fing vara, att en sådan förändring ej bör
ingå i ell för framtiden ämnadt straffsystem.r
Förslaget om en förordning: eller lagförän-
dring särskildt angående stöld, rån, bedrägeri
och förfalskning, har sitt upphof i den förut-
sättning, att en fullständig brottmålslag skulle
vara ett arbete paf större utsträckning, än att
representationen förmår deraf inhemta känne-
dom och följa det med en nog sorgfällig
granskning. Detta må gälla i afseende å de
sjelfskrifna representanter, hvilka framkom-
mit med ett dylikt påstående. Det vore för-
mätet af oss att tillerkänna dem en förmåga,
som de sjelfva förneka; vi erinra blott om
den erkända satsen, att der viljan brister, der
saknas ock förmågan. Att svenska nationen
icke skulle inom sig ega medlemmar med nog
förmåga för att arbeta sig in uti systemet och
hufvudgrunderna af ett brottmålslagförslag,
derför att samma förslag är fullständigt, är ett
helgjutet, harmoniskt lagverk, låter otroligt. —
Brödrafolket och många andra civiliserade
nationer hafva i sednare tider förmått genom
sina nationalrepresentationer företaga gransk-
ning af dem förelagda förslag till helt nya
brottmålslagar för de respektiva länderna; men
hos oss skulle sådant vara omöjlNgt. Detta
innefattar ett djupt erkännande af det närva-
rande representationssättets odugliga beskaffen-
het. Man må ej åberopa, att i Frankrike och
Belgien sednast föreslagits nya fängelselagar.
Dessa länder hade i sednare tider erhållit nya
minutiöst fullständiga lagar, hvilka nu ickel
tårfvade andra förändringar än i afseende å
straffsystemet. Endast i Danmark, der intill!
sednaste tid allenast herremännen och de för-:
mögnaste individer hade del i eller inflytande
på lagstiftningen, har man företagit sig att del-;
vis reformera brottmålslagen. Liksom nu före-
slagits hos oss, gjordes der början med en för-l,
ordning angående brotten mot eganderätten.
Sådant var en naturlig följd deraf, att de män,!
som hade del i lagstiftningen, besuto mer el-!;
ler mindre egendom, den de ville hafva på 4
bästa sätt skyddad. Våld och förnärmelser
mot andras lif, kropp och öfriga rättigheter,
derför alla, äfven den ringe, den medellöse lika ,
mycket, om ej mer, utsättes, än den förmögne,
— dessa brott äro ej af lika stor betydenhet,;
mena de herrar, som taga sig talan för Sven-,
ska folket,. Någon skulle eljest kunna tycka,!;
att den, hvilken gång efter annan föröfvat våld
mot annans person, samt tillfogat honom mer
eller mindre skada eller gjort honom lyte för f
hela lifvet, visat en ondska, en brottslighet, )
som uppväger den, att serskilda gånger hafva
begått olofliga tillgrepp till ett ringa belopp. —
Nu inträffar likväl ej sällan, att för tredje el-
ler fjerde resan stöld dömas personer, hvilka.
vid alla tillfällen sammanräknadt icke tillgri-,
pit mera än för värde af 5 å 6 rdr banko. ,
Straffet är i alla fall, jemte spö eller ris efter r
tjufnadens värde, vid tredje resan tre års och
fjerde gången lifstidsarbete å fästning. Deny
åter, som utan hämnd eller försåt eller bruk!;
af lifsfarligt vapen huru många gånger som),
helst öfverfaller andra personer samt misshand-
lar och tillfogar dem sår och lyten, straffas, ge
fjerde, femte gången han derför lagföres, lik-lr
som den första, endast med penningeböter.!f
Ls
t
Ås
Dm be Fr
Men herrarne af partiet påstå, att det endast
är i afseende å brotten mot eganderätllen, som
den nu gällande lagstiftningen kan anses brist-
fällig (d. v. s. efter deras mening för mild). !
Om vissa herrar riddersmän, som hafva för
praxis att misshandla sina tjenare, men sjelfva r
icke äro blottställda för dylikt förfarande aflt
andra, skulle finna de lagar ganska goda, som !g
ej allvarligare bestraffa våld mot person, kunde f;
vara förklarligt nog. Men att medlemmar af,
representationen, som fått förtroende att vara!;j
ledamöter af lagutskottet, kunna förråda sådana ä
åsigter eller glömska af förhållandena, skulle f
på det högsta förvåna, om ej kändt vore, huru q
långt en förut fattad, af partianda understödd y
mening kan föra på villoväg. 1
Herr Theorell har slutligen påyrkat revi-,
sion af nu gällande brottmåls-lag. Om något,
för landet gagneligt genom en sådan revision
skulle uträttas, måste densamma omfatta, jemte
missgerningsbalken, alla andra dithörande stad-y;
ganden samt den chaotiska massa sedan 1736 )
i ämnet utkomna författningar. Skulle herr,
Theorell på allvar försöka att ordna och i en
redaktion sammanföra allt detta, samt dervid,
tillika fylla alla brister så väl der lag nu sak-y
nas, som der brotten icke äro tillräckligt be-l,
stämda, samt i förening dermed föreslå förän-y
dringar, och slutligen på allt detta tillämpa!,
ett nytt straffsystem; då skulle — derom äro!y;
vi förvissade — äfven hr Theorell snart kommaly
i erfarenhet deraf, att detta arbete icke ut-pr;
gjorde en revision utaf gällande lag, utan blefvel py:
en verklig omskapning deraf, blefve ett helt sö
nytt lagverk, som icke hade annat qvar af nj
gamla lagen än namnet och kapitelindel-ly
ningen, eller det nakna skelettet, derå denldq
fordna kroppen alls icke kunde igenkännas.le
En sådan påtvungen form eller indelning, som s
icke kunnat annat än hindra den mera logi-k
ska uppställningen, tvifla vi högeligen att hr!h
Theorell, som icke kan vilja en lag utan sam-b
manhang mellan dess alla delar samt följdrik-o,
tighet i språk och straffbestämmelser, skulle !gt
gillat. Vi äro till och med förvissade, att,lra
om Jlagkommitten gjort upp ett sådant ar-Ipn
bete, hr Theorell skulle häftigt klandrat ochla:
förlöjligat ett sådant företag. Att bibehållalp
äldre namn och indelning för ett till innehål-lgt
let nytt lägverk skulle icke tjena till annat än lir
att, såsom vissa personer i skadeglädje ut-lst
trycka sig, dermed purra bönder. Med ettjal
sådant förfaringssätt synes föregifvandet, att!h
hr Theorells hemställan har till mål att På-loc
skynda och befordra lagreformen, ega mycken ler
frändskap.
Såsom förut är nämdt, klagar justitieom-sl
budsmannen i sednare afdelningen af den un- m
derdåniga skrifvelsen deröfver, att lagbered- uj
Ninsan arhaotar nå att Ach camma sätt alla oxI I?