RAJ PRTASMSA VET Vi vä ve MR samt att hr landshöfdingen hade skäl till den förmodan, att Gripenwaldt vore öfvertalad att nedtysta målet och kongl. poliskammaren sälunda kom att blifva i okunnighet om det begångna brottet, förklarat, det hr landshöfdingen ansett sig böra fästa en nödig uppmärksamhet uppå samma Björkman och hans. medhjelpare, såsom för allmänna säkerheten vådliga personer. Angående detta sitt förfarande emot Björkman, hvilken sedan början af år 1845 å landskanstiet här BIM landskanslist hörande göromål, har herr landshöfdingen grefve Horn hufvudsakligen förklarat, att Björkmans aflägsnande från landskansliet, såsom en opassande renskrifvare derstädes var ett enskildt förfogande af hr landshöfdingen, dertill hr landshöfdingen ansåg sig hafva egt obestridlig rätt, sedan tiliförordnade landssekreteraren instämt i hr landshördingens beslut att skilja Björkman från all skrifvarebefattning å kansliet, och dervid hr landshöfdingen begagnat sådana uttryck, som öfverensstämde med hr landshöfdingens öfvertygelse om Björkmans hr landshöfdingen på ew eller annat sätt lät rena embeislokalen, der hr landshöfdingen ofta uppehöll sig utan tjensteförrättning: att i öfrigt något kansliförhör med Björkman icke heller ägt rum, till bevis hvarom hr landshöfdingen åberopat ett af tillförordnage landssekreteraren den 3 Augusti 1847 meddeladt bevis, af innehåll, att, så vidt å landskansliet hållne protokoll och förde anteckningar utvisade, något kansliförhör inför Konungens befallningshafvande med Björkman under loppet af samma år dittills icke blifvit hållet samt att hr landshöfdingens ofvananförde skrifvelse, såsom icke contrasignerad, vittnade om dess egenskap af ett enskildt meddelande till polismästaren, hvartill hr landshöfdingen kunde finna sig befogad både i och utom tjensten. Den eller de omständigheter, som skulle hafva gjort Björkman till -en opassande renskrifvare å landskansliet, har herr grefven och landshöfdingen icke behagat uppgifva, lika litet som hr landshöfdingen täckts lägga i ljuset någon af de grunder, på hvilka bans yttrade öfvertygelse om Björkmans brottslighet må hafva hvilat och som berättigat hr landshöfdingen att, såsom uti förklaringen till justitiekanslersembetet skett, kalla denna öfvertygelse vill och med väl grundad. Till en närmare redogörelse i dessa hänseenden, derest herr grefyen och landshöfdingen eljest trott sig kunna nöjaktigt lemna en sådan, hade emedlertid hr landshöfdingen bordt finna sig manad desto mera, som Björkman, hvars yttre skick icke förråder något opassande, angående sin person, företett så väl prestbevis, omfattande tiden alltifrån år 4832 och innehållande vitsord om en hedrande vandel, som åtskilliga andra bland de af hr landsböfdingen till förklaring innehafde handlingar befintlige betyg, utfärdade af hrr lagmannen E. S. Boström, häradshöfdingen baron G. W. Leuhusen, f. d. landssekreteraren häradshöfdingen G. Östberg och tillförordnade landssekreteraren C. W. Rydvall samt utvisande, att under de flera år Björkman biträdt dels med till tings-expedition hörande göromål, dels å landskansliet i Stockholms län, Björkman ådagalagt icke allenast utmärkt skicklighet, pålitlighet och fit, utan ock etw stadgadt och hedrande uppförande, eller, såsom landssekreterarens betyg innehålla, med iakttagande af mycken noggrannket vid sin tjenstgöring, derunder ådagalagt utmärkt arbetsförmåga, drift och ordning samt till deras fullkomliga belåtenhet fullgjort alla Björkman anförirodda göromål; och då tillförordnade landssekreteraren Rydvalls betyg efter de första månaderna af Björkmans tjenstgöring å landskansliet intill den dag, då Björkman af hr grefven och landshöfdingen, på sätt berördt är, derifrån utvisades, berättigas man häraf att antaga, att, derest tillförordnade