-iderlagda odlarens hand, vilda folkstammar vinnas för
jett ordnadt och upplyst samhällsskick, banor anläg-
Igas öfver vida rymder, för den till menniskans tjenst
ltämda ångan och blixten. Bentons bekanta förslag
Itill en jernväg emellan San Louis och Astoria, hvil-
ket så länge hvilat hos kongressen som en visio-
Inärs dröm, påtänkes nu allvarsamt, med den förän-
ldring allenast, att man ärnar rigta vägen litet mera
Isydligt, till San Francisco. Kaliforniskt guld och
Iden stora kaliforniska befolkningens behof af snabba
Toch beqväma förbindelser med unionens äldre sta-
Iter och med den gamla verlden, skola förverkliga
denna jettebana, hvilken dervid upphör att blott vara
Jill för inbillningen, och i stället kommer att förena
de 3360 miles (495 mil) från hvarandra aflägsna At-
Tlantiska och Stilla hafvens kuster, för elektrisk bref-
TI vexling på några minuter och för resor på 6 dygn.
) — EN LANDSFÖRVISAD ISRAELIT I EN EMGELSK
IBROTTSLINGSKOLONI. En jude vid Petticoat-lane,
li flera år bevakad af Londons polis såsom misstänkt
Iför handel med tjufgods, men utan att kunna fällas,
I blef slutligen ertappad, öfverbevisad och dömd att
transporteras. I samma ögonblick ban insåg sig skola
för framtiden blifva en invånare i New-South-Weales,
l vidtog han, såsom fulländad affärsman, de mest om-
tänksamma åtgärder för sitt etablissemang i det nya
Ihemmet. Han förvandlade allt hvad han ägde i
kontanter, lät inköpa goda vexlar på en af bankerna
i Sidney och ställde alltsammans till sin hustrus
disposition, hvarefter hon med sina barn genast an-
trädde resan dit såsom passagerare på ett vanligt
emigrantfartyg. Vid ankomsten tog hon ut sina
I penningar från banker. Det var ett ansenligt be-
lopp, som satte henne i stånd att allenast för en del
Tderaf inköpa en ypperlig landtegendom och låta in-
TIregistrera sig hos guvernementet såsom fri jordägar-
inna i kolonien. Efter vanligheten dröjde det in-
Iemot ett halft år, innan ett tillräckligt antal trans-
I vortfångar hunnit samlas för affårdandet af ett fång-
liartyg; med detta anlände ändtligen fruns man, och
insattes såsom vanligt i koloniens fängelser, i afvak-
Itan på att någon skulle vilja taga honom i tjenst.
INu anmälde frun sin önskan att uttaga den lands-
Tförviste, och då hon genom sina föregående åtgärder
Tejort sig dertill befogad, kunde hennes begäran icke
vägras. Mr Moses flyttade sålunda genast till sin
I Debora och sina barn, på en vacker och bördig
Tlandtegendom nära koloniens hufvudstad, och kunde
Inu med sitt behållna kapital begynna en ojemnför-
ligt förmånligare, hederligare och trefiigare rörelse,
län det tvetydiga schackreriet i den otäcka Petticoat-
Tlane. I följd häraf blef han snart förklarad för
-Inemanciperad, d. Vv. s. berättigad att sörja för sig
Isjelf och sköta sina egna affärer; med förbud alle-
nast att återvända till England. Detta sattes cj hel-
;lier i fröga sedermera; ty inom få år var han er
Ibland koloniens mest respektabla, (på engelska lik-
tydigt med rika) emancipister — en man med sina
120,000 inkomster cm öret. Han visar sig pu
I med sin familj på Sidneys promenader i praktfullt
ckipsge med 4 hästar; hans förstfödde är en af de
förnämsta vadhållarne med sina fullblodshästar på
banan vid Five-dock-Farm, och allt det andra är i
samma förhållande. — Det är för öfrigt ingenting
oerhördt i denna prakt hos emancipisterna; den är
tvärtom vanlig, emedan de från sina bestyr i hem-
bygden medfört en viss likgiltighet i medlen att för-
I kofra sig, som icke förekommer hos de frivilliga ny-
I byggarne, dem de derföre oftast hinna om i förmö-
Igenhet; och de göra sedan allt för att öfverglänsa
dem i ståt och derigenom så vidt möjligt bortskymma
TIdet moraliska brännmärket från hemlandet. Sådant
lyckas likväl icke; det är först i tredje ättleden
som skamfläcken anses utplinad, enligt ortens opi-
nion. Skilnaden emellan emancipister och frivilliga
nybyggare är i Australien lika bestämd, som någon-
sin emellan negrer eller mulatter och hvita i Nord:
lAmerikas slafstater. De frivilliga kunna sällan för-
mås att umgås hvarken med emancipisterna eller
Ideras närmaste bröstarfvingar; och låter någon locka
eller tubba sig att synas i deras societet, eller i en
I dylik respektabilitets vagn på allmänna promena-
derna, så anses han af de öfriga såsom besmittad,
och allt umgänge mellan dem cch honom afbrytes.
