Tyskland bekant stycke: aDie Memoiren des Teufels,. Hr Wolff, som spelte murarens rol; framträdde i fullständig protetärkostym och föreläste ur Staatsanzeiger ministeren Brandenburg-Manteuffels memoire och derefter följande kabinettsorder om kammarens upplösning. Den konstmessiga betoningen på teuffel väckte ett obeskrifligt hån, då deremet ministerens fraser och appellatijonen till de välsinnade framkailade en störtskur af förbannelser och pereatrop, som så när aldrig tagit något slut. — Mellan akterna fordrades marseljisen med ytterlig häftighet och uppspelades också af orkestern. — Den nästa följden af kabinettsordern voro talrikt besökta folkförsamlingar, af hvilka adresser till riksförsamlingen i Frankfurt beslötos. Såsom det gått i Ost-Preussen, så gick det också öfver hela det öfriga riket; Thorn, Posen, Bresiau, Magdeburg, ja alla städer af någon betydenhet omtalas i berättelserna om de! talrika folkmöten, som afhållits, och allestädes har den ojemförligt största majoriteten uttalat sig för riksförsamlingen och tyska riksförfattningen. :Ingenstädes har likväl rörelsen tagit den utsträckning, som i Rhenprovinserna. Den med förra posten omtalade inbjudningen från Kölns kommunalråd till ett möte af deputerade från alla provinsens kommunalråd, som provinsregeringen försökte tidintetgöra genom ett af dess vaniiga maktspråk, mottogs med glädje af alla kommuner i Rhenprovinsen. Man betecknade offentligen provinsregeringens tilltag som ett våld och beslöt att icke hörsamma dess förbud. Också försiggingo förhandlingarne vid mötet mellan femhundrade kommunalrådsdeputerade då posten afgick från Köln. Vi omtalade i fredags, att den bekante litteratören Held sammankaliat en folkförsamling af berlinerbor till Zehlendorf, hvilket ligger utom det område, som har att glädja sig åt belägringstillståndet. Denna folkförsamling blef al regeringen förbjuden och förbudet tillkännagifvet genom anslag på knutarne. Men enj mängd personer afalla klasser begåfvo sig likväl åstad till Zehlendorf, hvarföre flera kavalleriafdelningar afsändes att upprätthålla förbudet. Allt aflopp utan blodsutgjutelse. I Frankfurlerparlamentet sägs det den 7 Maj hafva gått mera stormigt till, på åhörarnes sida, än vid något föregående tillfälle. Presidenten begynte med föreläsning af ett så kalladt angeläget förslag) (dringender Antrag) af Wesendonck, enligt hvilket Nationalförsamlingen skulle fatta följande beslut: 1) Samtliga tyska tropparna ställas under en af centralmakten utnämnd öfverbefälhafvare; 2)! De hafva alla att genast svärja trohetsed åt riksgrunillagen och den denna verkställande! riksmakten; 3) Till alla tyska länder och i synnerhet till alla troppafdelningar afsändas rikskommissarier, för alt bringa detta beslut, jemte beslutet af den 4 Maj detta år, till verkställighet. — Förslagets angelägenhet erkändes enhälligt; men mot detsamma yttrade sig ministerpresidenten v. Gagern, rikskrigsministern v. Peucker, deputeradena Riesser, Breusing, von Stevenhagen; hvaremot det understöddes af deputeradena Simon från Trier, Vogt, Zimmermann från Stuttgart, Wigard och Rieder från Oels. Bricgleb påyrkade dagordningen, hvilken slutligen antogs, med 209 röster emot; 140. M. Mohls förslog om rustningar i de stater, som erkänt riksgrundlagen, och uppställning af! en parlamentshär vid Frankfurt, förklarades för icke angeläget. Presidenten Töredrog vidare en förklaring al provisoriska styrelsen i Sachsen, som deri, ställer sig under nationalförsamlingens hägn; tillika förekommo andraganden af Henkel, Wigard, v. Trätsehler och Erbe, hvilka åsyftade centralmaktens ingripande — äfven med väpnad hand, om så erfordras — till skydd för rörelsen i Sachsen och till afvärjande af hvarje främmande inblandning, särdeles all preussisk. Angelägenheten af andragandena er kändes; men rådplägningen derom ledde till ett så bullersamt uppträde inom sjelfva församlingen, att sittningen måste uppskjutas på en halftimme. Etter återställdt lugn förordade Soiron ett af honom framställdt förslag, att till riksministeren hänskjuta alla andraganden om sachsiska angelägenheterna och anbefalla skyndsamt tillgripande al de genom Sachsens belägenhet påkallade åtgärder. — Förslaget antogs, efier en kort men häftig debalt. IT ett pange läget förslag af Wedeking yrkades att ansvaret för ctt öfverhängande inbördeskrig måtte af Nationalförsamlingen, inför Tyskland och hela den civiliserade veriden, läggas å de motvilliga staterna och i synnerhet på Preussen, samt att Nationalförsamlingen målte, emot den till Berlin sammankallade furstekongressen, sammankalla i Frankfurt en kongress af de furstar, som godkänt riksgrundlagen. För angeiägenheten af dettaj förslag vanns icke majoritet. Flera ledamöter af centern yrkade sedan på siltningens afslutande; hvilket antogs. När detta förkunnades, utbröt på läktarne ett vildt skri, hvaribland man urskilde orden Fy! Skam ! Folkförrädare! Fursteslafvar! 0. s. v. och på satan helsades enskilda misshagliga deputerade me ed hyisslingar. i 0 38O0TROLU oo Kongl. Maj:t har, -— anledning af ell underdånigt memorial från generalbe fälhafvaren i 3:dje militärdistriktet angående behofvet a An nd NrAlL i an Mar MM