har blifvit så intagen af mon frere, att om jag ej hade
dig, kunde jag bli afundsjuk. Men denne gång frukter
jag att ingenting hjelper. Möjligvis kan hon styre sin
tunge, men ögonen, minerne ... jag frukter allt. Om
Carl skulle märke någet sådent, återföll hatet på mig.
Han kunde vare i stånd att skicke mig och henne till
Hessen ... Och se då vore jag lycklig!
Om jag erhåller en half timmas enskild audiens hos
prinsessan, yttrade Regina, efter litet uppehåll, så sva-
rar jag för både hennes lynne och hennes tystnad!
Kan du trolle?
Ser jag ut som en trollpacka?, genmälde hon, och
fästade sina blixtrande ögon på prinsen. Bäst vore att
Emerentia är närvarande vid audiensen, för att ej väcka
hennes afund! tillade hon.
Man beslöt att Regina skulle kläda sig genast, och er-
hålla företräde genom fröken Däben, hvilken arfprinsen
skulle vidtala derom.
vÄr det du, som skall återge prinsessan sitt glada
Iynne? frågade Emerentia den inkommande Regina.
Det kunde du lika bra som jag, i fall händelsen för
dig yppat medlet dertill. Då jag i förråret hitkom till
Wermland, fanns bär en beryktad spåqvinna. Hon bodde
på tant Duswwalds egendom, och försvann plötsligt, utan
att någon begrep hvart hon tagit vägen. Nu har jag lust
att agera hennes roll, och säga prinsessan hvad hon skall
hafva sagt mig. Du finner huru olyckligt det vore, om
kungen kom under fund med prinsessans missnöje med
att hertigen ej drunknade. Men du måste understödja
mig!
Gerna !
Ehuru mycket än prinsessan sökte dölja sitt elaka lynne,
förmådde hon det icke.
Hvad vill du, Regina, efter du anhållit om förelräde?
Just i dag vågar jag helsa eders kongl. höghet såsom
Sveriges blifvande drottning!
Hvad säger du, flicka? Är du galen?
Nej, ers kongl. höghet! Och jag tar Emerentia och
sjelfva friherrinnan Duwald till vittne att jag talar sanning.
Prinsessan såg än på den ena, än på den andra.
Ers kongl. höghet!, började Regina, på friherrinnans
egendom fanns en utmärkt spågumma. Hon spådde ej
allenast i kort och kaffe, utan äfven i folks händer, ser-
deles den venstra. Allt hvad hon spådde mig, har till
punkt och pricka slagit in. Nu kommer det märkligaste
Hon spådde .-- jag anhåller att ers höghet ej onådigt upp-