TYSKLAND.
Bland postens stora pyheter räkna vi såsom
en af de förnämsta, alt i andra preussiska kam-
marens tretisjunde sittning, vid hvilkens bör-
jan alla ministrarne befunno sig på minister-
bänken, ministerpresidenten grefve von Bran-
denburg uppträdde efter en kort öfverläggning,
som oaktadt sin föga varaktighet skänkte ven-
stern en ny seger med 4359 mot 58, med föl-
jande ord:
Jag har ett meddelande att göra kamma-
ren, som jag redan förut skulle framställt, om
icke jag hade velat undvika att afbryta för-
handlingen. (Uppmärksam tystnad.)
Minister presidenten uppläser derefter följan-
jande konyl. bådskap.
Vi Fredrik Wilhelm med Guds nåde etc. för-
ordna härmed på grund af 88S 49 och 70 i
förfallningen af den 5 December 1848:
s 1. Andra kammaren varder härigenom
upplöst.
s 2. Första kammaren prorogeras.
s 3. Ål slalsministerrium uppdrages verk-
ställigheten.
Detta meddelande åhöres med tystnad. Mi-
nisteren aflägsnar sig, presidenten förklarar kam-
marens sittningar slutade genom detta medde-
lande, hvarefter samtlige ledamöter genast lem-
na salen.
Detta kronans djerfva steg kom som ett åsk-
slag från klar himmel. Ingen hade aning om
att det skulle ske då det skedde, ehuru alla
väntat att det snart skulle ske.
Sedan ledamöterna lemnat sittningssalen blan-
dade sig anhängare af skilda politiska åsigter
om hvarandra och på allas ansigten syntes öf-
verraskning och förvåning.
Har ni väntat det? frågade man hr von
Vincke.
Det har väl ingen ledamot i hela kamma-
ren kunnat ana, blef svaret.
Jacoby frågade v. Griesheim: Nål! ni har
väl ändock vetat om det på förhand ?
Men den ultrakonservatives svar blef: Jag
gifver er mitt hedersord på alt jag just nu
tillika med er hörde första ordet derom.n
De deputerade skiljdes åt. Den nya skräck-
underrättelsen drog genom staden. Talrika
extrablad utbredde nyheten med flygande skynd-
samhet till alla orter.
Ett berlinerblad lemnar följande skildring:
Folket var lugnt och allvarligt; månget öga
flammade — vi hörde månget hotande ord —
folket var lugnat och allvarligt.
Talrika grupper bildade sig vid gathörnen
och på torgen; synnerligen var Dönhofsplatz
besökt af en stor folkmängd, som rådlös, be-
döfvad, liksom om den sökte sansa sig vid det
oerhörda, oupphörligen frågade: Hvad skall nu
hända? Ja, hvad skall nu hända?
Staden är lugn, fullkomligt lugn — tack
vare de militäriska myndigheternas omsorger,
hvarigenom trupperna blifvit konsignerade och
försedda med skarpa patroner.
Staden är lugn, fullkomligt lugn — men de
fredliga borgrarne stå i små flockar och skaka
på hufvudet. Vår börs, den reaktionära berli-
nerbörsen, har fått en otrolig förskräckelse vid
underrättelsen. Dagens omsättning var så godt
som ingen. På spanmålsmarknaden är ingen
enda affär uppgjord — det är första följden
af ordningens upprätthållande mot anarkiens
skräck).
Sista underrättelsen i de tidningar vi be-
kommit från Berlin är daterad den 27 kl. 8
på aftonen. I motsatts mot föregående ly-
der den:
Vi sluta tidningen med djupaste bedröf-
velse. Just nu störtar en menniskoskara wut-
för Jerusalemsstrasse. Trupperna hafva gjort
bruk af vapnen för att skingra de grupper,
som sedan andra kammarens upplösning sam-
lat sig på Dönhofsplatz och der förblifvit. Man
talar om många fallna. Vi kunna icke kon-
statera sanningen af den mängd af förvirrade
rykten, som i delta ögonblick korsa hvarandra.
I Wärtemberg har konungens genom en kun-
görelse af den 19 April offentliggjorda vägran
att biträda Frankfurterparlamentets grundlags-
förslag och kejsarval, väckt stor oro, så inom
representationen som landet. Kamrarne be-
slöto att genom en särskild deputation hem-
ställa hos konungen om nödvändigheten för
Wirtemberg att, i likhet med mängden af de
öfriga tyska staterna, sluta sig till Frankfurter-
församlingen och bereda tiltfälle åt Preussen
att träda i spetsen för Tyskland. — Konungen
svarade härvid bland annat: Riksförsamlingen
;har utfärdat en grundlag, men den är ännu
nicke färdig. Konungen af Preussen har ännu
icke erkänt Riksgrundlagen; han har undan-
pbedt sig kejsarkronan. — — — Lemna mig
ptid så försäkrar jag att jag skall godkänna
yhela riksgrundlagen, med undantag af frågan
om riksöfverhufvudet. — Iluset Hohenzollern
underkastar jag mig icke, denna vägran är
jag skyldig mitt land, min ätt, mig sjelf.
Men om Tysklands samtliga furstar göra det,
då skulle äfven jag bringa åt Tysklands väl
detta offer, ehuru med krossadt hjerta. Jag
kan tvingas härtill genom edra förklaringar,
genom uppror i landet; om ställen er. på
denna grund, och aftvingen mig mitt bifall, så är
det icke något frivilligt. Detta erkännen
— aa UP
