RAJ PRTASMSA VET Vi vä ve MR
samt att hr landshöfdingen hade skäl till den för-
modan, att Gripenwaldt vore öfvertalad att nedtysta
målet och kongl. poliskammaren sälunda kom att
blifva i okunnighet om det begångna brottet, för-
klarat, det hr landshöfdingen ansett sig böra fästa
en nödig uppmärksamhet uppå samma Björkman
och hans. medhjelpare, såsom för allmänna säkerhe-
ten vådliga personer.
Angående detta sitt förfarande emot Björkman,
hvilken sedan början af år 1845 å landskanstiet här
BIM
landskanslist hörande göromål, har herr landshöf-
dingen grefve Horn hufvudsakligen förklarat, att
Björkmans aflägsnande från landskansliet, såsom
en opassande renskrifvare derstädes var ett enskildt
förfogande af hr landshöfdingen, dertill hr landshöf-
dingen ansåg sig hafva egt obestridlig rätt, sedan
tiliförordnade landssekreteraren instämt i hr lands-
hördingens beslut att skilja Björkman från all skrif-
varebefattning å kansliet, och dervid hr landshöf-
dingen begagnat sådana uttryck, som öfverensstämde
med hr landshöfdingens öfvertygelse om Björkmans
hr landshöfdingen på ew eller annat sätt lät rena
embeislokalen, der hr landshöfdingen ofta uppehöll
sig utan tjensteförrättning: att i öfrigt något kansli-
förhör med Björkman icke heller ägt rum, till be-
vis hvarom hr landshöfdingen åberopat ett af till-
förordnage landssekreteraren den 3 Augusti 1847
meddeladt bevis, af innehåll, att, så vidt å lands-
kansliet hållne protokoll och förde anteckningar ut-
visade, något kansliförhör inför Konungens befall-
ningshafvande med Björkman under loppet af samma
år dittills icke blifvit hållet samt att hr landshöf-
dingens ofvananförde skrifvelse, såsom icke contra-
signerad, vittnade om dess egenskap af ett enskildt
meddelande till polismästaren, hvartill hr landshöf-
dingen kunde finna sig befogad både i och utom
tjensten.
Den eller de omständigheter, som skulle hafva
gjort Björkman till -en opassande renskrifvare å
landskansliet, har herr grefven och landshöfdingen
icke behagat uppgifva, lika litet som hr landshöf-
dingen täckts lägga i ljuset någon af de grunder, på
hvilka bans yttrade öfvertygelse om Björkmans
brottslighet må hafva hvilat och som berättigat hr
landshöfdingen att, såsom uti förklaringen till ju-
stitiekanslersembetet skett, kalla denna öfvertygelse
vill och med väl grundad. Till en närmare redo-
görelse i dessa hänseenden, derest herr grefyen och
landshöfdingen eljest trott sig kunna nöjaktigt lemna
en sådan, hade emedlertid hr landshöfdingen bordt
finna sig manad desto mera, som Björkman, hvars
yttre skick icke förråder något opassande, angående
sin person, företett så väl prestbevis, omfattande ti-
den alltifrån år 4832 och innehållande vitsord om
en hedrande vandel, som åtskilliga andra bland de
af hr landsböfdingen till förklaring innehafde hand-
lingar befintlige betyg, utfärdade af hrr lagmannen
E. S. Boström, häradshöfdingen baron G. W. Leu-
husen, f. d. landssekreteraren häradshöfdingen G.
Östberg och tillförordnade landssekreteraren C. W.
Rydvall samt utvisande, att under de flera år Björk-
man biträdt dels med till tings-expedition hörande
göromål, dels å landskansliet i Stockholms län, Björk-
man ådagalagt icke allenast utmärkt skicklighet, på-
litlighet och fit, utan ock etw stadgadt och he-
drande uppförande, eller, såsom landssekreterarens
betyg innehålla, med iakttagande af mycken nog-
grannket vid sin tjenstgöring, derunder ådagalagt
utmärkt arbetsförmåga, drift och ordning samt till
deras fullkomliga belåtenhet fullgjort alla Björk-
man anförirodda göromål; och då tillförordnade
landssekreteraren Rydvalls betyg efter de första må-
naderna af Björkmans tjenstgöring å landskansliet
intill den dag, då Björkman af hr grefven och lands-
höfdingen, på sätt berördt är, derifrån utvisades, be-
rättigas man häraf att antaga, att, derest tillförord-
nade landssekreteraren verkligen instämt i hr lands-
höfdingans beslut om Björkmans skiljande från vi-
dare tjenstgöring å landskansliet, det icke skett på
grund af någon tillförordnade landssekreterarens öf-
vertygelse om sådant förhållande af Björkman, som
skulle gjort det opassande att använda denne till
skrifvarcebiträde i kansliet, men möjligen föranledts
af benägenhet att genom eftergifvenhet söka öfver-
skyla hyad öfverskylas kunde af något mindre pas-
sande i den höge förmannens förfarande.
