DE SAMMANSVURNE,
FLLER
MORD och ÄRÖNING )
BROMAN AF CARL VON ZEIPEL
Från den bleke, sörjande fadren, som följde sin enda
dotter till grafven, måste Bernhard bortvända sina blickar.
Då allt var slut och processionen skulle återvända —
en mindre, den dyrbaraste — steg den gamle fadren till
kistan och, liksom han anat Bernhards närvaro, sade med
hög röst:
pFader!... förlåt oss våra skulder, såsom ock vi för-
låta: dem, som emot oss brutit hafva!,... Samma bön, som
en prest uttalade öfver Stenbock, då denne lät bränna
Tönningen.
Invaliden bringade den nästan liflöse Bernhard tillbaka
i stugan och skötte honom med den största omsorg. Och
likväl... om detta fått vara länge, skulle döden eller van-
sinnet gjort slut på den beklagansvärde Bernhards plågor.
Men ett medel fanns att återkalla honom till lif och med-
vetande, och detta medel använde ödet, med blott alltför
lycklig påföljd.
Man såg en ridknekt med grannt livrå i sporrsträck
ila till slottet. Han band sin häst vid stailet och gick in
i ett hus, som han ansåg för betjentbyggning. Efter ett
kort samtal med fogden, kastade han sig åter på hästen,
red allgen utföre, stannade vid invalidens stuga och bul-
tade på hans dörr. Invaliden öppnade. Ridknekten frå-
gade om major Bernhard vore här?
Ja, der är han!v-svarade den gamle. .
Ridknekten såg honom sitta på sängbrädet och endast
betrakta sin psalmbok. a i
Herr major! sade han, jag är skickad med bref från
nådig geheimerådet. oo ;
Gil hit! svarade Bernhard till invalidens stora för-
våning.
Han emottog det, och med hvarje rad han läste, åter
vann han mer och mer besinning och fattning.
Jag skall komma och det genast! svarade han; dt
får vänta och åtfölja mig.
Bernhard började kläda sig och begärde sin häst.
Den hade hela tiden blifvit fodrad på generalens stall
och alla i huset hoppades derföre hvarje dag, att förso
ning skulle inträffa.
Den timade dock ej. Men åldtfrun och fogden had
) Be ÅA. B. JM 1—6, 8-—13, 45-—17, 20—04, 07—99, 31—34
37—409, 42, 44-46, 48—50, 52, 55, 56, 58, 59, 62, 64, 67
70. 73, 75, 76, 79—81, 83, 86, 89,92, 93, 95, 98, 104, 102, 104
1035, 107, 108, 110, 112 och 415.