SORAN CE AAA
kastades i det rysligaste fängelse... Alin maka tillfråga-
des om hon ville söka tillflykt hos sina slägtingar...
fon störtade i mina armar, och man hämnades på hennes
rohet med för ärliga misshandlingar. Hon gaf dig lifvet,
ych en lifegen skulle man lemnat många gånger mera om-
vårdnad, än ät din mor, som saknade allt, utom en usel
och högst ringa föda... Fångvaktaren rördes omsider till
medlidande af din qvidan; han lät sin hustru amma dig
tillika med sitt eget barn. Detta räddade ditt lif. Vi
hade redan tillbringat tio månader i fängelsets natt, di
en trogen tjenare banade sig väg till oss... Han hade
allt i beredskap till flykt, men den natt, som var bestämt
dertill, blef din mors dödsnatt... O...! detta förfärlig:
ögonblick! ... Patkull, din mors halfbror, led ej mer un:
der hjulets slag, än jag under ödets.
;Patkull? Store Gud! var han min mors halfbror?
Jaln
Oh! nu kan jag förklara min fasa, då jag hörde cm
talas hans grufliga straff. Det var blodets röst... For
far min far!
Då jag återkom till mig sjelf, befann jag mig på fri
fältet... Man hade slitit mig sanslös från min maka
lik... Jag kunde hafva förlåtit mina bödlar allt annat
men denna englalika qvinnas långsamma dödspina... Ja
ville tillbaka i mitt fängelse, jag ville dö vid min maka
sida . ee Då lade man dig i mina armar, och jag återvani
mina sinnens bruk... Jag hade oförrätter att hämnas
jag hade att åt dig förbereda dina fäders glans och ära..
Lycklig var jag dock i min olycka, så länge jag ägde dig
men jag måste än en gång upplefva hvad jag kände vi
din mors dödsbädd. Mina räddare och jag stodo vid grän
sen... Näådigste herre, frågade min trogne Petter, hvar
ämnar vi er?... Till Sweitz! svarade jag. Der fanns e
utsatt samlingsplats för alla missnöjda, och jag var öfvertyga
om att finna min svåger der. Tur skall ni kunna för
ett, ännu ej årsgammalt barn med er? Jag genomträngd
Ihans tankar, och darrade.-.: Pillåt mig... fortfor hu
latt bringa detta barn i säkerhet... jag svär, vid Gud
en säkerhet, som i hans fäders slott!... Hvart vill d
föra honom?... Till hans slägtingar 1 Sverige... Je
Jutstötte ett skri... Skulle jag låta söka tillflykt för mi
Ison i ett land, som jag hatade ända till namnet. Mc
hvad ville jag göra? Slafven slet sin herres son ur fader
famnen. Då utfor jag för första gången i de eder oc
förbannelser, hvilkas framgång utgöra mitt lifs mål, 4
- invigde jag mig åt hämnden.,
I Här gjorde han ett uppehåll och betraktade sin (
?