Ur denna synpunkt betraktadt, kan också Björk-
mans utvisande gerna och med skäl kallas ett en-
skildt förfogande af hr grefven; men att det var ett
förfogande af hr grefven såsom landshöfding i Stock-
holms län, och alldeles icke såsom husbonde elleri;j
enskild man, torde vara temligen klart deraf, att
Björkman icke var hr grefvens enskilda tjenare eller
i öfrigt till honom stod i något lydnadsföfhållande
utöfver det, som kunde blifva en följd af herr gref-
vens egenskap af landshöfding och högste chef för
landskansliet, der Björkman biträdde vid göromå-
len. Oberoende utaf beskaffenheten af den ren-
hållning inom embetslokalen, hr grefven och lands-
höfdingen kunde hafva åtagit sig och vid tillfäl-
let besörjt, äfvensom af anledningen i öfrigt till
berr grefvens vistande derstädes, måste således
herr landshöfdingen grefve Horn, då han skiljde
Björkman från vidare tjenstebefattning å landskan-
sliet, anses hafva handlat å embetes vägnar, likasom
de härmed sammanhängande förhör, såsom tillika
hällne i Konungens befallningshafvandes sessionsrum
i landskansliet, otvifvelaktigt och i ordets egentli-
gaste mening voro kansliförhör, utan afseende derå,
huruvida Konungens befallningshafvandes protokoll
om dem lemna någon upplysning eller icke.
Hvad jag, efter förutskickande af dessa anmärk-
ningar, nu anser mig böra lägga hr grefve Horn
till last, är: 4:0 att, sedan hr landshöfdingen, i an-
ledning af Gripenwaldts ofvanberörde angifvelseskrift
emot kommissarien Björkman meddelat Konungens
Befallningshafvandes beslut, enligt hvilket det icke
tillkom Konungens Refallningshafvande att med sam-
ma angifvelse taga någon befattning, hr landshöf-
dingen likväl, i uppenbar strid med detta sitt eget
på lag grundade beslut, fortsatt ärendets handlägg-
ning i så måtto, att hr landshöfdingen, omedelbart
efter beslutets afkunnande, icke allenast gifvit Gri-
penwaldt anledning att framkomma med ytterligarelg
förnärmande beskyllningar emot Björkman, äfvensom ö
hört Gripenwaldt angående den bevisning han kunde
äga till angifvelsens bestyrkande, utan ock, med föran-
ledande af Gripenwaldts dervid gjorda uppgifter, lå-
tit genom vakthetjeningen å Landskansliet dit in-
kalla annan person, som Gripenwaldt åberopat, icke
till upplysning om den oförrätt Gripenwaldt skulleli
hafva utaf Björkman vederfarits och om hvilka han
inför Konungens Befallningshafvande uttryckligent
förklarat sig icke hafva någon bevisning, utan an-
gående ett förment brottsligt förhållande af Björk-
man, hvilket omedelbarligen rörde den åberopade
personen sjelf och i öfrigt lika litet som den först
omnämnde angifvelsen emot Björkman tillkom Ko-
nungens Befallningshafvandes eller hr landsböfdin-
gens upptagande och pröfning samt, efter det denne
person tillstädeskommit, inför hr grefven och lands-
höfdingen låtit honom, churu målsägande, under
edelig förpligtelse oflägga berättelse om hvad han i
afseende ä samma förhållande hade sig bekant, —
allt i frånvaro af den anklagade Björkman och utan
att angående förloppet vid dessa förhör något pro-
I LÄ hlifult unnncaft 411 1 os HH 8 dan rancak anda
i staden biträdt med renskrifning och andra till enls
brottslighet: att Björkmans utvisande således ej skett!
under utöfning af hr landshöfdingens embete, såj
vida det ej skulle anses för en tjensteutöfning, att;
at
fl
m
be
fö
lä
de