-iderlagda odlarens hand, vilda folkstammar vinnas för jett ordnadt och upplyst samhällsskick, banor anlägIgas öfver vida rymder, för den till menniskans tjenst ltämda ångan och blixten. Bentons bekanta förslag Itill en jernväg emellan San Louis och Astoria, hvilket så länge hvilat hos kongressen som en visioInärs dröm, påtänkes nu allvarsamt, med den föränldring allenast, att man ärnar rigta vägen litet mera Isydligt, till San Francisco. Kaliforniskt guld och Iden stora kaliforniska befolkningens behof af snabba Toch beqväma förbindelser med unionens äldre staIter och med den gamla verlden, skola förverkliga denna jettebana, hvilken dervid upphör att blott vara Jill för inbillningen, och i stället kommer att förena de 3360 miles (495 mil) från hvarandra aflägsna AtTlantiska och Stilla hafvens kuster, för elektrisk brefTI vexling på några minuter och för resor på 6 dygn. ) — EN LANDSFÖRVISAD ISRAELIT I EN EMGELSK IBROTTSLINGSKOLONI. En jude vid Petticoat-lane, li flera år bevakad af Londons polis såsom misstänkt Iför handel med tjufgods, men utan att kunna fällas, I blef slutligen ertappad, öfverbevisad och dömd att transporteras. I samma ögonblick ban insåg sig skola för framtiden blifva en invånare i New-South-Weales, l vidtog han, såsom fulländad affärsman, de mest omtänksamma åtgärder för sitt etablissemang i det nya Ihemmet. Han förvandlade allt hvad han ägde i kontanter, lät inköpa goda vexlar på en af bankerna i Sidney och ställde alltsammans till sin hustrus disposition, hvarefter hon med sina barn genast anträdde resan dit såsom passagerare på ett vanligt emigrantfartyg. Vid ankomsten tog hon ut sina I penningar från banker. Det var ett ansenligt belopp, som satte henne i stånd att allenast för en del Tderaf inköpa en ypperlig landtegendom och låta inTIregistrera sig hos guvernementet såsom fri jordägarinna i kolonien. Efter vanligheten dröjde det inIemot ett halft år, innan ett tillräckligt antal transI vortfångar hunnit samlas för affårdandet af ett fångliartyg; med detta anlände ändtligen fruns man, och insattes såsom vanligt i koloniens fängelser, i afvakItan på att någon skulle vilja taga honom i tjenst. INu anmälde frun sin önskan att uttaga den landsTförviste, och då hon genom sina föregående åtgärder Tejort sig dertill befogad, kunde hennes begäran icke vägras. Mr Moses flyttade sålunda genast till sin I Debora och sina barn, på en vacker och bördig Tlandtegendom nära koloniens hufvudstad, och kunde Inu med sitt behållna kapital begynna en ojemnförligt förmånligare, hederligare och trefiigare rörelse, län det tvetydiga schackreriet i den otäcka PetticoatTlane. I följd häraf blef han snart förklarad för -Inemanciperad, d. Vv. s. berättigad att sörja för sig Isjelf och sköta sina egna affärer; med förbud allenast att återvända till England. Detta sattes cj hel;lier i fröga sedermera; ty inom få år var han er Ibland koloniens mest respektabla, (på engelska liktydigt med rika) emancipister — en man med sina 120,000 inkomster cm öret. Han visar sig pu I med sin familj på Sidneys promenader i praktfullt ckipsge med 4 hästar; hans förstfödde är en af de förnämsta vadhållarne med sina fullblodshästar på banan vid Five-dock-Farm, och allt det andra är i samma förhållande. — Det är för öfrigt ingenting oerhördt i denna prakt hos emancipisterna; den är tvärtom vanlig, emedan de från sina bestyr i hembygden medfört en viss likgiltighet i medlen att förI kofra sig, som icke förekommer hos de frivilliga nyI byggarne, dem de derföre oftast hinna om i förmöIgenhet; och de göra sedan allt för att öfverglänsa dem i ståt och derigenom så vidt möjligt bortskymma TIdet moraliska brännmärket från hemlandet. Sådant lyckas likväl icke; det är först i tredje ättleden som