Då på detta sätt fullt ut samma slags an-
svarighet till stadens säkerhet mot eldsvåda
existerar, ehuru utan traktsystem, så torde sa-
ken destomer förtjena att tänka på, som detta
i allo öfverensstämmer med nu gällande Handt-
verksordning, hvaruti visserligen föreskrifves,
att polisen eger antaga sotare, men intet enda
ord förekommer om någon stads indelande i
trakter.
Vi hafva sett en artikel öfver detta ämne i
en annan tidning, hvilken på det hela öfver-
ensstämmer med hvad vi här yttrat, och der-
jemte uppger såsom enda rimliga anledningen
till den 1813 så högt stegrade taxan, att so-
tare den tiden nödgades accordera sig till sina
ptrakter emot dryg betalning, som oupphör-
ligen ökats så att accordsumman slutligen
uppgått till 7 å 8000 rdr banko. Om detta
varit förhållandet, hviiket vi ej hafva anled-
ning att betvifla, då accordsystemet förr gick
och gällde nästan för alla slags embeten; så
ir det likväl klart, att det ej kan vara billigt
att genom särskild skatt (eller orimligt för-
höjd taxa) tvinga husegarne ersätta hvad so-
tare behagat utkasta på accorder till vinnande
af en fördelaktig befattning. Det förderfliga
accordsväsendet, i denna som all annan väg,
måste upphöra, och de facto kan det inom
handtverkerierna ej längre finnas sedan 1846
ars kongl. författning utkommit. Det är också
sifvet att så fort traktsystemet inom skorstens-
fejeriet upphör, så är accordsväsendets möjlig-
het afskuren; och med detsamma frihet upp-
står att välja bland de antagne sotarne (hvilka
polisen här otvifvelaktigt bör kreera till större
intal än blott 8), så måste väl också den dryga
;otaretaxan en gång nedgå, utan att stadens
äkerhet mot eldfara deraf det ringaste lider,
åsom ofvanföre visats. — —