— KONTROLL ÖFVER PASSAGERARES BEHANDLING
PÅ EMIGRANTFARTYG. Under den nu pågående
stora utvandringen från Europa af nybyggare till
landra verldsdelar, förspörjas ej sällan klagomål både
löfver rederiernas, kaptenernas och skeppsläkarnes
luraktlåtenhet att uppfylla de förbindelser de åtagit
Isig eller äro genom lag ålagda mot passagerarne.
Klagomålens förnyande röjer att passagerarne hit-
tills saknat tillräckliga medel att förmå sina konira-
henter till uppfyllelse af deras pligter. Nyligen har
ett sällskap utvandrare till Australien emedlertid
pähittat ett äkta engelskt, d. v. s. praktiskt, m del,
hvars verkan knappast kan uteblifva; ty det hotar
svekfulla eller vårdslösa redare och skeppsförare med
ingenting mindre än förlusten af allt förtroende för
framtiden; och engelska tidningarne hafva skyndat
att genom offentliggörande deraf gifva det behörigt
leftertryck. Artikeln derom har följande lydelse:
Behandling of emigranter ombord. Tidnin-
gen Adelaide Observer kungör följande förkla-
ring, beslutad enhälligt och utan motsägelse, vid
ett möte af passagerarne (mellan 40 och 50) på far-
tyget Thomas Lowry: 4) Ofticerarnes uppförande
mot passagerarne på skeppet Thomas Lowry har va-
rit i högsta grad ohöfligt och stötande; 2) De många
klagomälen både öfver provianten och helsovården
för passagerarne, hafva af kaptenen mötts med hån
och förolämpningar; 3) Skeppsläkarens, mr Joys upp-
förande har varit särdeles klandervärdt, derigenom
att han dels uraktlåtit behörigen fullgöra sina tjen-
stepligter, dels i umgänge och språk visat sig högst
ohyfsad; 4) Hela det förfarande, som följts af Tho-
mas Lowrys officerare, har alldeles förstört trefnaden
på resan; 5) Denna förklaring kommer att införas i
South Australian Register och i Adelaide Observer.,
— Afventyret att ådraga sig dylika förklaringar tycks
vara ett tillräckligt vite på rederier och skeppsförare
framdeles, så snart det hunnit blifva tillräckligt be-
kant i den kommerciella verlden.
— EniDPrRor. Vid kopparverken förvåna ar-
betarne stundom den besökande främlingen medl
konststycket att i smältan doppa ned handen och
ösa upp en handfull af den hvitglödande kopparn,
utan att bränna sig. Man söker vanligen förkla-
ringen härpå hos den barkade beskaffenheten af
konstmakarens händer; men om samma försök sker
med ett stycke sål-läder, så förbrännes lädret ögon-
blickligen; denna förklaring är således otillfredsstäl-
lande. Nyligen har Bouligny, en fransk naturfor-
skare, som anställt de bekanta försöken öfver vät-
skors förhållande vid beröringen af glödande krop-;
par, funnit att nyssnämnde eldprof, såväl som dej
många andra, hvarom den äldre och medeltidshisto-!-
rien tala, bero på samma mnaturlag, som han upp-;
täckt vid nyssnämnde försök, nemligen att vätskor!
vid beröringen af starkt upphettade kroppar afdun-
sta så häftigt i ytan, att deras öfriga massa icke
uppnår kokpunkten, och att afkylningen, i fall skill-
naden emellan vätskans och den heta kroppens tem-
peratur är ster, kan gå ända derhän att vätskan
fryser. Den fuktighet, som alltid finnes i det friska!
skinnet, är underkastad samma afdunstning och bin-
drar skinnets förbränning, med vilkor att berörin-
gen icke fortfar tills fuktigheten bortdunstat. Li-:l
