Landshöfdingeinstruktionen, hr landshöfdingen dock icke ägt att å embetets vägnar besluta; 2) att, sedan, efter detta hr landshöfdingens i hög grad egenmäktiga och inqvisitoriska förfarande, Björkman fått företräde samt hr grefven och landshöfdingen beslutit hans aflägsnande från vidare befattning med göromålen å Landskansliet, hr landshöfdingen, vid meddelandet och befordrandet till verkställighet af detta beslut, med åsidosättande af sitt embetes värdighet, utan någon vid tillfället från Björkmans sida dertill gifven anledning, mot honom i närvaro af fere kansliets tjenstemän och vaktbetjente utfarit i skymfliga och ärekränkande tillmälen, sådane som icke någon med känsla för det skickliga tillåter sig mot en för brott redan dömd person, ännu mindre mot den, hvilken icke på något sätt är om brott förvunnen, utan, såsom Björkman, af sina närmaste förmän erhållit vitsord om ett städse godt förhållande; och 3:0. Alt sedan br landshöfdingen vid samma tillfälle hotat att anmäla Björknian i kongl poliskammaren såsom en för allmänna säkerheten vådlig person, hr landshöfdingen nästföljande söcknedag, då man skäligen kunnat vänta atv hänförelsen af ett uppbrusande lynne hunnit lemna rum för en lugnare eftertanka, icke dess mindre till öfverståthållare-embetet för polisärenden aflåtit skrifvelse, innefattande en dylik anmälan, derigenom Björkman utan något laga skäl blifvit utmärkt såsom en brottsling och till polismyndighetens serskilda uppsigt öfverlemnad, och hvilken skrifvelse destoheldre måste tilläggas karaktären af embetsskrifvelse, som densamma, affattad å landskansliet och med dess betjente fortskaffad, till innehållet uteslutande utgår från och hänför sig till de nyss förut af konungens befallningshafvande och tr landshöfdingen hållne ofvanomförmälde kansliförhör, hvadan ock, då för öfrigt hr grefven icke ens påstått att hans förfarande mot Björkman varit föranledt utaf någon af enskilda orsaker uppkommen och nård hämndlusta, otvifyelakligt är, att hr grefyen och landshöfdingen vid skrifvelsens expedierande sjelf ansåg sig handla såsom embetsman och icke blott såsom enskild samhällsmedlem, Lägger man nu härtill, att af de, på sätt ofvanberördt är, för hr Jlandshöfdingen gjorde uppgifter om brottsligt förhållande af Björkman icke någon föranledt ens åtals anställande emot honom, men deremot Gripenwaldt, hvilken uti Postoch InrikesTidningar för den 4 April 4847, enligt derstädes införd notifikation af den 27 nästförutgångna Mars, tillkännagifvit, att den omnämnde skuldsedeln af Björkman, hvaraf Gripenwaldt varit innebafvare, för honom bortkommit och derföre i hvars hand den vara må, dödades, härigenom synes sjelf hafva erkänt, att skuldsedeln åtrninstone icke blifvit, såsom han förut uppgifvit, sönderrifven, lärer man, på grund af hvad i detta mål förekommit, vara fullt berättigad till det omdöme, att hr landsböfdingen grefve Horn genom sine omförmälte beteenden i flere hänseenden förfarit lagstridigt i embetet, äfvensom i hög grad missbrukat sin myndighet såsom landshöfding till skadande af en honom misshaglig person. samt att, ehuru öfverståthållare-embetet lärer funnit hr jandshöfdingens förutnämnde skrifvelse icke kunna leda till någon påföljd för Björkman, Björkman likväl genom samma för honom smädliga skrift, så väl som de honom vid kansliförhöret af hr landshöfdingen gjorda skymfiiga och äreröriga tillmälen, till sin beder samt medborgerliga namn och rykte blifvit af hr grefven och landshöfdingen på ett ganska oförsynt sätt angripen; och föranlätes jag alltså, å advokatfiskalsembetets vägnar, vördsamt yrka det hr f. d. landshöfdingen grefye Horn för de förbrytelser till hvilka han under utöfningen af landshöfdingeembetet i Stockholms län i ofvanberörde måtto gjort sig saker, med stöd af 9 kap. 5 utsökningsbalken och 4 kap. 42 rättegångsbalken, jemförde med de i 60 kap. missgerningsbalken om den, som ljuger å en annan eller kallar honom oqvädinsord, stadgade straffbestämmelser, målte dömas att böta ett tusende daler silfvermynt med 333 rdr 46 sk. bko samt sitt brott emot Björkman offentligen inför Kongl. hofrärten afbedja; hvarförutan hr grefyen torde varda förpligtad att godtgöra Björkmans kostnad och skada, som han till följd af hr grefyens ifrågavarande förfarande fått vidkännas. De advokatfiskalsembetet delgifne handlingar i målet varda härhos i ödmjukhet återställde. Stockholm den 26 Mars 4849. Th. A. Billbergh.