rättens advokatfiska!l, i målet mellan nu mera tillförordnade kommissarien vid garnisonssjukhuset M. J. Björkman och grefve Claes Fredrik Horn, är också af sådan beskaffenhet, att säkerligen allmänheten skall finna det intressant, att deraf taga del. STRETTENBERGSKA MÅLET. 18:0 Gustaf Larsson, att vid sockenstämma i Tanums kyrka den 42 December sistlidet år, då ny ordförande i fastigstyrelsen skulle utväljas, sedan gästgifvaren Em. Ehnebom afsagt sig samma befatning, hade församlingsboarne och deribland förre nämndemannen Carl Hansson i Ljungbytorp föreslagit käranden till efterträdare, hvarpå svaranden icke velat höra, utan uppgifvit andre, som dertill skulle vara mera passande, och dervid nämnt förre nämndemannen Johannes Thoresson i Tegneby, hvilket förslag likväl icke antagits, emedan Thoresson tillförene icke haft så mycket förtroende, utan hade församlingen med sitt val stannat på käranden, då prosten förklarat, att denne icke ägde hans förtroende, hvilket, oansedt vittnet, äfvensom andra, tyckte, att käranden var den bäst passande; då svaranden yrkade, att käranden skulle ställa borgen för de medel han kunde komma att få om händer, hvilket församlingen icke ansåg nödigt, enär han vore sjelf fullt vederhäftig, hvarefter käranden omsider blef antecknad såsom vald, emedan svaranden, då alla röstade på käranden, härtill således blef tvungen; att vid snart sagdt hvarje sockenstämma, då någon ville framställa en mening, stridande emot svarandens, blir denne alltid ond, och förorsakar ständiga obehag samt är svår att hafva något att skaffa med, så att han undvikes så mycket som möjligt; att vittnet icke har sig bekant om protokollet vid ofvanberörde sockenstämma blef uppläst och justeradt, emedan vittnet, den söndag sidant skulle göras, ej var i kyrkan, men begärde käranden icke, att få i protokollet antecknadt hvad som vid sockenstämman tilldrog sig. 19:0 Jonas Hansson har i förevarande åtal icke något att upplysa. 90:0 Carl Nilsson i Nästegård, att då sockenstämma sistlidet år förrättades till utseende af elektorer vid instundande riksdagsmannaval, hade prosten icke låtsat höra, att flere af församlingsboarne röstade på käranden, men då flerfalldige gifvit käranden sina röster, hade svaranden slutligen måst anteckna honom såsom vald; att vittnet sjelf aldrig haft något obehag af svaranden, men deremot hört många andra beklaga sig öfver, att då de kowma till svaranden blifva de näpste och afviste samt få ovett då de begära något af honom såsom bevis, dock finnas äfven de som förklara att svaranden äfven har sina goda sidor. Svaranden och konsistoriiombudet åberopade, efter antecknandet af vittnesmilet, deras förr gjorda anmärkningar, och anse, att de afgifna berättelserna så mycket mindre kunna förtjena afseende, som viltnena i allmänhet icke kunnat bestämdt afgifva hvari svarandens ogenhet består eller huru hans omvittnade trätgirighet yttrat sig, hvarefter slutligen afhördes 21:0 Hans Andersson, som, jemte Gustaf Persson i Axtorp, varit närvarande vid uppträdet i sakristion den 27 sistlidne Februari, hvarvid svaranden var ond och uppretad, samt frågade käranden, hvarföre han icke bekommit de papper han begärt; samt, utan att viltnet hörde hvad käranden härtill svarade, pekade finger åt käranden, under yttrande: Sicken en, du borde skämmas!, samt sprang fram och tillbaka på golfvet och sträckte begge händerna fram emot käranden; att vittnet sjelf aldrig haft något ondt af svaranden, men deremot af andra hört dåligt rykte om honom för egenhet och svårighet att komma till lags med; uppgifvande vittnet i öfrigt, hvad angår tilldragelserna vid kärandens utväljande till ordförande i fattigstyrelsen, enahanda berättelse med Hans Hansson i Ulfveskede. Sedan nu alla vittnen blifvit afhörde och vittnesmålen uppläste, vidhållits af vittnen, fordrade desse ersättning för deras färd till tingsstaden, dit de uppgåfvo sig hafva Carolus Magnusson i Lilla Anrås en och en fjerdedels, Anders Magnusson under Hud, Anders Olausson i Erbseröd, Johannes Johansson i seröd och Gustaf Larsson i Heljeröd en mil, Olof Bruse på Gubbestöd, Jonas Hansson i Gustorp och Carl Nilsson i Nästegård tre fjerdedels; Hannibal Hansson i Bro, Johannes Andersson i Orrckläpp, Samuel Hansson i Kyrkoryk, August Börjesson i Tegneby, Jeremias Knek i Bro, Peter Börjesson i Mungseröd och Hans Andersson i Surtung en hall mil, samt de öfriga en fjerdedels mils väg, hvarvid antecknas att villnet Gustaf Persson i Oxtorp i dag är som nämndeman tjenstgörande. Svaranden anhöll härefter om del af Häradsrättens protokoll och blifvande utslag i målet, för att komma i tillfälle anföra besvär emot de fel, som af domstolen, efter svarandens förmenande, blifvit i rättegången begångna, hvarjemte han anhöll om uppskof för att besvara kärandens ohemula och osannfärdiga framställningar, samt till deras vederläggande framkalla vittnen, hvilket uppskof käranden sade sig icke vilja bestrida, men hemställde, huruvida det kan tillåtas svaranden, efter de besvärande omständigheter som mot honom förekommit, att på fri fot vistas, och om han icke, i enlighet med föreskrifterna uti lagen af den 22 December 1686 bör i häkte inmanas, hvilket allt af svaranden likasom af konsistoriiombudet bestriddes, med tillkännagifvande, att de till alla delar åberopa hvad de förut anfört och motsäga Paul Anderssons ohemula och obilliga påståenden, enär svaranden icke gjort sig skyldig till annat, än att hafva tillrättavisat kärandens son för ett ovärdigt och ohörsamt uppförande mot sin lärare. Då något vidare nu icke förekom, tillsades de närvarande att vid Tingets slut afbida Häradsrättens Utslag, afsagdt den 31 Augusti 4848. Jemte det Häradsrätten, med stöd af 24 uti Kongl. Maj:ts nådiga previlegier för biskopar och samtelige presterskapet af den 46 Oktober 17253, förklarar, att kärandens hemställande om svarandens inmanande i häkte icke kan bifallas, uppskjutes förevarande åtal till åttonde rättegångsdagen af nästa i häraderne infallande allmänna hösteting, då parterna skola tillstädeskomma i Konsistoriiombudets öfvervaro, käranden, vid honom föresatt Tre riksdaler 416 sk. bankos vite och svaranden personligen, vid äfventyr, att i annor händelse varda på dess egen