Article Image
idlyftiga speciella undersökningar åt sättet att, för
nöjligast minsta kostnad, införa gaslysningen, åt-
ninstone i de mest besökta och bebodda trakterna
staden. Enligt hr Danres kalkyl skulle gaslysning
unna beredas på gatorna inom S:t Nicolai, Clara
ch Jakobs församlingar med 900 lyktor, brinnande
0C0 timmar om året för ett pris af 56,700 francs
omkring 28,6060 rdr bko), då gatulysningen med
Argandska lyktor, hvilka icke lära gifva hälften så
nycket ljus, skulle för endast 869 , timmar kosta
3,120 francs (eller omkring 3200 rdr mer). Den
1. v. kostnaden utgör för nyssnämnde tre försam-
ingar för 292 argandska lyktor, å 80 francs, 23,360
r. och för 497 af gamla slaget, hvilka icke fram-
ringa nästan nigot ljus, å 46 fr. 7952 francs.
— tillsammans 531,342. Tillökningen skulle förden-
kull blifva omkring 25,400 francs, eller något öfver
12.000 rdr bko årligen.
— —
KUNGLIGA TEATERN.
Fru Gelhaars benefice sistlidne måndag gafs för
ullt hus samt bivistades af D. M. Konungen och
Drottningen samt större delen af den öfriga kongl.
amilien. Efter ouvertyren till pJudinnan af Ha-
vy, gafs af recettagerskan och mille Berwald en
en och duett ur samma opera, som icke saknar
-fekter, men hvilka dock i anseende till någon osä
kerhet i föredraget, ej visade sig nog verksamma.
Fru Gelhaar mottogs vid sitt inträde med liflig 8p-
plåd. — Efter duetten följde en efter Prudhons be-
römda tafla (Marie himmelsfärd) af hr Woblfahrt
utmärkt väl arrangerad tableau vivant, som vann
stort bifall och efter de vanliga 3 förevisningarne
ifven gafs den fjerde, till efterkommande af en all-
mänt yttrad önskan. — Slutligen gafs Fra DBiavolo,
denna underhållande operett, hvari librettist och
kompositör med lika talang täflat om de pikantaste:
pointerna, om de qvickaste infallen. Utan tvifvel
har man ock påräknat en lika täflan på tiljorna, så
vida cpigrammerna skola behålla sin udd, det ob-
scena — hvarpå icke heller sparts — ej blifva allt-
för anstötligt och bristen på poesi ersättas genom
återspeglandet af det sprittande, sinnliga lif, som an-
das i det hela. Beträffande Fra Diavolo på vår
scen, bör man visserligen af svenska artister icke i
detta afseende fordra detsamma som af parisiska; men
man bör ock ej förbise, att den svenska konsten icke i
samma grad som den tyska, franska, italienska eger en
sjelfständig nationell prägel, hvarföre ock svenska ar-
tister lättare än de af andra nationer böra kunna
uppfatta och återgifva andan i utlandets konstpro-
dukter. Det sätt, hvarpå Fra Biavolo fordom gafs
här, lärer — ty ref. hörde den ej sjelf på den tiden
— ock bevisat sanningen häraf. Det sätt hvarpå
den gafs sistlidne måndag, skulle likaledes varit be-
römvärdt, förutan en viss anda af domning, som
smög sig genom det hela och lade sin förlamande
hand på de flesta yttringar af dramatiskt lif, som
här och der ville uppspira. Hr Lundberg, hvilken
gaf titelrollen, eger emedlertid en röst och figur jemte
en viss liflighet, som säkert skola qvalificera honom
till en ypperlig Fra Diavolo, när han såsom artist
en gång vunnit något mera utbildning och isynner-
het en mera objektiv uppfattning af sina roller.
Emedlertid hade han i sin aria åtskilliga lyckliga
momenter, äfvensom han icke sjöng serenaden med
det öfverdrifvet sentimentala uttryck, som man el-
jest ofta får höra. För dessa nummer vann han ock
mycket bifall. Mindre lycklig var han i den vac-
kra qvintetten i första akten, hvari i synnerhet buf-
vudmotivet ej rätt ville lyckas för någon af de sjun-
gande. — Fru Gelhaar, hvars röst på sednare tiden
fatigerats, kunde derföre i Zerlinas parti ej utveckla
den friskhet man här önskar; imedlertid hördes hen-
nes röst vid flera tillfällen tydligare än ett och an-
nat af naturen bättre lottadt sångorgan. — Mill
Fundin och hr Strandberg (Ladyn och Sergeanten
tycktes denna afton vara vid ett lynne, som egent
ligen aldrig på scenen och minst i denna opera bordt
göra sig gällande: de ådagalade en stoicism, som möj
ligen uti det gamla Rom skulle hafva ansetts för er
åvgd, men svårligen i värdshuset i Terracina. — H
H:ortsberg kunde såsom sångare visserligen ej i allt
fylla sin plats; som skådespelare deremot gaf hat
Lordens roll med konseqvens och hållning, om och
något mera energi måhända ej skulle skadat. —
Hrr Kinmanson och Wennbom gåfvo de båda röfrarn
med raskhet och lif, samt befunnos aldrig utom sin
roller. I balletten skördade isynnerhet m:ll Norber
enhälligt bifall. :
Recewuagerskan framropades efter representationen
slut. —U—
— Hr Arnold d. y, som förlidet år vann s
mycket bifall härstädes för sin talang som vio
loncellist, har i dessa dagar anländt till hull
vudstaden, och kommer sannolikt snart att of
fentligen låta höra sig.
— Jönköpingsbladet innehåller följande biogra
I åska notiser om generalmajoren Hindrik Stjern
lgranat. Han föddes den 3 September 4770. Ut
luämndes den 280 Augusti 47814 till stabskornett vi
Thumbnail