AR TD DV DR RAA fn nål inför Stockholms kämnersrätt. Ehuru manl? vet att en sådan ed enligt svensk lag icke kan8 läggas utan halfva skäl eller bindande omstänligheter, och en man af ambition heldre uppgörn n dylikaffår i godo, äfven der han vet, såsom nn let vanligen heter, att han icke varit ensam, än I tt underkasta sig en skandal, så har dockF resten fått fortfara i utöfningen af sitt heliga? call, och officeren ej af kamrater eller förmänllv land militären (der åtminstone fordom enlS n sträng esprit de corps rådde och ännu sä-b ses existera i vissa fall) blifvit förmådd attl! aga afsked. I Ytterligare bevis på förakt och grymhet mot b jvinnan erfar hvar och en som hemvandrart vå Stockholms gator den mörka delen af dyg-! ret, då man ser de fruntimmer, som icke kunnal? vestå sig betjening med lanterna, eller kavalerssällskap, anfallas af män, tillhörande bättrejY .lassen, och, då de ej velat efterkomma deras!q orena afsigter, ryckas eller sparkas. — För ett!s lylikt tilltag mot flickor af en bättre familj,!k hvilka råkade att något sent hemvända från!9 sin promenad, var en af Stockholms ungherrard örliden sommar ställd inför polisens skrank.d Deremot vet man, att i öfriga europeiska län-k ler kan ett fruntimmer promenera ensam ån satan vid hvad tid hon behagar och resa en-s sam hur långt hon vill, utan att mötas afan-n nat än höflighet och artighet från männensd sida, såvida hon ej sjelf ger anledning till an-J1 vat. Den republikanske nordamerikanaren uppI står, för att lemma sittplats, å ångfartygd it en tjenstflicka, och det endast emedan hon! ir qvinna och derföre bör af det starkare kö-!t het njuta mildhet och skydd?) Hos ingend folkstam njuter qvinnan så stort skydd och såd rtigt bemötande som hos den engelska, annarsb så känd för sin stelhet 2). Det andra af förutnämnde namnkunniga mål, eller den Löhr-Delandska saken, kan numera, sedan de dervid förmod förgiftningsförsök mot äktenskapsbfyterskans man befunnits ogrundade, anses såsom mindre oerhördt och i alla länder icke ovanligt bland personer af en lättsinnig uppfostran; dock måste äfven medgifvas, att den hos oss rådande opinionen mot män, som förledt andras hustrur och förstört familjers frid, icke är så sträng som den borde vara, enär dylike förförare icke varda, som de förtjent, afskydde i sällskapslifvet. Utom allt annat ondt innebär dylikt brott i sig en djup missaktning för och ett kränkande af annans rätt, så att karakterens låghet hos förledaren blott derigenom klart framstår. Det var ur sådan synpunkt motionären i franska republikens nationalförsamling utgick, som liknade dylika förförare vid tjufvar och derföre yrkade deras uteslutande från representanträtt. Ehuru deras liknande vid tjufvar icke vann bifall, gick dock motionen om deras ovärdighet att deltaga i val och ledamotskap igenom med stor pluralitet, såsom vi selt af tidningarne. Att samma opinion, som den franske motionären uttryckt, fordom varit hos oss rådande, synes af konung Chri stofers landslag, som säger: Bästa ting en man i sill bo hafver är hans laggifta kustru, hvilken som henne från honom stjäl, han är denl värste och störste tjufven, och hvar som hu( strun från mannen lockar, skall dömas och I upphängas öfver alta andra tjufvar?); — ja, landskapslagarna berättigade den förorättade! mannen att slå ihjäl både förförarn och sin! trolösa hustru då ban träffade dem på par ger-S ning ). ! Den öfverhandtagande sedeslöshet och det! I f i S i ( SS Mm ee -— — AA. SS AN S 1 i S l 1 S l l till grymhet ledande lättsinne, hvarom vi här gjort en kort och, vi erkänna det, mindre fullständig framställning, måste påkalla lagstiftarens största uppmärkstmhet. Vi vilja derföre, af blott välmening och utan allt anspråk på! fullständighet, antyda hvad lagstiftningen här-. vid kan hafva att göra. Att i ett väl ordnadt samhälle den svages och värnlöses rätt bör vara väleskyddad mot den starkares förtryck och hårdhet är ju en obestridlig sanning? — men vid medgifvandet häraf finner man äfven, alt vår lagstiftning alltför kraftlöst beskyddar qvinnan mot förföraren och lemmnar det värnlösa oäkta barnet nära nog åt sitt öde — — Den stränga bevisning, som fordras för modren till ett sådant, då hon vill söka uppfostringshjelp af en försumlig fader, förutsätter, att hon skall hafva förlorat all qvinlig blygsamhet, för att kunna vara försedd med det vittnesmål, lagen fordrar, hvarför hon ofta, då moderskänslan öfverröstat skammen och farhågan att uppträda inför rätta med sitt påstående, måste ohulpen atervända — — Hon är af naturen ålagd ett hårdt straff för sin förseelse genom de plågor och faror, som hvarje moder har att genomgå, och måste, försatt i clände och nöd, se sin förförare gå ostraffad, under det hon, till råga! på allt, lar ensam bära hela vanärans stämpel för ett brott, hvartill hon ej kan anses mer än hälften vållande. — Det torde derföre ej synas otjenligt att härutinnan taga engelska lagstiftningen till efterföljd, med den modifikation våra förJbällanden kunna erfordra. Enligt nämnde lagustiftning tillåtes qvinna, som fromfödt oäkta barn, att, då omständigheter och liknelser finNas som styrka hennes uppgift, sjelf med sin -led afgöra, hvem som är fader till hennes barn, d . -10ch denne ådömes då genast alt betala en viss summa till barnets underhåll, samt måste, om han treskas eller saknar tillgång att fullgöra , domen, träda i bysättningshäkte, der staten i vw betalar fångens underhåll. Denna lag, som sserligen tyckes vara sträng och lemna en kt rättighet åt qvinnan, har dock det 2 ti? För tillståndet i europeiska länder utom Sverige samt i Nordamerika, lemnas redogörelse i Julius, 1 Nordamerikas sitviche Zustände, 2:dra del. sid. 26. 3 Se Gosselmans Resa i Nordamerika. ;) Den bekanta författarinnan Lady Blessington ni omtalar i en artikel, benämnd Railroads and Steamboats,, jernvägar och ångbåtar) att hon jemte några nnga damer at förnäm familj förata.