v
emeda: ; det blott och bart är dumt, och det till
af den armaste sort. Det utgör en gång en fix
id hos vissa hrr, att nödvändigt göra Aftonbla-
det tillmälen, eller åtminstone efter all förmåga
begå ohöfligheter deremot, för att genom dessa
riddö; prof förtjena sina sporrar, och värdigt
upptagas bland les chevaliers de la triste et
grise figure. Att fråga dessa herrar, när Af-
tonbladet gjort sig förtjent af deras otidighe-
ter, tienar till intet; ty om A. B. blott så
mycket som ens svarar dem i deras ton, anse de
det redan himmelskriande gjordt; men för dem
är det alltid lofligt att anfalla huru oskäligt och
i hvilka ordalag som helst. Denna simpla
konduit må nu stå för dessa herrars egen räk-
ning; men litet kuriöst är det, att A. P. lånar
dem hus.
Afionbladet hvarken nekar Slesvigs ursprung-
liga danskhet, ej heller bestrida vi, att dess
befolkning under tidernas lopp blifvit öfver-
flyglad af tysk adel och tyska embetsmän,
m. fl. gravamina, som danskarne med skäl an-
föra. Men vi hafva också påmint, att de af
danske konungar afgilna försäkringarne om
Slesvigs fortfarande förening med Holstein i
administrativ och legislativ hänsyn, äfven ut-
göra handlingar af någon betydelse. Denna
betydelse kan förringas, ända till att blifva in-
gen, om Slesvigs egen nation ingen vidare
union med Holstein vill hafva, utan önskar pro-
vinciell anslutning till Danmark, såsom förhål-
lande: var i äldre tider, innan man började
tala o:0 Kungariket, som en sak för sig, och
Hert izdömena (i pluralis: alltså Slesvig
äfven i denna kategori), som en annan. Men
vill väl Slesvig sjelf detta? Onskar Sles-
vigs folk (just nallmogen, och således den minst
förtyskade folkdelen) detta? Om så vore, hvar-
före har då ej åtminstone Norra Slesvig rest
sig och i massa anslutit sig till Danska ar-
möåen : Jutland, eller inkallat den i Nordsles-
vig? In senting sådant har skett. Danmarks
monark må nu icke desto mindre hafva juri-
disk rätt till kriget, enär han, såsom autokrat,
kunnat. annullera de förut gjorda konungaför-
säkringarne om Slesvigs och Holsteins före-
ning. Men en lika stor rätt, just som auto-
krat och absolut monark, hade han utan tvif-
vel äfven att låta försäkringarne fortfara och
hertigdömena förblifva i sitt förra skick. Beg-
gedera är rätt: hvilketdera är då klokare?
Månne det ej är förnuftigare, att låta schis-
men mejlan danskt och tyskt falla, än att ge-
nom ett fortfarande krig drifva den till ytter-
lighet, och så få sluta med att... sluta.
För att återkomma till br —a i A. P., så
im, alt äfven han, oaktadt allt svammel
nde mot ÅA. B., dock, när han väl hin-
ner till slutet af sin uppsats och ändtligen
skall säga hvad han vill, yttrar sig i alldeles
enahanda riktning, rörande danska kriget, som
Aftonbiadet gjort. Han säger nemligen:
Vi räkna oss bland dem, som med största aktning
och deltagande betrakta tyska nationens sträfvan
att uppnå en önsklig enhet och politisk frihet, så
länge det använder sina krafter för detta inre mål.
Vi och alla sansade med oss skulle säkerligen
anse ett krig med Tyskland såsom en olycka i
och för sig; vi anse det ej ens behöfligt för frå-
gans lösning; vi fordra endast att svenska och nor-
ska regeringen kraftfullt och bestämdt uppträder i
denna sak, icke endast såsom medlande, utan med
en fast, sanning och rätt omfattande, fordran.
Nåvä!? När svenska och norska regeringen
alltså, äfven efter hr —a:s mening, ej skall föra
krig — och detta ej ens är behöfligt för frå-
gans lösning, — så kan ju ingen annan väg
finnas att slå an, än den diplomatiska? Och
är det icke just den, som A. B. tillrådt? Har
icke hr —a således råkat infalla i samma löj-
liga dilemma, som ett par af Bore för 14 dar
sedan citerade tidningar, hvilka, oaktadt de
uttryckligen omfattat samma politik, som A.
B., dock anfördes emot detta blad och såsom
prof på olika tänkande dermed.
Hr —a slutar varmt och nära nog poetiskt.
Han säger:
- - - - den dag stundar då de Nordiska folken
skola se upp och igenkänna hvarandra vid dånet af
de i öster sig hopande moln. Tron j ej att dessa
moln skola slunga blixtrar från sig? Jo de skola
med slag på slag söka förgväfva den gnista af enhet,
frihet och sällhet, som, farlig genom sitt grannskap
och ofördraglig gehom sin förmåga att beherrska
utloppen till verldshafvet, likväl en gång skall upp-
flamma i dessa länder till en helig brinnande eld.
På den dagen skola de blindaste se nordens gemensam-
ma intressen, men ve den styrelse som då ej är
mäktig att uppfatta sin ställning, som ej då griper
och verkliggör folkens idt! Folkets röst är Guds
röst. Den som ej är med mig, han är emot mig.
Nu är det till märkandes, att faran för
de der vi österj sig hopande molnen, som skola
slunga blixtrar ifrån sig,, just uppkommer,
om möjligt, genom ett krig mot Tyskland,
som kan sluta med skandinavernes förande un-
der ryskt ok; samt att samma fara bäst och
kraftigast motverkas genom tvistens biläggande
och ett anslutande till germaniska folket.
—-—LA
— I Götheborgs Handels- och Sjöfarartstid-
ning läses följande insända uppsats:
Om nyttan af Landt- och Bruksskolor.
Låt -A. vara en stad belägen inuti landet och en
något mera reputerlig stad, till exempel ett biskops-
säte, eller dylikt.
Cirka 3, mil från A. ligger ett boställe, som för
tillfället kan benämnas med B.
Omkring , mil från A. ligger en landtbruks-
skola, som må heta C.
Denna skola skall naturligtvis hafva sin lärare
eller föreståndare.
Om nu så kunde tillställas, att besagde förestån-
dare finge arrendera bostället B., och så arrangera,
att till dess skötsel användes redskap, dragare, ja
kanske äfven folk ifrån landtbruksskolan C., så vore
det ju ganska nyttigt för föreståndaren, eller läraren.
Om och huruvida landtbruks-skolans för allmänna
medel inköpta redskap och dragare böra lemnas så-
som vchikel åt föreståndaren eller läraren att efter
godtycke användas än här, än der, på jord och mark,
som ej höra till landtbruksskolan, lemnas derhän.
Om vid landtbruksskolan C. befinnes ett bränneri,
så är ju naturligt, att det tillverkade bränvinet bör
afforslas och försäljas. Om nu härtill begagnas rät-
tarcelever, som 2 gånger hvarje vecka ifrån början
4;ll clufot af hvränvinchexsnunIneetnannnan huantfa ALA