J Apr.
—X—
— I Skellefteå Tidning läses följande be-
rältelse:
Af trovärdige personer, som Annandag Påsk öf-:
vervarit Riströmska andaktsstunderne i Lund, sedan
läsareåldermannen Gerhard bade aflägsnat sig, in-
hemtas, att en psalm afsjöngs för inträdet till an-
dakten, och sedan förfors enligt gamla kyrkohand-
boken. Då nattvardsgången skulle börjas, frambars
af And. Jonsson i Klutmark ett bräde eller längrel
bänk, som rymde sex personer — troligen medgaf ej!
utrymmet någon längre, i anseende till den samlade
folkmängden — hvarefter Riström placerade sig
framför bordet, läste utur gamla handboken såsom
vanligt till nattvardsgäster, och förkunnade dem
Herrans frid. Anders Jonsson, såsom en slags kyrk-
värd, frambar en tallrik med oblater och en stops-
flaska, såsom det syntes ifylld med vin, hvarefter sex
personer framträdde, föllo på knän och anammade
brödet och vinet, som Riström utdelade med van-
liga väsignelser, såsom vid allmänna Gudstjensten.
Fyra duklag, sex i hvartdera, infunno sig på beskrif-
ne sätt, och den 23:te personen, som stannade efter,
men ej. hade rum vid sista duklaget, blef lika del-
aktig såsom de föregående. Under tiden afsjöngos
psalmer utur gamla psalmboken och någon utgångs-
vers, hvarmed andakten slutades för den gången.
Sistl. söndag hölls sådan samling i Klutmarks by,
der ett stort antal infunnit sig; men hvarom när-
mare förloppet ännu är obekant
— I Jemtlands Tidning omtalas följande
olyckliga utgång af en björnjagt:
I Hede kyrkoby i Herjeådalen timade den 48
April följande olyckshändelse. Nämnde dag utgingo
på skidor fem unge män för att uppsöka och fälla
en varsnad björn. Sedan, efter öfverenskommelse,
den äldste och i björnjagt erfarnaste ibland dem hade
skiljt sig från de öfrige, upptäckte han efter några
timmars förlopp odjuret samt träffade det med nå-
gra skott, af hvilka han trodde att det ofelbart skulle
förblöda, hvarefter han begaf sig hem. De öfrige
fyra, som voro tillsammans på en motsatt trakt och
hade hört det sista skottet, skyndade åt det håll,
hvarifrån detta kom. Bland desse hastar, i sin if-
ver, en tjugutvåårig yngling, drängen Anders Pehrs-
son, främst, samt påträffar snart och oförmodadt i
ett tjockt skogssnår den sårade björnen, som, ursin-
nig af de erhållna skotten hastigt reser sig på två
ben och slår Anders Pehrsson baklänges under sig.
Kamraterna ila vid nödropet till hans bistånd och
gifva med ett par väl riktade skott samt ett kraftigt
slag ef yxhammaren en skyndsam bane åt det upp-
retade och på sitt offer ännu liggande vilddjuret,
som dock, innan första skottet lossades, redan hun-
nit afilå medlersta delen af den olyckliges panna
ända intill hufvudskålen, bitit ett djupt bål i Ven-
stra kinden och dervid krossat kindbencet,samt dess-
utom tillfogat honom med ramarne sår på flere stäl-
len i hufvudet. Den olycklige hade haft nog styrka
att söka med händerna befria sitt hufvud och an-
sigte från vidare angrepp, hvarvid äfven dessa sar-
gades. Ännu efter första skottet förflyttade odjuret
sina bett först till venstra armen och sist till ven-
Istra låret, då det andra skottet, midt igenom hjer-
Itat, ändtligen gaf bonom sin bane. På anmälan och
reqvisition af herr kyrkoherden Julin beordrades al
konungens befallningshafvande läkare från Östersund
latt dit afresa, och befunnos de erhållna blessyrerna
af förr uppgifne beskaffenhet; dock ansågs drän-
gen i anseende till dess ungdom och starka fysik
böra med lifvet genomgå den förr eller sednare in-
trädande starka suppurationsfebern.
) Ovilkorligen måste man beklaga, att kongl. sund-
hetskollegium, oaktadt itererade skrifvelser, ej gittat
åt Herjeådalen förskaffa läkare, utan måste sådan,
q Isåsom nu var händelsen, reqvireras från en femton
mil aflägsen ort.,