tvunget bifall vore icke bimdande för mig; jag kunde ju återkalla det, så snart jag åter vägde min fria vilja. Likasom jag aldraförst har i mitt land infört grundrättigheterna, likaså skall jag införa tyska grundla en. Jag ger er mitt ord derpå; men huset Hohenzollern underkastar jag mig icke; mitt samvete noch min öfvertygelse tillåta det icke. Kejsaren af Österrike skulle jag underkasta mig, om han blefve vald, emedan jag hyser den nöfvertygelsen att det skulle vara förmånligt för Osterrike. Med min minister är jag icke oense; jag är ganska nöjd med den i närvarande ögonblick o. s. v. Detta yttrades den 22 April på e. m. Dagen derpå tillkännagaf deputeradekammarens president, vid kammarens öppnande, att konungen hade natten förut anselt sig föranlåten att afresa på någon tid till Ludvigslust, och befallt ministeren att ditsända de löpande målen som ej kunna uppskjutas; tillika hade IH. M:t vid afresan utfärdat en kungörelse. När presidenten ville läsa den för kammaren hindrades han genom häftiga inkast. Han nämnde nu att ministeren hade före konungens afresa gjort enträgna föreställningar om landets tillstånd och begärt sitt afsked genast, om H. M. icke ville gifva efter för folkets önskan. Sammankomsten inställdes härvid genast för att, om så funnes nödigt, åter fortsättas på e. m.; under tiden skulle femtiomannautskoltet träda i verksamhet. I Ulm beslöto nationalgardets officerare samma dag en förklaring, hvari det heter: Vi erkänna ,tyska riksgrundlagen såsom rättsgiltig; men hvar och en, som vägrar dess ovilkorliga erkännande, förklare vi för rebell emot centralmakten och nationalförsamlingen. Vi förbinda oss härmedelst skriftligen och vid vårt hedersnord att stå och falla med nationalförsamlingen emot hvarje makt, vore det äfven en furste.n SCHWEIZ. Republiken har kommit i en liten kollision med Preussen. Förbundsrådet hade uppmanat styrelsen i Gentve att förvisa en tysk revolutionär, Karl Heinzen; men nämnde styrelse förvisade i stället en preussisk gardeskapten von Röder. Preussiska sändebudet fordrade upprättelse för detta, men förbundsrådet svarade att det icke kunde fästa afseende på sändebudets klagan, dels derför att mycket graverande omständigheter förekommit emot hr von Röder och hade gifvit fullt skäl till hans förvisning, dels derför att inga särskilda traktater angående de internationella förhållandena äro afslutade mellan Schweiz och Preussen. MN KRIGSTEATERN I UNGERN. Österrikiska armeerna slagna; Pesth och Ofen besalta af insurgenterna ; Komorn undsatt ; Pressburg taget af Ungrarne, hvilkas segrande armeer framryeka och hota Wien. Underrättelserna från krigsskådeplatsen i Ungern äro af största vigt. De magyariska vapnen hafva på alla punkter tillkämpat sig de mest afgörande och lysande segrar. Sjelfva Wiener-hofbladen tala om, att fälttåget för österrikarne slutat på det olyckligaste sätt och att ingen annan hjelp finnes, än att — börja ell nytt, hvilket naturligtvis tros komma att utfalla lyckligare. Såväl officiella som enskilda underrättelser öfverensstämma deruti, att österrikiska trupperna måst skyndsamt draga sig tillbaka samt lemna Pesth och Ofen i sticket. Uti militärguvernören Böhms officiella rapport, den 35:te armåebulletinen, heter det: Vid denna förändring af de militäriska positionerna syntes den kommenderande generalen ett fortsalt försvarande af Pesth och Ofen vara förenadl med stora svårigheter för de vidare militäriska operationerna, isynnerhet då Donau, från Komorn ända till Waitzen, var tagen af fienden, och ingendera af de båda städerna bilda en användbar stödjepunkt för operationerna. — Enligt privata korrespondenser hade Wohlgemuths armå, som dragit till sig belägringsarmten vid Komorn, jemte hela belägringsartilleriparken, blifvit vid Neutra totalt slagen af general Görgeys trupper och måst vid sin flykt lemna allt gröfre artilleri i sticket, hvilket fallit i magyarernas händer; förlusten af döde och sårade var högst betydlig. Efter denna seger hade Komorns besättning blifvit aflöst med friska trupper, hvarefter insurgenternas segrande kolonner vidare framryckt. Österrikiska generalen Welden, som blifvit afskuren från österrikiska hufvudstyrkan och slagen, hade dragit sig tillbaka till Gran, der han börjat förskansa sig. Insurgenternas härsmakt framtränger nu i tvenne hufvudafdelningar, en på hvardera sidan af Donau; den är, såsom det heter i den österrikiska bulletinen, väl organiserad, till antal öfverlägsen och aktningsbjudande. Enligt korrespondenser från Wien af den 24, hade ungerska armeen på norra Donaustranden med sin högra flygel framryckt till Tyrnau, och med den venstra intagit Pressburg, hvarifrån en mängd sårade officerare ankommit till Wien den 24. Armöeen på södra sidan om Donau hade drifvit general Welden från Gran och nödgat honom draga sig tillbaka till Raab. Sednaste privatnotisen från Wien förmäler, att Görgey med en förenad härsmakt af 60,000 man framrycker mol Wien och redan uppnåll