har härom utgifvit ett par märkvärdiga små
skrifter, hvilka dock till en del påstås här-
röra från H. Maj:t sjelf; åtminstone öfverens-
stämma de fullkomligt med konungens bekanta
meningar och grundsatser. — I Frankfurt har
hr Radowiiz tagit plats på yttersta högern och
blifvit ansedd som hufvudman och ledare för
det ultramontana eller jesuitiska partiet; han
har protesterat och röstat emot tyska grund-
lagen, och gått hand i hand med Österrikes
ombud hr v. Schmerling. Nu är han återkal-
lad till Berlin för att blifva minister, antingen
för utrikes ärenderna eller kanske som konselj-
president, så framt han ej måhända finner
lämpligare att öfverlåta denna hedersplats åt
hr v. Bodelschwing elier hr Eichmann. Det
berättas här att konungen sedan någon tid till-
baka har tre önskningar, framför alla, på hjer-
tat, nemligen: 1:o återställande af lugn och
ordning i den gamla meningen; 2:0 hrr Bo-
delsehwing och Radowitz såsom ministrar, samt
3:0 återeröfningen af Neufcehatel, hvars afsön-
dring från Preussens protektorat och fullstän-
diga införlifvande med Schweiz han så myc-
ket mindre kan förgäta, som denna schweizer-
kantons adel och pietistiska presterskap tills
vidare slagit ned sina bopålar i Berlin och
Potsdam. -
Hvad som än må hända framdeles, så vänta
vi i alla fall nu genast märkvärdiga ordonan-
ser och kabinettsbeslut. Att ministeren Bran-
denburg Manteuffel afdankar, åtminstone till
en del, torde man kunna taga för gifvet; men
ännu vissare att inskränkningar i valen komma
att äga rum. Det kan förutsättas att en val-
census kommer att införas, alt tryckpressen
och folkets så kallade grundrättigheter komma
att strängt bevakas, och att belägringstillstån-
det skärps ytterligare.
Redan talas om infordrandet af alla i en-
skild ägo befintliga vapen. och detta rykte
kommer sannolikt att bekräfta sig, så snart
några gatuuppträden gifva förevändning dertill.
Det är således illa beskaffadt med våra frihe-
ter och vår närmsta framtid; men utseendet
är dystrare än verkligheten. Vi stå icke längre
ensamma i Preussen: hela Tyskland är numera
vid vår sida. I Sachsen, Wärtemberg, Hessen
och alla stater i medlersta Tyskland råder
icke samma söndring emellan armåen och fol-
ket, som hos oss. Ett inbördeskrig rycker oss
allt närmare och närmare: ett krig mellan
folken å ena sidan, furstarna och deras gunstlin-
gar å den andra; men detta krig är oundvikligt,
och efter allt menskligt förstånd kommer det
att utfalla till tyska folkets väl.
Så mycket är visst, att den stora händelsen
i dag väckt mera bestörtning hos vår afske-
dade kammares höger än venster, och att den
sistnämnda tvertom fann sig ganska tillfreds-
ställd dermed, väl vetande huru kraftigt detta
steg måste verka till vårt ödes fullbordan.
Själen i hela striden mot utbildningen af ett
sannt konstitutionelt tillstånd är konungen
sjelf, som omöjligen kan begripa den tid hvar-
uti han lefver; men demokratien vexer jette-
likt upp vid sidan af den våldsmakt, som ru-
star sig att trampa henne till döds; och dessa
ministrar, detta hof, denna reaktion föra oss
mer och mer brådstörtadt mot upplösningen
och republiken, dem de sökt hålla undan,
kosta hvad det vill.