vermed torde GOocCcK 1CKEe Cllerspelet vara stu-
jadt för hr Svan, som i egenskap af styrelse-
medlem i Nyköpingsbolaget deltog i skuldsätt-
ningen, och såsom direktör i bruksegarnes hy-
pothekskassa medverkade till lånens beviljande.
VID DANSKA FRÅGAN.
En författare, som undertecknar sig , har
. måndagens Aftonpost uppträdt med hvad han
behagat kalla Aftonbladets Paralleler, ehuru
det, för att döma efter de kostliga, i texten in-
ryckta sneda och vinda linierna, måste utgöra
förf:s egna paralleler. Om hela detta besynner-
liga opus hafva vi blott den hjertliga önskan att
auktorn sjelf, så vidt möjligt, måtte begripa hvad
han dermed mener; men alt många fler deraf
kunna bilda sig en klar föreställning, frukta
vi blir intet af. Ett enda är likväl tydligt:
förf. jouerar af det innerligaste begär att få
nagga på Aftonbladet, hvartill danska frågan
nu skall begagnas till medel, likasom han sä-
kert skulle gr ipa till svafvelsyra och oleinsåpa,
om han såge någon görlighet för sig att der-
med uträtta något ondt i och för A. B., mot
hvilket vissa personer tyckas hafva fått ett till
verklig idiosynkrasi gränsande raseri, som slut-
ligen kan blifva vådligt till och med för deras
fysiska belsa. Vi missunna för ingen del hr
att söka sak med A.B. för ingenting, och der-
under sjelfförnöjdt uppblåsa sig med den före-
ställningen att hvad han eller hans kotteri ta-
lar i danska frågan, det, och endast det utgör
hela svenska folkets opinion. Alltför gerna
för oss: Aftonbladet har aldrig utbasunat sin
tanke i denna sak såsom fleres eller andras öf-
vertygelse än deras, som verkligen hysa den;
det har sökt styrkan för hvad det yttrat ire-
sonnemangets sanning, men ej i skrytet och
illusionerna. Hvad svenska folket, till sin upp-
lysta och kraftfulla majoritet, tänker i hela
denna sak, kommer dessutom nog att visa sig,
och under tiden gör man säkert klokast att. på
ingendera sidan anticipera för mycket på na-
tionalopinionen. Aftonbladet har för sin del
alltid noga skilt emellan en fanatisk Skandina-
vism och en förnuflig; och för att endast ci-
tera fjolårets händelser, så vet hvar och en,
att, oaktadt de mest frenetiska anlopp mot
Aftonbladet från ett antal brushufvuden, som
då lika litet som nu viste hvad de i grunden
ville, och än mindre insågo hvart deras häftig-
het kunde leda, fick dock den sansade och för-
nuftiga Skandinavismen snart ett så afgjordt
öfvertag i allmänna tänkesättet, att slutligen
ingen höjde någon röst af vigt deremot. Ett
vapenstillestånd gjorde också då, och åtmin-
stone för tillfället, slut på ett af de mest
orimliga krig Europa hört omtalas ; och en de-
finitiv fred kunde hafva följt derpå, som sä-
kert varit helsosammast för begge parterna.
Hvilka händelser detta år kommer att med-
föra i och för danska frågan, är naturligtvis ännu
obekant; lika Jitet vet man hittills något be-
stämdt om svenska regeringens uppträdande.
Då emellertid flere pressens organer i lands-
orten, likasom i Stockholm, derom tagit till
orda, finna vi ej olämpligt att äfven yttra ett
par påminnelser från vår sida.
Att icke Aftonbladet alltid hyst varma sym-
patier för Danmark, är en narraktig dikt, som,
i fall det behöfdes, kunde vederläggas med tal-
Irika utdrag ur fjolårets blad. Men hvar och en
Tbegriper, att ett stort svalg befinner sig här-
Jemellan och den blinda ifvern att rusa åstad
Itill hvilken obetänksamhet som helst, blott
Iderå kan sättas den ringaste glans af Skandi-
navisk fernissa. Det är väl icke för mycket
begärdt, att i frågan om en så vidt utseende
sak, som krig eller fred och dertill måhända
ett helt rikes politiska bestånd, man gör skill-
nad emellan kloka, till målet ledande åtgärder,
och sådana, som föra till intet, eller på sin höjd
endast kunna kasta Sverige i ett bråddjup, utan
att i grunden gagna anförvandten.
Vi taga oss härvid friheten för bättre min-
nes skull anföra hvad Aftonbladet den 5 Juli
förlidne år yttrade:
Vi kunna aldrig frångå, att preussarne begått en
orättvisa mot danskarne genom militär-infallet på
Hl halfön: den politiska förvändheten af detta steg är
I I sådan, att den vore oförklarlig, derest man icke re-
eldan ansåge sig ega den hemliga klaven dertill. Att
- -— ONA
in
ägenheter, dog han... Jag antog hans
niljang