Tyskland bekant stycke: aDie Memoiren des
Teufels,. Hr Wolff, som spelte murarens rol;
framträdde i fullständig protetärkostym och
föreläste ur Staatsanzeiger ministeren Branden-
burg-Manteuffels memoire och derefter följande
kabinettsorder om kammarens upplösning. Den
konstmessiga betoningen på teuffel väckte ett
obeskrifligt hån, då deremet ministerens fraser
och appellatijonen till de välsinnade framkaila-
de en störtskur af förbannelser och pereatrop,
som så när aldrig tagit något slut. — Mellan
akterna fordrades marseljisen med ytterlig häf-
tighet och uppspelades också af orkestern. —
Den nästa följden af kabinettsordern voro tal-
rikt besökta folkförsamlingar, af hvilka adres-
ser till riksförsamlingen i Frankfurt beslötos.
Såsom det gått i Ost-Preussen, så gick det
också öfver hela det öfriga riket; Thorn, Po-
sen, Bresiau, Magdeburg, ja alla städer af nå-
gon betydenhet omtalas i berättelserna om de!
talrika folkmöten, som afhållits, och allestädes
har den ojemförligt största majoriteten uttalat
sig för riksförsamlingen och tyska riksförfatt-
ningen. :Ingenstädes har likväl rörelsen tagit
den utsträckning, som i Rhenprovinserna.
Den med förra posten omtalade inbjudnin-
gen från Kölns kommunalråd till ett möte af
deputerade från alla provinsens kommunalråd,
som provinsregeringen försökte tidintetgöra ge-
nom ett af dess vaniiga maktspråk, mottogs
med glädje af alla kommuner i Rhenprovin-
sen. Man betecknade offentligen provinsrege-
ringens tilltag som ett våld och beslöt att icke
hörsamma dess förbud. Också försiggingo för-
handlingarne vid mötet mellan femhundrade
kommunalrådsdeputerade då posten afgick från
Köln.
Vi omtalade i fredags, att den bekante lit-
teratören Held sammankaliat en folkförsamling
af berlinerbor till Zehlendorf, hvilket ligger
utom det område, som har att glädja sig åt
belägringstillståndet. Denna folkförsamling blef
al regeringen förbjuden och förbudet tillkän-
nagifvet genom anslag på knutarne. Men enj
mängd personer afalla klasser begåfvo sig lik-
väl åstad till Zehlendorf, hvarföre flera kaval-
leriafdelningar afsändes att upprätthålla förbu-
det. Allt aflopp utan blodsutgjutelse.
I Frankfurlerparlamentet sägs det den 7 Maj
hafva gått mera stormigt till, på åhörarnes
sida, än vid något föregående tillfälle.
Presidenten begynte med föreläsning af ett
så kalladt angeläget förslag) (dringender An-
trag) af Wesendonck, enligt hvilket National-
församlingen skulle fatta följande beslut: 1)
Samtliga tyska tropparna ställas under en af
centralmakten utnämnd öfverbefälhafvare; 2)!
De hafva alla att genast svärja trohetsed åt
riksgrunillagen och den denna verkställande!
riksmakten; 3) Till alla tyska länder och i
synnerhet till alla troppafdelningar afsändas
rikskommissarier, för alt bringa detta beslut,
jemte beslutet af den 4 Maj detta år, till verk-
ställighet. — Förslagets angelägenhet erkändes
enhälligt; men mot detsamma yttrade sig mini-
sterpresidenten v. Gagern, rikskrigsministern
v. Peucker, deputeradena Riesser, Breusing,
von Stevenhagen; hvaremot det understöddes
af deputeradena Simon från Trier, Vogt, Zim-
mermann från Stuttgart, Wigard och Rieder
från Oels. Bricgleb påyrkade dagordningen,
hvilken slutligen antogs, med 209 röster emot;
140.
M. Mohls förslog om rustningar i de stater,
som erkänt riksgrundlagen, och uppställning af!
en parlamentshär vid Frankfurt, förklarades
för icke angeläget.
Presidenten Töredrog vidare en förklaring
al provisoriska styrelsen i Sachsen, som deri,
ställer sig under nationalförsamlingens hägn;
tillika förekommo andraganden af Henkel, Wi-
gard, v. Trätsehler och Erbe, hvilka åsyftade
centralmaktens ingripande — äfven med väp-
nad hand, om så erfordras — till skydd för
rörelsen i Sachsen och till afvärjande af hvarje
främmande inblandning, särdeles all preussisk.
Angelägenheten af andragandena er kändes; men
rådplägningen derom ledde till ett så buller-
samt uppträde inom sjelfva församlingen, att
sittningen måste uppskjutas på en halftimme.
Etter återställdt lugn förordade Soiron ett af
honom framställdt förslag, att till riksmini-
steren hänskjuta alla andraganden om sachsi-
ska angelägenheterna och anbefalla skyndsamt
tillgripande al de genom Sachsens belägenhet
påkallade åtgärder. — Förslaget antogs, efier
en kort men häftig debalt.
IT ett pange läget förslag af Wedeking yrka-
des att ansvaret för ctt öfverhängande inbör-
deskrig måtte af Nationalförsamlingen, inför
Tyskland och hela den civiliserade veriden,
läggas å de motvilliga staterna och i syn-
nerhet på Preussen, samt att Nationalförsam-
lingen målte, emot den till Berlin samman-
kallade furstekongressen, sammankalla i Frank-
furt en kongress af de furstar, som godkänt
riksgrundlagen. För angeiägenheten af dettaj
förslag vanns icke majoritet.
Flera ledamöter af centern yrkade sedan på
siltningens afslutande; hvilket antogs. När
detta förkunnades, utbröt på läktarne ett vildt
skri, hvaribland man urskilde orden Fy! Skam !
Folkförrädare! Fursteslafvar! 0. s. v. och på
satan helsades enskilda misshagliga deputerade
me ed hyisslingar. i
0
38O0TROLU
oo Kongl. Maj:t har, -— anledning af ell
underdånigt memorial från generalbe fälhafva-
ren i 3:dje militärdistriktet angående behofvet
a An nd NrAlL i
an Mar MM