och republiken, dem de sökt hala undan, kosta hvad det vill. —— a— Paris den 25 April 4849. Ju närmare man nalkas valen till den nya nationalförsamlingen, ju mera sysselsätter denna för Frankrike vigtiga handling allmänhetens uppmärksamhet. Alla samtal vända sig kring detta ämne, klubbarne blifva mer och mer besökta och partierna prononcera allt tydligare sina antagna färger. Särdeles lyser den hvita bjertare än någonsin. De strängaste försigtighetsmått vidtagas mot de republikanska, eller som man nu börjat hellre benämna dem, de socialistiska församlingarne, der arresteringar ochi förbud nästan böra till dagordningen, under det å motpartiernas sida intriger och kabaler af alla slag fritt användas, för att locka eller missleda folket. Det bästa af allt är, att dessa partier sinsemellan fortfarande äro i strid på lif och död. Intetdera vill gifva vika till fördel för ett annat; alla behålla hellre den stackars förhatade republiken, hvilken således, lugnt åseende splitet, alltid blir den vinnande parten. Klubben i Rue Poitiers har hos folket förlorat allt förtroende, sedan efter tusende krumbugter hit och dit sanningen kommit i dagen, i afseende på den, efter Februarirevolutionen, förekomna frågan om inställandet af 35-procents räntans betalning. Deita välmenta råd gafs nemligen åt provisoriska regeringen för att sålunda ådraga republiken ett allmänt hat och om möjligt störta den straxt. Man ville för ett ögonblick låta de rika sitta i klämman, för att sedan kunna skrika på anarki och orättvisa. Väl vetande, att ett dylikt projekt blifvit uttaladt, men i ovissheten hvarifrån det egentligen utgått, har man lagt republikanerna det till last, liksom mycket annat. Goudehaux har icke velat omtala namnet på den man, som gaf detta råd; men Ledru Rollin har slagit hufvudet på spiken och allt är upptäckt. Den ifrågavarande personen är en af de största bankirer i Paris och en bland de förnämsta medlemmarne af klubhen i rue Poitiers, hvilken sistnämnde gifvit sig titel af ordningspartiet. Massån, upplyst om rätta förhållandet, har höjt ett allmänt rop af ovilja och förlrytsamhet. Lyckligtvis snärjdes icke provisoriska regeringen i det utlagda nätet, utan tog hellre sin tillflykt till de 45 centimerna: en åtgärd, kanske för sträng mot den mindre bemedlade klassen, men dock rättvis, då den drabbade alla. — Laroche-Jacquelin håller stora och vidlyftiga tal i den legitimistiska klubben i rue Duphbot. Be utvalde blefvo härom dagen så betagne deraf, att de öfverljudt ropade avive Henri V!, hvilket dock ögonblickligen besvarades med skoj och skrik, samt rop af: å bas la Royaute! å bas les aristos! Förundran häröfver blef ganska stor, då ingen slipper in i klubben, utan att vara försedd med biljett. Saken uttyddes dock sålunda, att inträdeskorten blifvit illa distribuerade, och man är nu mera noggrann dermed. Endast sådana personer, hvilkas sympatier för den Bourbonska familjen äro kända af klubbens egna medlemmar, erhålla inträde i helgedomen. — De republikanska och socialistiska samlingsrummen äro deremot öppna för hela verlden, så vidt utrymmet tillåter och inträde icke nekas af vakt och polis, på autoriteternas befallning. Armöen är isynnericet strängt förbjuden att deltaga i dessa sammankomster, och föriiden lördags afton uppstod i anledning häraf rörelse och folksamlingar i förstäderna S:t Denis och Prisonnitre. Den demokratiskt-socialistiska föreningen, hvilken håller sina rådplägningar i den så kallade salte de la fraternite, rus Martel, hade nemligen dit inbjudit en mängd officerare och soldater, hvilka, anlända till porten, hindrades af vakten att inkomma och måste återvända derifrån. Kommittöerna af alla de socialistiska och demokratiska klubbarne hade i söndags från kl. 8 på morgonen ett sammanträde, för att öfverligga om hvilka personer iman borde föreslå till valen. Rådplägningen härom slutades först på mändagen kl. 42, och resultatet omtalas i dag i tidningarne ). I söndags afton skulle klubbarne öppnas kl. 8. klockan 6 stod utanför hvar och cn af amling af fiera hundrade personer, hvilka, ande regn, täligt ville afbida kommittgens ankomst. Vid den utsatta tiden ankom bud, att kommiltien icke kunde: sluta sin öfverläggning för aftonen och folkmassan ätskiljdes för att följande dagen återkomma. Särdeles i la salle de la fraternite emottogs listan på de utvalde med stor belåtenhet. Ilvarje namn helsades, vid uppläsandet, med enthusiasm, men midt under den atlmänna glädien inträder plötsligen en poliskommissarie. Presidenten tillsäger honom att gå ut; men te) Saken afejordes genom omröstning af 486 depu rade, hvarvid Pierre Leroux erhöll 179 1Ö Pyat 177, Leita Rollin 473, Greppo 165, T 164, Lagrange 158, Cabet 434, Hizay 249, Proud hon 448 Pordignier 144, Madier 442, Malarmet 442, Lamennais 425, Rybeyrolles 423, V. Considerant 492, Hervåi 122, Demay 413, T. Bac 121, Savary 140, Vidal 108, Montagne 133, Charassin 498, Langlois 123, PAlton-Ske? 148, Lebon 403 och Genillez 96 röster.