Hvlant, VC LI TUUIVILCINT I NOU UlidUt I SILLI?
svar: vi önska att de franska soldaterne, närl!
de återvända till sina respektive corpser, mål!
kunna upplysa sina chefer om den ordning,l!
den enighet, det lugn, som äro rådande i sta-l:
den, och om de försvarsmedel vi ega. Brefl!
från fångna fransyska officerare äro äfven upp-
lästa i nationalförsamlingen af Ledru-Rollin
och Jules Favre, hvilka lemna samma intyg.
Vidare: då italienska generalen Garibaldi, ef-
ter den första konflikten med fransmännen,
satte sig i rörelse med tre kolonner för att
vidare mota general Oudinot, skickade trium-
virerne genäst en kurir till honom med be-
fallning att stadna, emedan, såsom det he-
ter i det publicerade dokumentet som man
finner i tidningarna här för den 12, vi anse
af stor vigt att man i Frankrike må öfver-
tyga sig att vi hållit oss inom gränserna af
det mest legitima försvar och att vi för öf-
prigt betrakta fransmännen såsom våra natur-
ligaste politiska vänner och såsom våra brö-
der i fribeten. Vi vilja derföre icke att våra
unga soldater, hänförda af framgången den 30
A pril, skola oroa den franska armeens marsch.
Hvarje seger öfver bröder måste betraktas
såsom en olycka. Härtill kommer ännu, att
samma dag som fransmännens anfall blifvit
tillbakaslaget, var hela staden illuminerad om
aftonen, hvilket äfven visar en enthusiasm för
sjelfständighetens sak, äfvensom det faktum
att försvarsanstalterna med barrikader på alla
gator och arbetena vid förskansningarna skedde
på två dagar, att hela befolkningen deltog
deri, äfven en del af qvinnorna, medan andral
fruntimmer sysselsatte sig att göra patroner,
o.s.v. Men å andra sidan har detta icke:
hindrat, att den största vänlighet och ömhet
blifvit visad emot de sårade bland de franska l!
fångarna, hvilket gått så långt, att ganska få!
blifvit införda på de allmänna sjukhusen, utan j!
de fleste upptagna i privata hus, och skötasl!
af fruntimmerna derstädes. Annu en annan !!
omständighet, som tyckes visa mycken enig-l!
het, är, att på regeringens uppmaning till in-j
vånarne att inlemna öfverflödiga silfverpjeser!
till myntet och utbyta dem emot obligationer:;
för att skaffa penningetillgång, hade dessa gåf- j
vor på en enda dag uppgått till 100,000 pia-!!
sters värde. ;
En ytterligare omständighet, som icke heller !
bör lemnas ur sigte, är att alla beslut af konsti-!
tuerande församlingen i Rom under de ifrå- ;
1
1
-
q
!
-
L
Vt :FFooanntmntnn, AG, NT
gavarande kritiska dagarna blifvit fattade en-
hälligt. När nu denna församlings medlem-
mar icke blott representera staden, utan äfven
provinserna, så saknar en sådan enstämmighet
icke sin betydelse, om man än bör tillägga
att flera kommuner hade undandragit sig att
skicka representanter. Om nu också en och
annan beskrifning i de enskilda bref från Ita-
lien, som här publiceras af de mest revolu-
tionära fransyska bladen, skulle vara förgylld,
så återstår dock af det officiella och det icke :!
officiella tillräckligt för att leda till det total-
omdömet, att fransyska regeringen antingen;
sjelf varit alldeles vilseförd då den ansett sin-
nesstämningen i Rom våldförd af en hop främ- l
lingar, eller också mot bättre vetande begått;
ett verkligt förräderi både emot sitt föregå-
ende löfte eller programm angående interven-
tionens ändamål och mot nationalförsamlingens
afsigt. I alla händelser har den försatt sig,
sjelf i den mest obehagliga ställning, på samma
gång som de politiska passionerna näst före
valen derigenom blifvit uppdrifna till kok-
punkten.
Jag kan i detta afseende icke underlåta att
nämna några ord särskildt om nationalförsam-
lingens session den 11, troligen en af de stor-
migaste som passerat sedan Juni månad förraj:
året. Församlingen hade, såsom redan är be-
kant, genom ett föregående beslut ,inviteratp:
regeringen att skyndsamt tillse, att expeditionen
icke blefve afvänd ifrån sitt ändamål; men svaret !
på detta beslut blef det äfven förut omnämnda
brefvet ifrån republikens president till mar-
skalk Oudinot, som på hela den liberala sidan
härstädes upptogs såsom ett formligt trots emot
nat.församlingen och såsom ett hån emot re-
publiken. Det var först den 10 som en in-
terpellation om denna sak förekom, men den
egentliga debatten föreföll den 11 och var
en af de stormigaste som man kunde åhöra
Den börjades af Ledru Rollin, som med välta-
ighet och talang framdrog den bjerta motsat-
sen emellan regeringens första tillkännagifvan-
den och dess handlingssätt, samt rent ut be-l
skyllde ministrarna att hafva bedragit landet.
Likasom sednare Jules Favre, yrkade han sakens
hänvisande till en kommitt för att erhålla enl
anklagelseakt eller annan förklaring, som visade
att regeringen hade förlorat landets förtroende. !
Dessa båda talare afbrötos oupphörligt och de
moderatan skreko emellanåt och hötte med
knytnäfvarna åt talarne, samt visade derigenom
att moderationen åtminstone icke sträckte sig
till lynnet eller fasonerna. Från venstra sidan
åter skallade bravorop nästan lika ofta, hvilka
dock stundom hördes från alla delar af huset,
och i sanning var den demokratiska anföraren
len dagen mästerlig, emedan han angrep en
sjuk sak. På andra sidan försvarades regerin-
sens sak af Odilon Barrot, sjöministern Tracy
och en legitimist, general Leflö. Den först-
nämnde ådagalade härvid prof på en stor ad-
vokatskicklighet, så till vida att han undvek
tt svara på eller inlåta sig i de egentliga
spörsmålen, och kastade sig i stället in på of-
lensiven mot bergpartiet, hvilket han öfverho-
pade med beskyllningar om dess afsigter att
vilja störa ordningen och konstitutionen. Nu l;
örändrade sig opinionsyttringarna så att del
moderata voro utom sig och stormade bifall
vid hvarje mening, alldeles såsom om de hadel:
bivistat en representation af Jenny Lind; hvar-
emot bergpartiet nu visade tänderna och en-
staka röster här och der i salen hördes ropa:
förrädare! m. m. d. Efter honom kom sjö-):
ministern Tracy, som gret och slog sig förl.
bröstet och slutlisen owanaral TafA lagitimictan I 4