e—— —— - emetrttrtetenA
mar, utpressade förtvillans tårar ur det bristande ögat,
och de öfversköljde ditt späda ansigte. Då utsträckte du
dina små händer för att aftorka dem, och smålog mot det;
anlete, öfver hvilket döden bredde sin slöja ...
Men, hvilken grymhet, att ej säga mig detta förr än
nu! O, men mor! min mor!
Mekaniskt hade han fattat det porträtt, Dittmar hölll:
i handen och förde det till sina läppar...
I detta ögonblick sprang porträttet upp-.-- han trodde
att det föll sönder, men det var endast en dubbelboett
som öppnade sig, och lemnade ett annat porträtt synligt
Detta var bilden af en man i rik, guldbroderad drägt,
ungefär af hans egen ålder, och i skönhet föga eftergif-
vande hans mors.
Skall detta vara min far? frågade han, och betrak-
tade bilden...
Då han åter kastade ögonen på Dittmar, och läste den
ömhet, som så klart uttryckte sig i dennes tårade blick,
kunde han icke tveka...
Utom sig störtade han till den gamles fötter, under
utrop:
Och ni är min far!
Ja, Bernhard! Jag är din far..? han upplyfte sonen
i sina armar, din på en gång lycklige och olycklige far! ...
I tiotal af år har min blick följt dig.
Det var min far, som lösköpte nig från turkarne, och
som läkte mina sår...
Och som i händelse du dött, vid din likkista offrat
sitt lifl
O, min far! Ni får ej längre kalla er olveklig! Min
vördnad, min kärlek ...n
i Välan, må biott dessa känslor bo i ditt bjerta, och
icke endast på dina löppar! Du vet redan att du här-
stammar från en lysande och rik ätt. Mina furstliga do-
miner retade tyrannens outsläckliga lystnad efter guld.
Du känner huru man fi for i vårt beklagansvärda fäder-
nesiand ... Kan det förundra dig, att jag sökte motsätta
mig våtdet. Dermed var likväl deras spel vunnet. Man
anställde mot mig en högmålsprocess ... Jag blef varnad
och beslöt fly stormen. Min maka, hvars behag retat en
vågade ej stanna, ville ej skiljas från mig.
tällde jag henne alt hon snart skulie bli
mor: men mina böner voro fruktlösa... Vi flydde, och
voro redan nära gränsen. då ett ihållande regn gjorde alls
vägar ofarbara. Om jag varit ensam, skulle jag kanhänds
kuurat rädda mig, men... min maka! Vi blefvo upp
täckta, återförda. Jag, en af landets förnämsta riddersmän
mäktig rival,
Förgäfves föres