TYSKLAND. Bland postens stora pyheter räkna vi såsom en af de förnämsta, alt i andra preussiska kammarens tretisjunde sittning, vid hvilkens början alla ministrarne befunno sig på ministerbänken, ministerpresidenten grefve von Brandenburg uppträdde efter en kort öfverläggning, som oaktadt sin föga varaktighet skänkte venstern en ny seger med 4359 mot 58, med följande ord: Jag har ett meddelande att göra kammaren, som jag redan förut skulle framställt, om icke jag hade velat undvika att afbryta förhandlingen. (Uppmärksam tystnad.) Minister presidenten uppläser derefter följanjande konyl. bådskap. Vi Fredrik Wilhelm med Guds nåde etc. förordna härmed på grund af 88S 49 och 70 i förfallningen af den 5 December 1848: s 1. Andra kammaren varder härigenom upplöst. s 2. Första kammaren prorogeras. s 3. Ål slalsministerrium uppdrages verkställigheten. Detta meddelande åhöres med tystnad. Ministeren aflägsnar sig, presidenten förklarar kammarens sittningar slutade genom detta meddelande, hvarefter samtlige ledamöter genast lemna salen. Detta kronans djerfva steg kom som ett åskslag från klar himmel. Ingen hade aning om att det skulle ske då det skedde, ehuru alla väntat att det snart skulle ske. Sedan ledamöterna lemnat sittningssalen blandade sig anhängare af skilda politiska åsigter om hvarandra och på allas ansigten syntes öfverraskning och förvåning. Har ni väntat det? frågade man hr von Vincke. Det har väl ingen ledamot i hela kammaren kunnat ana, blef svaret. Jacoby frågade v. Griesheim: Nål! ni har väl ändock vetat om det på förhand ? Men den ultrakonservatives svar blef: Jag gifver er mitt hedersord på alt jag just nu tillika med er hörde första ordet derom.n De deputerade skiljdes åt. Den nya skräckunderrättelsen drog genom staden. Talrika extrablad utbredde nyheten med flygande skyndsamhet till alla orter. Ett berlinerblad lemnar följande skildring: Folket var lugnt och allvarligt; månget öga flammade — vi hörde månget hotande ord — folket var lugnat och allvarligt. Talrika grupper bildade sig vid gathörnen och på torgen; synnerligen var Dönhofsplatz besökt af en stor folkmängd, som rådlös, bedöfvad, liksom om den sökte sansa sig vid det oerhörda, oupphörligen frågade: Hvad skall nu hända? Ja, hvad skall nu hända? Staden är lugn, fullkomligt lugn — tack vare de militäriska myndigheternas omsorger, hvarigenom trupperna blifvit konsignerade och försedda med skarpa patroner. Staden är lugn, fullkomligt lugn — men de fredliga borgrarne stå i små flockar och skaka på hufvudet. Vår börs, den reaktionära berlinerbörsen, har fått en otrolig förskräckelse vid underrättelsen. Dagens omsättning var så godt som ingen. På spanmålsmarknaden är ingen enda affär uppgjord — det är första följden af ordningens upprätthållande mot anarkiens skräck). Sista underrättelsen i de tidningar vi bekommit från Berlin är daterad den 27 kl. 8 på aftonen. I motsatts mot föregående lyder den: Vi sluta tidningen med djupaste bedröfvelse. Just nu störtar en menniskoskara wutför Jerusalemsstrasse. Trupperna hafva gjort bruk af vapnen för att skingra de grupper, som sedan andra kammarens upplösning samlat sig på Dönhofsplatz och der förblifvit. Man talar om många fallna. Vi kunna icke konstatera sanningen af den mängd af förvirrade rykten, som i delta ögonblick korsa hvarandra. I Wärtemberg har konungens genom en kungörelse af den 19 April offentliggjorda vägran att biträda Frankfurterparlamentets grundlagsförslag och kejsarval, väckt stor oro, så inom representationen som landet. Kamrarne beslöto att genom en särskild deputation hemställa hos konungen om nödvändigheten för Wirtemberg att, i likhet med mängden af de öfriga tyska staterna, sluta sig till Frankfurterförsamlingen och bereda tiltfälle åt Preussen att träda i spetsen för Tyskland. — Konungen svarade härvid bland annat: Riksförsamlingen ;har utfärdat en grundlag, men den är ännu nicke färdig. Konungen af Preussen har ännu icke erkänt Riksgrundlagen; han har undanpbedt sig kejsarkronan. — — — Lemna mig ptid så försäkrar jag att jag skall godkänna yhela riksgrundlagen, med undantag af frågan om riksöfverhufvudet. — Iluset Hohenzollern underkastar jag mig icke, denna vägran är jag skyldig mitt land, min ätt, mig sjelf. Men om Tysklands samtliga furstar göra det, då skulle äfven jag bringa åt Tysklands väl detta offer, ehuru med krossadt hjerta. Jag kan tvingas härtill genom edra förklaringar, genom uppror i landet; om ställen er. på denna grund, och aftvingen mig mitt bifall, så är det icke något frivilligt. Detta erkännen — aa UP