med otaliga fel behäftade samhällselementer kämpa endrägtigt emot den nya tiden, derföre att denna hotsr des med förluster; och detsamma är törhaiandet vid hofvet och bland konungens närmaste omgifning. Icke en enda, till den nya tiden hörande personlighet träffas deribland; det är öfverallt samme män, som nyss förut utgjorde pelarne i den vkristliga polisoch familjstaten,. Dessa skola nu upprättbålla och stödja sanningens och rättvisans konstitutionella samhälle. Läsarepartiet rätar åter upp sitt hufvud; de gamla oförbätterliga absolutisterna hafva uppstått på nytt; hrr Bocdelsehwing, Gerlach, Voss, Radowitz j åter det största inflytande; militärariatien smekes; — hvad skulle folket kunna hoppas, hvem skulle det kunna tro? Beriia ligger i fullkomlig dödsdvala under de 20,009 bajonetternas skugga, och likaså öfver hufvad hela det norra Tyskland. Geheimerådet Waldeck, den berömde representanten och cicfen för venstra sidan, sitter i fängelse anklag.d för högförräderi, utan att någon ännu hvaruti hans brott egentligen skulle ryktet att han skulle hafva inlåtit sammansvärjning mot konungens lif sen menniska, alldraminst de, som åtagit sig att utsprida detsamma. Likaså inträffade för fjorton dagar sedan, att femton bland Berlins ansedda invånare hastigt vräktes i fängelse, derföre att de skulle hafva stiftat en demokratisk valkommitte. Sådant är icke något brott som lagen omtalar; men Berlin är förklarad! i belägringstillstånd; ståndrätt är der i stället för annan lagskipning, och efter militären!agtolkningsgrunder betraktas den demokra! iska valkommitteen som en hemlig förbindeise, för hvilken ansvar kan kräfvas inför krigsritt. Demokraterna förföljas intill tredje och fjorie led, och våra nya jurymän, som poliser. :stat ut efter sitt sinne bland det rikare borgerskapet, hafva genom sina domslut i hög:vil och majestätsbrott ådagalagt att polisen icke misstagit sig vid urvalet. Jurydomstolar, s:nmansatta af sådana elementer, kunna räknas bland enväldets yppersta stöd. Medan man förföljer de liberala, gynnas reaktionen öfverallt. En otalig mängd reaktionära samfund, under namn af patriotiska och preussiska föreningar, har med byråkratiens biträde utbredt sig kring hela landet. Här i Berlin har man stiftat ett serskildt så kalladt Treubunz, hvilket kan anses som hela den reaktionära fanatismens brännpunkt, och som den center. rån hvilken alla de öfriga förbundens sträfvanden utgå. Hvar och en embetsman nödgas af fruktan, att inträda i en eller annan af dessa föreningar; handtverkarne drifvas dit in, medelst hotet att undandraga dem alla beställningor: och dev dylikt ej kan användas, anses 2ila medel tillåtliga, äfven bestickningar, för att värfva anhängare mot demokratien och demokraterna. Så ser det ut bland oss, och ni kan deraf göra er en föreställning om partihatet och om söndringen och splittringen ända in i de enskilda familjernas fridlysta krets. Hande! och rörelse stå alltjemnt stilla. Penningar finnas i öfverflöd, men endast inom kapitalisternas väl tillåsta kassakistor; hvar och en annan, som eger något, håller derpå och sparar allt hvad han kan; ty ingen vet när och hvar han kan behöfva det. Härigenom befinner sig penningemarknaden och krediten i det djupaste betryck; fastighetsvärdena äro i ständigt fallande; något hvar fruktar för nya utskylder och bördor, och framför allt för den förmögenhetsoch inkomstafgift, som är i antågande och ofelbart måste komma. När det likväl kommer derhän, då antager säkerligen mycket en helt annan skepnad; oppositionen får då en ny förskansning bakom hvilken den kan bekriga kabinettet och dess våldsåtgärder. Hvad ktriget i Jutland angår, så kan det sägas hafva upphört, ty man underhandlar om fred. Kammarerren v. Reetz är alltjemt här, men de danska fordringarne äro sådana, att man icke kan hoppas på någon förening. Danmark fordrar hela Schleswig och vill icke veta af någon delning. Missbelåtenheten öfver stridssättet i Jutland är här allmän; men hemliga instruktioner binda händerna på general Prittwitz, i annat fall skulle hela Jutland långt för detta varit i den 70,090 man starka riksarmåeens händer, och sannolikt äfven Fyen blifvit exöfradt. Ryssland har nu äfven blandat sig i saken. Dess till Berlin härom aflåtna not är likväl hållen i ett ganska försonligt och slugt språk. Ryssland beklagar deri att det, i följd af sina arfsanspråk, finner sig nödsakadt att bistå Danmark, men hoppas att det goda förståndet mellan Ryssland och Preussen icke dess mindre skall upprätthållas; och erbjuder sin tjenst för fredsbemedlingen. Man vill här gerna räcka tzaren handen, och då Preussen formligen har afvisat tyska riksmakten, så har det allt utseende för sig, att fred blir sluten till hvarje pris, och att Schleswig kommer att uppoffras till Danmark, så framt icke hertigdömena sjelfva förmå upprätthålla sin sjelfständighet. Åöndiosennsns———