nyssnämnda kongl. handtverksordning, hvilken
nu utgör enda lagliga rättesnöret för admini-
strationen af dem, finnes alltså för närvarande
ej anaat än den anförde 8, hvarefter man lag-
ligen har att rätta sig i och för sotningen. I
denna 8 läses ej ett enda ord om Stockholms stads
indelande i ett visst antal trakter, med hvar sin
sotarmästare i spetsen; och lika litet om att dessa
mästare skola inskränkas till en viss numerär;
allt sådant som förut varit öfligt under den gamla
burskapstiden, hvilken upphörde med 1846.
Men såvida dessa slutsatser äro påtagliga, föl-
jer också af dem, att hvarje husegare i Stock-
holm, han må bo i hvilken del af staden som
helst, numera (d. v. s. sedan 1846) kan vända
sig till hvilken bland de af polisen antagne
skorstensfejare han behagar för att få sotnings-
arbetet för sitt hus verkstäldt, utan att, som
förr, sortera under sin s. k. trakts, öfver-
herre i sotarväg. Genom denna frihet blir allt
prejeri förekommet, om det der och hvar skulle
hafva visat spår af sin tillvaro. Öfverståthål-
lareembetets kungörelse den 24 Febr. 1815
innehåller i 8 6 redan en så ansenlig stegring
af betalning för skorstensfejning, mot för hvad
förut lagligen varit erlagdt (nemligen öfver
hufvud en tredubbel taxa), att detta redan
tyckes vara ganska tillräckligt. Om nu lik-
väl, såsom exempel berättas vara för handen,
en eller annan sotarmästare till sin underly-
dande trakts husegare uthändigat räkningar,
deruti betalning för sotning ej blott önskas ef-
ter 1815 års förhöjda taxa, utan äfven derut-
öfver, på så sätt, att, då våningarnes skorste-
nar, enligt nyss anförde 6 3, äro graderade
(i öfversta våningen 6 sk., i våningen derun-
der 8 sk., och så vidare 2 sk:s tillökning för
hvarje våning neder till grunden;), sotaren
likväl beräknat sig betalning för hela huset
lika, och det efter högsta taxeringen (liksom
om alla våningarne utgjorde den lägsta), så
kan väl detta svårligen på annat sätt benäm-
nas än efter den kända nomenklaturen; men
att förekomma det, finnes troligen intet sä-
krare medel än att helt enkelt efterlefva 1846
års handtverksordnings 27 8.
Om vi ej bedraga oss, reglerades skorstens-
fejeriet här i Stockholm första gången genom
magistratens förordning och taxa den 28 Okt.
1702. Sedermera utgafs en Kongl. sotareord-
ning den 5 Nov. 1733, vidare en öfverståt-
hållareembetets kungörelse den 9 Okt. 1789,
och derpå en från samma embete emanerad
kungörelse den 24 Febr. 1815.
Det är tydligt, att allt prejeri af skorstens-
fejare endast är möjligt så länge hufvudstaden
finnes indelad i trakter, tillhörande hvar sin
sotaremästare , hvilken husegare ovilkorligen
måste anlita. Grunden för en sådan inrätt-
ning kan dock endast sökas i nödvändigheten
att i möjligaste måtto skydda staden för sot-
eld och således försäkra den mot derigenom
uppkommen ödeläggelse. Meningen måste vara
att tillvägabringa denna säkerhet dymedelst,
att viss sotare göres ansvarig för viss trakt,
och polismyndigheten på detta sätt alltid hafva
en viss person att kiålla sig till i händelse
olycka i denna väg uppkommer. Men om lik-
väl denna mening icke uppfylles genom sjelfva
de stadgar, hvarpå trakt-indelningen hvilar,
eller om samma mening och afsigt åtminstone
ka väl kan vinnas utan trakt-indelning, så
ir det uppenbart, att det sednare har företrä-
let, enär möjligheten af prejeri dermed upp-
hälves.
För att finna huru härmed hänger tillsam-
mans, behöfver man endast läsa 8 2 i 1815
års kungörelse. Der heter det: Husegare vare
alltid sjelf ansvarig, att sotningen på före-
skrifna tider verkställes, och skall, om ge-
mom försummelse härutinnan sot i huset
sbrinner, böta 3 r:dr 16 sk. b:ko; men visar
phusegare, att han med sotaren i trakten om
viss betalning för sotning hela året igenom
vöfverenskommelse träffat, eller att sotning i
pföreskrifven ordning skett; så blifver sotaren
för sotelden och den derpå följande plikten
jemte skadeersällningen ensam ansvarig.
Hvad synes häraf? Jo: 1:o, att — äfven
efter traktsystemet sjelf — polismyndigheten,
om olycka af soteld uppstår, har att derföre
söra husegaren ansvarig, så vida denne icke
san visa sig med sotare hafva gjort årsackord;
samt 2:o, att i sednare fallet polisen har att
vända sig till sotaren i och för ansvarets ut-
sräfvande. Det är dagsklart, att begge dessa
mständigheter kunna lika lätt äga rum utanl
raktsystem, d. v. s. utan att staden tilldelas
otaremästarne i vissa gifna portioner och hus-
garne anses skyldige att ovilkorligen anlita
in trakts sotare.
tort och lika säkert. Polisen vänder sig nem-
igen i första rummet alltid till husegaren, hos
vilken soteld brunnit, och denne får plikta,
lerest han icke gitter visa sig hafva uppgjort
rskontrakt med någon af de sotare, polisen
ör staden i det hela antagit (enligt 8 27 i
846 års Handtverksförordning). Kan, åter, hus-
gare bevisa sig hafva uppgjort ett sådant kon-
rakt, så har polisen att vända sig, för plik-
ens och skadeersättningens utbekommande, till
Jen sotare, hvarmed husegaren kontraherat,
an må bo i hvilken del af staden som helst.
ör hvad behöfves då trakt-indelningen? Icke
ör stadens välfärd åtminstone.
Ansvaret blir i alla fall lika