DE SAMMANSVURNE, FLLER MORD och ÄRÖNING ) BROMAN AF CARL VON ZEIPEL Från den bleke, sörjande fadren, som följde sin enda dotter till grafven, måste Bernhard bortvända sina blickar. Då allt var slut och processionen skulle återvända — en mindre, den dyrbaraste — steg den gamle fadren till kistan och, liksom han anat Bernhards närvaro, sade med hög röst: pFader!... förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta: dem, som emot oss brutit hafva!,... Samma bön, som en prest uttalade öfver Stenbock, då denne lät bränna Tönningen. Invaliden bringade den nästan liflöse Bernhard tillbaka i stugan och skötte honom med den största omsorg. Och likväl... om detta fått vara länge, skulle döden eller vansinnet gjort slut på den beklagansvärde Bernhards plågor. Men ett medel fanns att återkalla honom till lif och medvetande, och detta medel använde ödet, med blott alltför lycklig påföljd. Man såg en ridknekt med grannt livrå i sporrsträck ila till slottet. Han band sin häst vid stailet och gick in i ett hus, som han ansåg för betjentbyggning. Efter ett kort samtal med fogden, kastade han sig åter på hästen, red allgen utföre, stannade vid invalidens stuga och bultade på hans dörr. Invaliden öppnade. Ridknekten frågade om major Bernhard vore här? Ja, der är han!v-svarade den gamle. . Ridknekten såg honom sitta på sängbrädet och endast betrakta sin psalmbok. a i Herr major! sade han, jag är skickad med bref från nådig geheimerådet. oo ; Gil hit! svarade Bernhard till invalidens stora förvåning. Han emottog det, och med hvarje rad han läste, åter vann han mer och mer besinning och fattning. Jag skall komma och det genast! svarade han; dt får vänta och åtfölja mig. Bernhard började kläda sig och begärde sin häst. Den hade hela tiden blifvit fodrad på generalens stall och alla i huset hoppades derföre hvarje dag, att förso ning skulle inträffa. Den timade dock ej. Men åldtfrun och fogden had ) Be ÅA. B. JM 1—6, 8-—13, 45-—17, 20—04, 07—99, 31—34 37—409, 42, 44-46, 48—50, 52, 55, 56, 58, 59, 62, 64, 67 70. 73, 75, 76, 79—81, 83, 86, 89,92, 93, 95, 98, 104, 102, 104 1035, 107, 108, 110, 112 och 415.