jmed värma omfatta en själsfrändes förslag om
återinförande af kropps- och skamstraff, borde
detta kanske ej annorledes anses än såsom en
naturlig psychologisk verkan af den egna bittra
erfarenheten och reflexionen öfver orsaken
dertill.
Sedan vid 1840 års riksdag rikets ständer
anhållit att åt en kommittåe eller lagberedning,
bestående af justitie statsministern, två justi-
tieråd, justitieombudsmannen, justitiekansleren
samt fem andra lagfarna män måtte öfverlem-
nas att vid jemförelse af de vid förslagen till
ny civil- och kriminallag gjorde anmärkningar
ytterligare genomgå och granska dessa förslag
samt uppgöra förslag till de ändringar i dom-
stolarnas organisation och i fängelsesystemet,
som med nya lagverket måste införas, samt vid
1845 års riksdag det af denna kommitte full-
bordade strafflagförslag blifvit jemte förslag till
lag om verkställighet af fängelsestraff af Kongl.
Maj:t till pröfning af rikets ständer öfverlem-
nade, så hafva rikets ständer dels under sist-
nämnde riksdag, dels ock vid nästlidna eller
1848 års riksdag, med anmälan att de beviljat
fortfarande anslag för lagberedningen, endast
anhållit, att den påbörjade granskningen af oci-
villagen jemte arbetet i afseende å rättegångs-
ordningen och vissa i och för nya lagens in-
förande nödiga ansedda författningar, måtte med
all möjlig skyndsamhet bringas till slut. Den
till följd af sednare granskningen förändrade
redaktionen är till betydlig del färdig och nå-
got deraf har redan genom trycket utkommit.
Vid det sålunda verkställde arbetet kan icke
annorledes hafva tillgått än att, sedan, i när-
varo af ofvanbemälda embetsmän eller funk-
tionära ledamöter, diskussion i anledning af
anmärkningarne egt rum, samt hufvudgrunderna
för lagverket på det hela samt för hvarje dess
serskilda afdelning blifvit öfverenskomna, åt ar-
betande ledamöterna öfverlemnats att i enlig-
het med dessa grunder utarbeta och redigera
förslagen, hvilka redakt.oner deruppå under-
gått granskning af samtliga ledamöter. Sedan
hufvudgrunderna en gång blifvit bestämda och
en stor del af så väl allmänna civillagen som
rättegångsordningen blifvit i öfverensstämmelse
dermed fullbordad, synes temligen klart, att
icke samma behof och anledning för fortfa-
rande öfverläggning mellan de funktionära och
öfriga ledamöterna förefinnes. De förra kan
det icke tillkomma att verkställa utarbetan-
det af förslagen, och icke låter det sig göra att
för hvarje gång någon ledamot, såsom ganska ofta
bänder, utur lagberedningen afgår och an-
nan ledamot inträder, å nyo börja att disku-
tera, omkullkasta eller förändra de grunder,
hvarå de redan färdiga delarna af det stora ar-
betet blifvit utförda; så vidt nemligen den af
rikets ständer äskade fullbordan af lagverket
någonsin skall uppnås. Af sjelfva arbetets
natur följer således, att i den mån principerna
blifvit bestämda och arbetet fortskridit sam-
manträden för öfverläggning mellan samtliga le-
damöterna allt mindre af behofvet påkallas.
Att hr Theorell, som först nästlidet år, då lag-
beredningens arbeten redan flere år fortgått, i
egenskap af justitieombudsman såsom led-
mot i beredningen tog sitt inträde, icke åter-
fann dessa, i början af f. d. lagkommittcens verk-
samhet ofta förekommande plenisammankom-
ter, kan icke förefalla någon underligt, som
vill göra sig reda för lagarbetets beskaffenhet
och den naturliga fortgången af detsamma.
Emedlertid klagar hr Theorell öfver lagbered-
pingens arbetssätt, enär den genom icke iakt-
tagande af en plenidag i hvarje vecka skall
öfverträda hvad Rikets Ständer afsett, då de
för lagberedningen beviljat förnyade anslag.
Tiden förundrar sig dels deröfver, att själen
beredningen, dess spiritus rector, hr Richert
innu är qvar deri, dels att en förment gifven
föreskrift uraktlåtits till den grad, att en så-
jan befallning Öm den af hr Theorell påyrkade
varit af nöden. Detta allt var en gåta, för
Tidens patroner; men, säga de, herr justitie-
;ombudsmannens skrift löser bindeln från våra
ögon och visar oss de inre ställningar och
förhållanden, som på ett märkvärdigt sätt
göra sig gällande vid behandlingen af denna
nationens vigtigaste angelägenhet. Det synes
nemligen vara så långt ifrån att vederbörande
skulle gå en hårsmån tillbaka eller låta natio-
nalombudens uttalade mening inverka på sig,
vatt den styrande prineipen inom kommitteen
tvärtom, enligt de af herr justitieombudsman-
nen anförda faktiska förhållanderna, söker stänga !
vägen för alla modifikationer eller afvikelser,
som kunna komma i fråga, såsom följd af den:
af riksståndens pluralitet omfattade mening. !
t
I
1
I
1
Tydligast uppenbarar sig detta syftemål i den li
af lagberedningen sjelfmyndigt vidtagna för-
ändringen i dess arbetsordning. Derigenom
öker man — tillägges det — att neutralisera .
justilteombudsmannens tillgörande och undan-.
ödja detta motstånd (mot lagreformen!). — Se-
jan vi ofvan visat att lagberedningen genom l!
tt träget arbete ,alla söcknedagar i veckanpl:
öker i hvad på den ankommer befordra Ri-
sets Ständers önskan att till nästa riksdag er-
ålla de lagberedningen uppdragna arbeten full-
ordade; behöfves till vederläggning af justitie-
mbudsmannens af Tidens insinuationer under-
tödde anklagelser och yrkanden endast erin-
as: att Rikets Ständer hvarken vid lagbered-
ingens bildande eller sedermera föreskrifvitl!c
tt lagberedningen skulle hålla allmänna eller !
lenisammankomster på vissa dagar: att Jlag-
tiftningsarbetets egen beskaffenhet i början,
ntill dess hufvudgrunderna blifvit i allo be-
tämda, fordrade tätare sammanträden mellan
la i beredningen deltagande ledamöter, än
vad händelsen är sedan icke allenast planen
ch detaljgrunderna blifvit antagna, utan ock
n betydlig del af lagverket i enlighet dermed
tarbetad; att ändamålet med Ständernas före-
krift om samarbete med de bemälda embets l!
nännen i väsendtligaste måtto redan blifvit!
ppfylldt, då jemförelsen af de inkomna an-
NN mL rI-—
— HS