STORBRITANNIEN. Biiten om navigationslagarnes upphäfvande Har nu gått igenom det såsom kommitte pröfvande öfverhuset, sedan ett amendement af Lord Ellenborough, att billen icke skulle träda i laga kraft förrän den 1 Jan. 1854 (i stället för 1 Jan. 1850) blifvit förkastadt. Tredje läsningen är utsatt till den 12 J-ni. I underhuset har med 116 röster mot 73 förkastats en motion af Roebuck, åsyftande en radikal reform i kolonialförvaltningen. Hertigen af Albans (gift med den rika miss Cout!s) har aflidit. TYSKLAND. Det vigtigaste man erfar från Berlin är en uppgift i Berl. Nachr. att den oktrojerade preussisk tyska författningen den 30 Maj skulle derstides publiceras. Denna författning bibehåller statshuset. Revision af densamma är förbehållen en riksdag, som skall sammankal las till Berlin och bestå af statshus och folkhus. Denna författning är likväl icke underskrifven af flera än Preussen, Sachsen och Hannover, samt, såsom det säges, 4 småfurstar (såsom Reusz-Lobenstein). När ombuden vid konferensen skulle skrida till undertecknande, förkiarade österrikiska gesandten Prokesch v. d. Osten, att han icke hade fullmakt dertill, utan blott att gifva goda råd. Derföre skic kades hr v. Canitz till Wien, utan att likväl uträtta något. Grefve Lerchenfeld, Bayerns fullmäktig, som yrkat på att preussiska trupper skulle skickas till Pfaltz, vägrade också att underteckna, emedan Osterrike vägrat. General v. Gerlach skickades då till Mänchen för att få Bayern att bifalla, men måste, liksom v. Canitz, vända tillbaka med oförrättadt ärende. Bayern är ense med Preussen i allt som rör militära angelägenheter, men icke i de politiska frågorna. Man försäkrar, att man nu från preussiska sidan har beslutat föra ett energiskt språk mot Österrike. En mängd häktningar hade ånyo blifvit företagna i Berlin. Redan i flera dagar hade falska rykten varit utspridda om sådana, innan man verkligen utförde dem. — De förut häktade äro underkastade en förundersökning innan de öfverlemnas åt krigsrätten. General Wrangel hade på flera sätt visat dem beredvillighet; han hade skickat sin adjutant att efterfråga deras önskningar och den 29 till och med beviljat dem att få bränna ljus och begagna papper, penna och bläck. Några hafva blifvit frigifna. Angående motivct till Waldecks häktande läser man i en tysk tidning: Tillfälligtvis är jag i stånd att meddela åtskilliga upplysningar rörande Waldecks häktande. Jag anmärker dervid, att de flyta ur en i detta afseende väl underrättad källa. Kort före sitt häktande erhöll Waldeck ett bref från doktor dEster. Detta bref, som kom honom tillhanda genom en tredje person, handelsexpediten Ohm (som blifvit efterlyst och helt nyligen gripen i Hamburg samt är en förut obscur person), var af innehåll: att det vore tid att handla; dEsters tänkesätt voro honom (Waldeck) bekanta; han skulle för folket icke sky, vägen till stupstocken,. Derefter följde ett förslag emot två eller tre allrahögsta personers lif; Waldeck skulle föra brefbäraren till Charlottenburg, gifva honom anvisningar c. Brefbärarens namn skulle vara en hemlighet äfven för Waldeck! Man fruktade icke att Waldeck skulle förråda saken. Men skulle han det göra, så skulle hämnden blifva ryslig. Man skulle martera honom till döds, och detaljerna vid marteringena voro beskrifna. Tillika anmärktes af brefskrifvaren dEster, att detta bref måste genast återlemnas till brefbäraren. Polisen fick nu väderkorn, huru, säges icke. Waldeck häktades, men försent. Brefvet, som han ännu en half timma förut haft hos sig, fanns icke mer i hans bröstficka. Man fann det sedan hos den på samma tid häktade Ohm, som emedlertid på ett gåtlikt sätt undkom från sjelfva lokalen, der förhöret hölls. Man kan icke tvifla på dEsters handskrift: man kan ju lithografera! Sålunda har man gåtans lösning. Intrigen är likväl alltför plump — sannolikt också blott ett verk af underordnade händer å la Pierzig. Men dess trådar äro likväl starka nog att, under skydd af 25,000 bajonetter, göra de mest fruktade och hatade motståndare för en tid oskadliga. De fångar, som arresterades under uppträdena på Dönhofsplats den 27 och 28 April, hafva blifvit lössläppta. Man såg intet skäl att anklaga dem. Det påstås i Berlin att kamrarne verkligen enligt grundlagens föreskrift skola sammankallas inom 60 dagar efter upplösningen. Franska sändebudet vid preussiska hofvet skall hafva öfverlemnat en not, hvarigenom Preussen får del af den afgjorda protest, som franska regeringen afgifvit emot ryska invasionen i Ungern. Preussiska kabinettet får äfven förebråelser derföre att det beviljat ryska trupper genomtåg. Den nu rörliga preussiska armåen bestiger sig till 240,000 man med 864 kanoner. Mecklenburg d. 23 Maj. Vår regering har definitivt skiljt sig från nationalförsamlingen. I Mecklenburgs Zeitung, läser man två handlingar, hvaraf den ena protesterar mot nationalförsamlingens beslut af d. 4 Maj, och den andra ställer ,den fordrade militärkontingenten till centralmaktens förfogande. Hannover har återkallat sina deputerade i Frankfurt. Från Baden har man inga underrättelser om någon börjad strid mellan de sammandragna trupperna och folkets här; men rikskrigsministern och general Peucker hafva begifvit sig till badiska gränsen, der redan angreppet är förberedt. . 3 I trots af all försigtighet och bevakning gå likväl dagligen soldater från Mainz öfver till folket i Baden och Pfaltz Bavrarne skola an