nalUsklassens tyranni HO dc fattlgelv UTM SOT
gare, särdeles hvad qvinnan beträffar. Hurut
ofta händer icke att en man af den förmög-Y
nare och såkallade bättre klassen blir fader tilllå
ett oäkta barn, dervid han stundom varit den d
förste förföraren, och sedan låter modren för-e
gäfves ropa vid hans dörr om hjelp för det d
oskyldiga barnets underhåll och ohörd bortkö-a
ras — ja, låter barnet förgås i hunger ochiP
elände, fast han icke, såsom Martin Arosink
efter all sannolikhet gjort, qväfver och bort-b
kastar det. Den största barmhertighetsåtgärd,!e
hvartiil en sådan fader låter förmå sig, är me-!5
rendels att lösa in barnet å barnhuset, men fört:
dess framtid i öfrigt sörjer han icke. Sålunda
händer icke sällan att afkomlingar af millio-!q
närer komma att befolka fattighusen och fän-P
gelserna ... och likväl blifva desse förförareln
firade i salongernas sällskapskretsar, der man, b
stundom kunnig om deras bragder, anser dy- je
lika bedrifter såsom små kärleksäfventyr, hvar-k
vid ingen bör fästa en samvetsgrann uppmärk-0
samhet; de göra lyckliga giftermålspartier, få d
goda och älskvärda hustrur, ehuru hvarje flicka r
med en väldanad själ borde rysa för att hvila si
vid sidan af en man, öfver hvilken, för auf
nyllja en namnkunnig författares ord, oskyl- I
diga munnar uttala sin förbannelsen !). Såsom d
exempel på den rådande tonen, äfven bland!g
damer, må nämnas att, då en gång en piga is:
hufvudstaden, efter att hafva framfödt ett barn,!n
hvars fader var sonen i en rik familj, tog sig!s
före alt besöka sonens eller barnfadrens modern
och för henne omtalade händelsen samt tiggdels
några kläder att skyla silt arma barn med, sålå
fick hon af den rika modren det svaret: harjä
du skaffat dig barnet, så kan du äfven skaffaln
dig kläder; jag ger dig inga. Man måste för-f
vånas att den rika frun, sjelf mor, sjelf qvinna,
kunde så förglömma sig, att hon, sedan hon
försummat lära sin herr son gudsfruktan och
sedlighet, kastade hela skulden på den ringale
flickan, offret för sonens utsväfningar och van-!s
vårdade uppfostran, liksom skulle denna en-Is
sam kunnat skaffav sig sitt barn. Att deremot!n
tillhålla sin son att samvetsgrannt uppfylla en!hb
faders pligter och lindra den förfördas ochp
barnets lidanden, ansåg denna mor under sinls
värdighet. Huru mycket ondt en och annanlo
dylik Mammas gosse tillfogar samhället kanjo
knappast beräknas. I hufvudstaden, der två-!s
tredjedelar af dem som födas äro oäkta, kaniyv
man veta hurudan den sedliga uppfostran ärl
1
-
2
in
beskaffad , och den som noggrannt betraktar
ifrågavarande förhållande, kan ej undra att
fattigdomens och brottens tillväxt der är så
stark.
Exempel finnas der äfven på ungkarlar, som
ombyta mätresser flera gånger om året, och
sedan de inöfvat dessa olyckliga qvinnor i lättja
och liderlighet, öfverlemna dem åt sitt öde för
att först tillfalla bordellen och sedan spianhu-
sen eller straff-fångelserna. Dylika förförare
befolka fängelserna mera än någon kan före-
ställa sig. Den vanliga gången af de vilse-
förda qvinnors öden inom hufvudstaden är
följande: en flicka med hyggligt utseende och
godt sätt att vara, som det heter i Dagblads-
annonserna, får plats å ett sechweitzeri såsom
skänkmamsell, hennes utseende lockar dit kun-
der åt hennes husbonde, men bland desse fin-
nes en och annan, som spekulerar på att kunna
fråntaga henne hennes oskuld. Ilennes lön blir
ej mer än en pigas, eller 39 rdr rgs, ehuru
hon måste vara lika elegant klädd som en
mamsell i förmaken. Hvad hon får af sin
husbonde räcker ej mera än till skodon, och
det öfriga måste hon skaffa sig på annat håll,
men hvarifrån? Af sina kamrater blir hon!!
snart upplyst om hur dermed skall gå, äfven-
som af förföraren. Sedan hon väl blifvit loc-s
kad i snaran, förflyttas hon slutligen af sin!
älskare till ett för hennes räkning hyrdt rum,
hvarest hon i början får öfverflöd på allt, men !
älskaren ledsnar, och hon ser sig snart öfver-
gifven af den som borde sörja för hennes fram-
tid, innan han lemnar henne; de dyrbarare
kläder hon fått, måste pantsättas eller säljas!
för födan; från arbete har hon blifvit afvand
och hennes utväg blir att ge sig till de sämre
kaffehusen el!er, med andra ord, bordellerna.
Med en kropp, förstörd af smitta och elände,
utskjutes hon från dessa nästen, hvarest de
olyckliga ofta icke äga de kläder, de ha på
sig, i utarmadt skick och måste till störstaj
delen vistas på gatorne samt der öfverlemna
sig åt sämre sjöfolk och förrymda brottslin-
gar, hvarefter hon slutligen, utan att direkt
stjäla, likväl, såsom afvetande stölder och för
sömmande af stulet gods, inblandas i tjufmål,
dömes för tjufnad, får undergå offenlig kyrko-
plikt och straff samt öfverlemnas till korrrek-
tions- eller straff-fängelset) såsom försvarslös.
Utkommen derifrån, begår hon förnyade brott
och återkommer slutligen för att stanna der
för lifstiden. En sådan bana tillryggalägges
icke sällan på sex å sju år. Den som be-
tviflar dessa uppgifter kan 5å till straff- och
arbetsfängelet å norrmalm, för att öfvertyga
sig både af personer och rättegångshandlingar.
Flickor, som antagas till uppasserskor på de
så kallade utvärdshusen i hufvudstadens grann-
skap, få merendels ingen lön, utan måste skaffa
sig kläder genom drickspenningar af gästerne,
och med deras prostitution går det lättast.
Vi hafva icke såsom i andra länder några pri-
vilegierade bordeller; men frågas kan, huru-
vida icke våra schweitzerier och utvärdshus,
med få undantag, kunna anses motsvara det-
samma. Om vår lag, som har ett stadgande,
hvilket aldrig efterlefves och till föga nytta
tjenar, nemligen att Till vallgång skola qvin-
folk brukas, ther thet ske kan, och ej gossar,
vid tijo dalers bot 11 kap. 2 8 Byggn. B.; K.
Br. 10:de Nov. 1660, i stället föreskrefve, att
på värdshus eller kafföer skulle gossar, men
ej flickor brukas till uppassning, och det vid
höga böter, vore sådant ej utan nytta. Utom-
lands begagnas öfver allt på sådana ställen
vossar, och i Paris hor man derjemte på kal
tran an damaicsalla da 0 oo, Ks
Tan