—
DEN NYA FOLKVANDRINGEN. —
Den gemensamma rörelse al Asiens tolk
från öster åt vester, som utmärkte början tillj
Europas medeltid, och fortfor ryckvis i flera I
århundraden, tycks förnya sig i vår tid, under
en annan form: Europeer utflytta oupphörligt
till andra verldsdelar, och hufvudsakligen ve-
sterut, likasom Asiaterna fordom. Det sker
väl icke i så oerhörda skaror, som under me-
deltidens folkvandringar, och skulle ej hellerj
kunna ske på sådant sätt, då de utflyttande:
Europeerna icke äga framför sig ett fastland
att genomvandra, utan måste färdas öfver
oceanerna, der inga flottor skulle förslå att
fortskaffa hela folk och stammar på en gång.
Men det sker i stället så mycket jemnare
och oafbrutnare; och besinnar man alt t. ex.
den tyska befolkningen i Nordamerika redan
beräknas till 3 millioner, hvaraf väl knappast
mer än hälften kan anses för de omedelbart
utflyttandes egna afkomlingar, så visar sig att
denna enda europeiska stam har inom en mans-
ålder utfört en folkvandring, som kan i ny-
byggarnes antal jemföras med åtminstone flera