tvunget bifall vore icke bimdande för mig;
jag kunde ju återkalla det, så snart jag åter
vägde min fria vilja. Likasom jag aldraförst
har i mitt land infört grundrättigheterna, li-
kaså skall jag införa tyska grundla en. Jag
ger er mitt ord derpå; men huset Hohenzol-
lern underkastar jag mig icke; mitt samvete
noch min öfvertygelse tillåta det icke. Kej-
saren af Österrike skulle jag underkasta mig,
om han blefve vald, emedan jag hyser den
nöfvertygelsen att det skulle vara förmånligt
för Osterrike. Med min minister är jag icke
oense; jag är ganska nöjd med den i närva-
rande ögonblick o. s. v.
Detta yttrades den 22 April på e. m. Da-
gen derpå tillkännagaf deputeradekammarens
president, vid kammarens öppnande, att konun-
gen hade natten förut anselt sig föranlåten att
afresa på någon tid till Ludvigslust, och be-
fallt ministeren att ditsända de löpande målen
som ej kunna uppskjutas; tillika hade IH. M:t
vid afresan utfärdat en kungörelse. När pre-
sidenten ville läsa den för kammaren hindra-
des han genom häftiga inkast. Han nämnde
nu att ministeren hade före konungens afresa
gjort enträgna föreställningar om landets till-
stånd och begärt sitt afsked genast, om H. M.
icke ville gifva efter för folkets önskan.
Sammankomsten inställdes härvid genast för
att, om så funnes nödigt, åter fortsättas på e.
m.; under tiden skulle femtiomannautskoltet
träda i verksamhet.
I Ulm beslöto nationalgardets officerare samma
dag en förklaring, hvari det heter: Vi erkänna
,tyska riksgrundlagen såsom rättsgiltig; men
hvar och en, som vägrar dess ovilkorliga er-
kännande, förklare vi för rebell emot central-
makten och nationalförsamlingen. Vi förbinda
oss härmedelst skriftligen och vid vårt heders-
nord att stå och falla med nationalförsamlin-
gen emot hvarje makt, vore det äfven en
furste.n
SCHWEIZ.
Republiken har kommit i en liten kollision
med Preussen. Förbundsrådet hade uppmanat
styrelsen i Gentve att förvisa en tysk revo-
lutionär, Karl Heinzen; men nämnde styrelse
förvisade i stället en preussisk gardeskapten
von Röder. Preussiska sändebudet fordrade
upprättelse för detta, men förbundsrådet sva-
rade att det icke kunde fästa afseende på sän-
debudets klagan, dels derför att mycket gra-
verande omständigheter förekommit emot hr
von Röder och hade gifvit fullt skäl till hans
förvisning, dels derför att inga särskilda trak-
tater angående de internationella förhållandena
äro afslutade mellan Schweiz och Preussen.
MN KRIGSTEATERN I UNGERN.
Österrikiska armeerna slagna; Pesth och Ofen
besalta af insurgenterna ; Komorn undsatt ;
Pressburg taget af Ungrarne, hvilkas se-
grande armeer framryeka och hota Wien.
Underrättelserna från krigsskådeplatsen i Un-
gern äro af största vigt. De magyariska vap-
nen hafva på alla punkter tillkämpat sig de
mest afgörande och lysande segrar. Sjelfva
Wiener-hofbladen tala om, att fälttåget för
österrikarne slutat på det olyckligaste sätt och
att ingen annan hjelp finnes, än att — börja
ell nytt, hvilket naturligtvis tros komma att
utfalla lyckligare. Såväl officiella som enskilda
underrättelser öfverensstämma deruti, att öster-
rikiska trupperna måst skyndsamt draga sig
tillbaka samt lemna Pesth och Ofen i sticket.
Uti militärguvernören Böhms officiella rapport,
den 35:te armåebulletinen, heter det: Vid
denna förändring af de militäriska positionerna
syntes den kommenderande generalen ett fort-
salt försvarande af Pesth och Ofen vara för-
enadl med stora svårigheter för de vidare mi-
litäriska operationerna, isynnerhet då Donau,
från Komorn ända till Waitzen, var tagen af
fienden, och ingendera af de båda städerna
bilda en användbar stödjepunkt för operatio-
nerna. — Enligt privata korrespondenser hade
Wohlgemuths armå, som dragit till sig belä-
gringsarmten vid Komorn, jemte hela beläg-
ringsartilleriparken, blifvit vid Neutra totalt
slagen af general Görgeys trupper och måst
vid sin flykt lemna allt gröfre artilleri i stic-
ket, hvilket fallit i magyarernas händer; för-
lusten af döde och sårade var högst betydlig.
Efter denna seger hade Komorns besättning
blifvit aflöst med friska trupper, hvarefter in-
surgenternas segrande kolonner vidare fram-
ryckt. Österrikiska generalen Welden, som
blifvit afskuren från österrikiska hufvudstyr-
kan och slagen, hade dragit sig tillbaka till
Gran, der han börjat förskansa sig. Insurgen-
ternas härsmakt framtränger nu i tvenne huf-
vudafdelningar, en på hvardera sidan af Do-
nau; den är, såsom det heter i den österriki-
ska bulletinen, väl organiserad, till antal öf-
verlägsen och aktningsbjudande. Enligt kor-
respondenser från Wien af den 24, hade un-
gerska armeen på norra Donaustranden med
sin högra flygel framryckt till Tyrnau, och
med den venstra intagit Pressburg, hvarifrån
en mängd sårade officerare ankommit till Wien
den 24. Armöeen på södra sidan om Donau
hade drifvit general Welden från Gran och
nödgat honom draga sig tillbaka till Raab.
Sednaste privatnotisen från Wien förmäler, att
Görgey med en förenad härsmakt af 60,000
man framrycker mol Wien och redan uppnåll