ningen borde hörsammas, detta allt har sit ursprung endast från hrr v. Hartmansdorffs och Theorells låtsade glömska af föregående ständers i grundlagsenlig ordning fattade beslut, hvarigenom de gillat hufvudgrunderna, för brottmålslagförslaget och att vid sådant förhållande hr Theorells yrkande om afvikelse från dessa grunder skulle innefatta ett formligt åsidosättande af grundlagen och det afseende Rikets Ständers beslut tillkommer. Förundransvärd är förmätenheten i ett sådant yrkande af Rikets Ständers egen justitieombudsman, som är tillsatt för att vaka öfver lagarnes efterlefnad och helgden af ständernas beslut. Men Tidens patron finner justitieombudsmannens tillgörande härutinnan vara högst berömvärdt och tillägger: skulle någon eller några af lagberedningens herrar ledamöter icke vilja underkasta sig ett sådant arbete (som hr Theorell äskat) finnes ingen annan utväg Öppen än den, att dessa utträda ur kommitteen, emedan de då icke vilja utföra det uppdrag som är af principalerna (hrr v. Hartmansdorfl et c:0?) dem gilfvet och den egna viljan i sådant fall måste gifva vika för den allmänt uttalade. Här gifves intet val Hvad hr Richert serskildt angår, hade Tiden hyst det fasta hopp att det icke skulle dröja län e innan äfven han lemnade sin plats i beredningenp. — Vi hafva redan ådagalagt, att allt detta hvilar på den dikt att ständerna förkastat grunderna för strafflagförslaget och äskat utarbetande af andra förslag i den vägen. Försöket att aflägsna hr Richert från lagberedningen står äfvenledes irak strid mot ständernas formigen tillkännagifna önskan. I sammanhang med anhållan om bildande af den lagberedning, som skulle verkställa det omförmälda granskningsarbetet, hemställde neml. Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag, om icke Kgl. Maj:t unde täckas till ledamöter i beredningen inkalla de ännu lefvande två ledamöter i f. d. agkommitteen eller endera af dem. Denna hem;tällan bifölls 1844, då de två ledamöterna åter nträdde i lagberedningen. Af dem lefver nu illenast den ena, hr Richert. — Under förevärande att hörsamma ständernas beslut och önskningar arbetar nu likväl Rikets Ständers ustitieombudsman på att aflägsna hr Richert itur lagberedningen. För den som — med vilka ord på tungan som helst — ändock i runden icke vill någon lagreform, icke vill e något helt lagyverk fullbordadt, är det naurligtvis påkostande att finna lagarbetet oafrutet fortgå och med jemna steg närma sig sitt ulländande. (Forts.)