landssekreteraren verkligen instämt i hr landshöfdingans beslut om Björkmans skiljande från vidare tjenstgöring å landskansliet, det icke skett på grund af någon tillförordnade landssekreterarens öfvertygelse om sådant förhållande af Björkman, som skulle gjort det opassande att använda denne till skrifvarcebiträde i kansliet, men möjligen föranledts af benägenhet att genom eftergifvenhet söka öfverskyla hyad öfverskylas kunde af något mindre passande i den höge förmannens förfarande. Ur denna synpunkt betraktadt, kan också Björkmans utvisande gerna och med skäl kallas ett enskildt förfogande af hr grefven; men att det var ett förfogande af hr grefven såsom landshöfding i Stockholms län, och alldeles icke såsom husbonde elleri;j enskild man, torde vara temligen klart deraf, att Björkman icke var hr grefvens enskilda tjenare eller i öfrigt till honom stod i något lydnadsföfhållande utöfver det, som kunde blifva en följd af herr grefvens egenskap af landshöfding och högste chef för landskansliet, der Björkman biträdde vid göromålen. Oberoende utaf beskaffenheten af den renhållning inom embetslokalen, hr grefven och landshöfdingen kunde hafva åtagit sig och vid tillfället besörjt, äfvensom af anledningen i öfrigt till berr grefvens vistande derstädes, måste således herr landshöfdingen grefve Horn, då han skiljde Björkman från vidare tjenstebefattning å landskansliet, anses hafva handlat å embetes vägnar, likasom de härmed sammanhängande förhör, såsom tillika hällne i Konungens befallningshafvandes sessionsrum i landskansliet, otvifvelaktigt och i ordets egentligaste mening voro kansliförhör, utan afseende derå, huruvida Konungens befallningshafvandes protokoll om dem lemna någon upplysning eller icke. Hvad jag, efter förutskickande af dessa anmärkningar, nu anser mig böra lägga hr grefve Horn till last, är: 4:0 att, sedan hr landshöfdingen, i anledning af Gripenwaldts ofvanberörde angifvelseskrift emot kommissarien Björkman meddelat Konungens Befallningshafvandes beslut, enligt hvilket det icke tillkom Konungens Refallningshafvande att med samma angifvelse taga någon befattning, hr landshöfdingen likväl, i uppenbar strid med detta sitt eget på lag grundade beslut, fortsatt ärendets handläggning i så måtto, att hr landshöfdingen, omedelbart efter beslutets afkunnande, icke allenast gifvit Gripenwaldt anledning att framkomma med ytterligarelg förnärmande beskyllningar emot Björkman, äfvensom ö hört Gripenwaldt angående den bevisning han kunde äga till angifvelsens bestyrkande, utan ock, med föranledande af Gripenwaldts dervid gjorda uppgifter, låtit genom vakthetjeningen å Landskansliet dit inkalla annan person, som Gripenwaldt åberopat, icke till upplysning om den oförrätt Gripenwaldt skulleli hafva utaf Björkman vederfarits och om hvilka han inför Konungens Befallningshafvande uttryckligent förklarat sig icke hafva någon bevisning, utan angående ett förment brottsligt förhållande af Björkman, hvilket omedelbarligen rörde den åberopade personen sjelf och i öfrigt lika litet som den först omnämnde angifvelsen emot Björkman tillkom Konungens Befallningshafvandes eller hr landsböfdingens upptagande och pröfning samt, efter det denne person tillstädeskommit, inför hr grefven och landshöfdingen låtit honom, churu målsägande, under edelig förpligtelse oflägga berättelse om hvad han i afseende ä samma förhållande hade sig bekant, — allt i frånvaro af den anklagade Björkman och utan att angående förloppet vid dessa förhör något proI LÄ hlifult unnncaft 411 1 os HH 8 dan rancak anda i staden biträdt med renskrifning och andra till enls brottslighet: att Björkmans utvisande således ej skett! under utöfning af hr landshöfdingens embete, såj vida det ej skulle anses för en tjensteutöfning, att; at fl m be fö lä de