och förfalskning, har sitt upphof i den förut sättning, att en fullständig brottmålslag skull vara ett arbete paf större utsträckning), än at representationen förmår deraf inhemta känne dom och följa det med en nog sorgfälli granskning,. Detta må gälla i afseende å d sjelfskrifna representanter, hvilka framkom mit med ett dylikt påstående. Det vore för mätet af oss att tillerkänna dem en förmågs som de sjelfva förneka; vi erinra blott or den erkända satsen, att der viljan brister, de saknas ock förmågan. Att svenska natione icke skulle inom sig ega medlemmar med no förmåga för att arbeta sig in uti systemet oci hufvudgrunderna af ett brottmålslagförslag derför att samma förslag är fullständigt, är et helgjutet, harmoniskt lagverk, låter otroligt. — Brödrafolket och många andra civiliserad nationer hafva i sednare tider förmått genon sina nationalrepresentationer företaga gransk ning af dem förelagda förslag till helt ny brottmålslagar för de respektiva länderna; me: hos oss skulle sådant vara omöjligt. Dett innefattar ett djupt erkännande af det närva rande representationssättets odugliga beskaffen het. Man må ej åberopa, att i Frankrike ocIl Belgien sednast föreslagits nya fängelselagar Dessa länder hade i sednare tider erhållit ny minutiöst fullständiga lagar, hvilka nu ickt tårfvade andra förändringar än i afseende straffsystemet. Endast i Danmark, der intil sednaste tid allenast herremännen och de för mögnaste individer hade del i eller inflytande på lagstiftningen, har man företagit sig att del vis reformera brottmålslagen. Liksom nu före slagits hos oss, gjordes der början med en för ordning angående brotten mot eganderätten Sådant var en naturlig följd deraf, att de män som hade del i lagstiftningen, besuto mer eller mindre egendom, den de ville hafva på bästa sätt skyddad. Våld och förnärmelsei mot andras lif, kropp och öfriga rättigheter derför alla, äfven den ringe, den medellöse lika mycket, om ej mer, utsättes, än den förmögne, — dessa brott äro ej af lika stor betydenhet, mena de herrar, som taga sig talan för Svenska folket,. Någon skulle eljest kunna tycka, att den, hvilken gång efter annan föröfvat våld mot annans person, samt tillfogat honom mer eller mindre skada eller gjort honom lyte för hela lifvet, visat en ondska, en brottslighet, som uppväger den, att serskilda gånger hafva begått olofliga tillgrepp till ett ringa belopp. — Nu inträffar likväl ej sällan, att för tredje eller fjerde resan stöld dömas personer, hvilka vid alla tillfällen sammanräknadt icke tillgripit mera än för värde af 5 å 6 rdr banko. Straffet är i alla fall, jemte spö eller ris efter tjufnadens värde, vid tredje resan tre års och fjerde gången lifstidsarbete å fästning. Den åter, som utan hämnd eller försåt eller bruk af lifsfarligt vapen huru många gånger som helst öfverfaller andra personer samt misshandlar och tillfogar dem sår och lyten, straffas, fjerde, femte gången han derför lagföres, liksom den första, endast med penningeböter. Men herrarne af partiet påstå, att det endast är i afseende å brotten mot eganderätten, som den nu gällande lagstiftningen kan anses bristfällig (d. v. s. efter deras mening för mild). Om vissa herrar riddersmän, som hafva för praxis att misshandla sina tjenare, men sjelfva icke äro blottställda för dylikt förfarande af andra, skulle finna de lagar ganska goda, som ej allvarligare bestraffa våld mot person, kunde vara förklarligt nog. Men att medlemmar af representationen, som fått förtroende att vara ledamöter af lagutskottet, kunna förråda sådana åsigter eller glömska af förhållandena, skulle på det högsta förvåna, om ej kändt vore, huru långt en förut fattad, af partianda understödd mening kan föra på villoväg. Herr Theorell har slutligen påyrkat revision af nu gällande brottmåls-lag. Om något för landet gagneligt genom en sådan revision skulle uträttas, måste densamma omfatta, jemte missgerningsbalken, alla andra dithörande stadganden samt den chaotiska massa sedan 1736 i ämnet utkomna författningar. Skulle herr Theorell på allvar försöka att ordna och i en redaktion sammanföra allt detta, samt dervid tillika fylla alla brister så väl der lag nu saknas, som der brotten icke äro tillräckligt bestämda, samt i förening dermed föreslå förändringar, och slutligen på allt detta tillämpa ett nytt straffsystem; då skulle — derom äro vi förvissade — äfven hr Theorell snart komma i erfarenhet deraf, att detta arbete icke utgjorde en revision utaf gällande lag, utan blefve en verklig omskapning deraf, blefve ett helt nytt lagverk, som icke hade annat qvar af gamla lagen än namnet och kapitelindelningen, eller det nakna skelettet, derå den fordna kroppen alls icke kunde igenkännas. En sådan påtvungen form eller indelning, som icke kunnat annat än hindra den mera logiska uppställningen, tvifla vi högeligen att hr Theorell, som icke kan vilja en lag utan sammanhang mellan dess alla delar samt följdriktighet i språk och straffbestämmelser, skulle gillat. Vi äro till och med förvissade, att, om Jlagkommitteen gjort upp ett sådant arbete, hr Theorell skulle häftigt klandrat och förlöjligat ett sådant företag. Att bibehålla äldre namn och indelning för ett till innehållet nytt lagverk skulle icke tjena till annat än att, såsom vissa personer i skadeglädje uttrycka sig, dermed purra bönderp. Med ett sådant förfaringssätt synes föregifvandet, att hr Theorells hemställan har till mål att påskynda och befordra lagreformen, ega mycken frändskap. Såsom förut är nämdt, klagar justitieombudsmannen i sednare afdelningen af den underdåniga skrifvelsen deröfver, att lagberedningen arbetar på ett och samma sätt alla söknedagar i veckan och icke, såsom vissa tider skall skett, en viss dag i hvarje vecka håller särskilda plenisammankomster, dervid justitieombudsmannen kunde, lika med öfrige funktionära ledamöter i beredningen. eva tillfälle