KUNGLIGA TEATERN.
Herr Ginthers recett den 14 Maj.
Såsom hufvuddel af denna representation gafs
Flotows opera Stradella, den man härstädes ej hört
sedan vårtiden 4847, och utan tvifvel bör detta val
anses lyckligt. Den omvexlande och underhållande,
men något för summariskt affattade libretten grun-
dar sig, som man vet, på historiska data: Stradella,
åt hvilken artistiska och personliga företräden för-
värfvat tillnamnet Apollo della Musica, var en af
47:e seklets största violinister och tonsättare, äfven-
som ypperlig sångare och harpvirtuos. I Venedig
bortförde ban en ung flicka, som förälskat sig i ho-
nom, frin hennes förmyndare, och flydde med hen-
ne till Rom. Förmyndaren förmådde en ung man,
med hvilken hon varit förlofvad, att förfölja Stra-
della. Ankommen till Rom väpnar han sig med en
dolk och uppsöker sångaren i kyrkan, der denne är
sysselsatt med uppförandet af sitt oratorium San
Giovanni Battista; men knappt hör han Stradellas
toner, förrän hans hämndlystnad förvandlas i rörelse
och ånger. Han förespeglar förmyndaren att Stra-
della lemnat Rom, och varnar den sistnämnde för
de snaror, som omgifva honom. Stradella undgår
dem dock ej: i Genua, dit han år 4678 begifvit sig
för att ra sin opera La forza dellamor pater-
no, föll han ändtligen för lejda banditers dolkar,
på hemvägen från en representation af den med en-
tusiasm hörda operan. - !
Libretten har med de för sångscenen nödiga för:
ändringarne följt historien — naturligtvis med un-
dantag af den sista katastrofen. Intresset af det hela
lider dock något genom den alltför knapphändiga
behandlingen af i synnerhet första akten. — Musi-
ken, hverom vi förr utförligare yttrat oss, är visser-
ligen ej serdeles ny, men behandlad med mycket
savoir faire, eger melodi och dramatiskt lif, och dess
brist på artistisk enhet ersättes genom en anda af
hbjertlighet, som genomgår det hela. Stradellas se-
renad (med klarinettsolo), karnevalsscenen, banditer-
nas duett, drycksvisan, vexelsången i sista aktens
början, terzettinon för mansröster och Stradellas
hymn skola alltid bibehålla sitt värde och höras med
nöje. Operans besättning var: nu densamma som
förr, med undantag af hufvudpartiet, som innehades
af hr Gänther, och hvilket han utförde i den ädla-
ste styl och med ett uttryck, lika natursannt som
artistiskt. Hr Walin bör äfven nämnas med ut-
märkt loford för den träffande uppfattning, den
humor, hvarmed han genomförde banditen Malvo-
lios parti. M:ll Fundin har uti. Leonora ett bland
sina lyckligare partier; hr Lundberg har som Bar-
barino åtskilliga lifliga momenter, och hr Haglund
skall, som vi vilja hoppas, i en framtid erhålla så-
dane; för närvarande lärer väl knappt någon utiho-
nom misstänka den af hämndlust brinnande vene-
tianaren. — Karnevalscenen, hvarpå mycken effekt
beräknats, andas här ett visst flegma, som gör att
den passerar teml gen stilla och obemärkt. Blefve
detta annorlunda, så betvifla vi ej att operan skulle
hålla sig länge på repertoiren.
Utom Stradella gafs 4:de akten af Hugenotterna,
hvari hr Gänther (Raoul) i aktion och sång likale-
des gaf bevis på sin utmärkta konstnärliga intelli-
gens. M:ll Berwald gjorde som Valentine sitt bästa
ehuru det visserligen ej alltid var tillräckligt i denna
roll, som fordrar en artist af fulländad förmåga, och
hvars genre vi dessutom ej anse egentligen passa för
denna sångerska. Hr Walin gaf Nevers med er
energi och hållning, som gjorde hans scen högst in-
tressant. Hr Uddman (St. Bris) utvecklade väl e
den dystra imponerande värdighet, som här är er
hufvudsak, men förtjenar i öfrigt. allt beröm för der
vård, det omisskänneliga studium han egnat sin roll
Sammansvärjningsscenen gafs med raskhet och kraft
Mellan Stradella och Hugenotterna hade man dej
nöjet att återhöra violoncellvirtuosen hr Arnold, som
förra året vann så förtjent bifall. Er ÅA. gaf Rom-
bergs bekanta fantasi öfver svenska nationalmelodier
Ännu återgifver han väl ej alla de schatteringar
hvaraf detta instrument är mäktigt, och till hvar:
utvecklande nämnde pjes gifver flera tillfällen; dock
eger han en utmärkt skola, betydande färdighet och
förtjenar äfven genom sitt rena musikaliska föredrag
all uppmärksamhet. Hr Arnold applåderades ganska
lifligt och framropades efter sitt nummer.
Representationen hade fullt hus och bevistades a
den Kongl. familjen. Recettagaren mottogs med stoi
acklamation och framropades efter det helas. slut,
—U—
— 2
— Den korrespondensartikel från Berlin som
här ofvan meddelas, rekommendera vi till ge-
nomläsning. Den är i flera afseenden af stor!
intresse; men isynnerhet är skildringen af mi-