skamfläcken anses utplinad, enligt ortens opinion. Skilnaden emellan emancipister och frivilliga nybyggare är i Australien lika bestämd, som någonsin emellan negrer eller mulatter och hvita i Nord: lAmerikas slafstater. De frivilliga kunna sällan förmås att umgås hvarken med emancipisterna eller Ideras närmaste bröstarfvingar; och låter någon locka eller tubba sig att synas i deras societet, eller i en I dylik respektabilitets vagn på allmänna promenaderna, så anses han af de öfriga såsom besmittad, och allt umgänge mellan dem cch honom afbrytes. — KONTROLL ÖFVER PASSAGERARES BEHANDLING PÅ EMIGRANTFARTYG. Under den nu pågående stora utvandringen från Europa af nybyggare till landra verldsdelar, förspörjas ej sällan klagomål både löfver rederiernas, kaptenernas och skeppsläkarnes luraktlåtenhet att uppfylla de förbindelser de åtagit Isig eller äro genom lag ålagda mot passagerarne. Klagomålens förnyande röjer att passagerarne hittills saknat tillräckliga medel att förmå sina konirahenter till uppfyllelse af deras pligter. Nyligen har ett sällskap utvandrare till Australien emedlertid pähittat ett äkta engelskt, d. v. s. praktiskt, m del, hvars verkan knappast kan uteblifva; ty det hotar svekfulla eller vårdslösa redare och skeppsförare med ingenting mindre än förlusten af allt förtroende för framtiden; och engelska tidningarne hafva skyndat att genom offentliggörande deraf gifva det behörigt leftertryck. Artikeln derom har följande lydelse: Behandling of emigranter ombord. Tidningen Adelaide Observer kungör följande förklaring, beslutad enhälligt och utan motsägelse, vid ett möte af passagerarne (mellan 40 och 50) på fartyget Thomas Lowry: 4) Ofticerarnes uppförande mot passagerarne på skeppet Thomas Lowry har varit i högsta grad ohöfligt och stötande; 2) De många klagomälen både öfver provianten och helsovården för passagerarne, hafva af kaptenen mötts med hån och förolämpningar; 3) Skeppsläkarens, mr Joys uppförande har varit särdeles klandervärdt, derigenom att han dels uraktlåtit behörigen fullgöra sina tjenstepligter, dels i umgänge och språk visat sig högst ohyfsad; 4) Hela det förfarande, som följts af Thomas Lowrys officerare, har alldeles förstört trefnaden på resan; 5) Denna förklaring kommer att införas i South Australian Register och i Adelaide Observer., — Afventyret att ådraga sig dylika förklaringar tycks vara ett tillräckligt vite på rederier och skeppsförare framdeles, så snart det hunnit blifva tillräckligt bekant i den kommerciella verlden. — EniDPrRor. Vid kopparverken förvåna arbetarne stundom den besökande främlingen medl konststycket att i smältan doppa ned handen och ösa upp en handfull af den hvitglödande kopparn, utan att bränna sig. Man söker vanligen förklaringen härpå hos den barkade beskaffenheten af konstmakarens händer; men om samma försök sker med ett stycke sål-läder, så förbrännes lädret ögonblickligen; denna förklaring är således otillfredsställande. Nyligen har Bouligny, en fransk naturforskare, som anställt de bekanta försöken öfver vätskors förhållande vid beröringen af glödande krop-; par, funnit att nyssnämnde eldprof, såväl som dej många andra, hvarom den äldre och medeltidshisto-!rien tala, bero på samma mnaturlag, som han upp-; täckt vid nyssnämnde försök, nemligen att vätskor! vid beröringen af starkt upphettade kroppar afdunsta så häftigt i ytan, att deras öfriga massa icke uppnår kokpunkten, och att afkylningen, i fall skillnaden emellan vätskans och den heta kroppens temperatur är ster, kan gå ända derhän att vätskan fryser. Den fuktighet, som alltid finnes i det friska! skinnet, är underkastad samma afdunstning och bindrar skinnets förbränning, med vilkor att beröringen icke fortfar tills fuktigheten bortdunstat. Li-:l