stilla. Pen-
ningar finnas i öfverflöd, men endast inom ka-
pitalisternas väl tillåsta kassakistor; hvar och
en annan, som eger något, håller derpå och
sparar allt hvad han kan; ty ingen vet när
och hvar han kan behöfva det. Härigenom
befinner sig penningemarknaden och krediten
i det djupaste betryck; fastighetsvärdena äro
i ständigt fallande; något hvar fruktar för nya
utskylder och bördor, och framför allt för den
förmögenhets- och inkomstafgift, som är i an-
tågande och ofelbart måste komma. När det
likväl kommer derhän, då antager säkerligen
mycket en helt annan skepnad; oppositionen får
då en ny förskansning bakom hvilken den kan
bekriga kabinettet och dess våldsåtgärder.
Hvad ktriget i Jutland angår, så kan det sägas
hafva upphört, ty man underhandlar om fred.
Kammarerren v. Reetz är alltjemt här, men
de danska fordringarne äro sådana, att man
icke kan hoppas på någon förening. Danmark
fordrar hela Schleswig och vill icke veta af
någon delning. Missbelåtenheten öfver strids-
sättet i Jutland är här allmän; men hemliga
instruktioner binda händerna på general Pritt-
witz, i annat fall skulle hela Jutland långt
för detta varit i den 70,090 man starka riks-
armåeens händer, och sannolikt äfven Fyen
blifvit exöfradt. Ryssland har nu äfven blan-
dat sig i saken. Dess till Berlin härom aflåtna
not är likväl hållen i ett ganska försonligt och
slugt språk. Ryssland beklagar deri att det, i
följd af sina arfsanspråk, finner sig nödsakadt
att bistå Danmark, men hoppas att det goda
förståndet mellan Ryssland och Preussen icke
dess mindre skall upprätthållas; och erbjuder
sin tjenst för fredsbemedlingen. Man vill här
gerna räcka tzaren handen, och då Preussen
formligen har afvisat tyska riksmakten, så har
det allt utseende för sig, att fred blir sluten
till hvarje pris, och att Schleswig kommer att
uppoffras till Danmark, så framt icke hertig-
dömena sjelfva förmå upprätthålla sin sjelf-
ständighet.
Åöndiosennsns———