jmed värma omfatta en själsfrändes förslag om återinförande af kroppsoch skamstraff, borde detta kanske ej annorledes anses än såsom en naturlig psychologisk verkan af den egna bittra erfarenheten och reflexionen öfver orsaken dertill. Sedan vid 1840 års riksdag rikets ständer anhållit att åt en kommittåe eller lagberedning, bestående af justitie statsministern, två justitieråd, justitieombudsmannen, justitiekansleren samt fem andra lagfarna män måtte öfverlemnas att vid jemförelse af de vid förslagen till ny civiloch kriminallag gjorde anmärkningar ytterligare genomgå och granska dessa förslag samt uppgöra förslag till de ändringar i domstolarnas organisation och i fängelsesystemet, som med nya lagverket måste införas, samt vid 1845 års riksdag det af denna kommitte fullbordade strafflagförslag blifvit jemte förslag till lag om verkställighet af fängelsestraff af Kongl. Maj:t till pröfning af rikets ständer öfverlemnade, så hafva rikets ständer dels under sistnämnde riksdag, dels ock vid nästlidna eller 1848 års riksdag, med anmälan att de beviljat fortfarande anslag för lagberedningen, endast anhållit, att den påbörjade granskningen af ocivillagen jemte arbetet i afseende å rättegångsordningen och vissa i och för nya lagens införande nödiga ansedda författningar, måtte med all möjlig skyndsamhet bringas till slut. Den till följd af sednare granskningen förändrade redaktionen är till betydlig del färdig och något deraf har redan genom trycket utkommit. Vid det sålunda verkställde arbetet kan icke annorledes hafva tillgått än att, sedan, i närvaro af ofvanbemälda embetsmän eller funktionära ledamöter, diskussion i anledning af anmärkningarne egt rum, samt hufvudgrunderna för lagverket på det hela samt för hvarje dess serskilda afdelning blifvit öfverenskomna, åt arbetande ledamöterna öfverlemnats att i enlighet med dessa grunder utarbeta och redigera förslagen, hvilka redakt.oner deruppå undergått granskning af samtliga ledamöter. Sedan hufvudgrunderna en gång blifvit bestämda och en stor del af så väl allmänna civillagen som rättegångsordningen blifvit i öfverensstämmelse dermed fullbordad, synes temligen klart, att icke samma behof och anledning för fortfarande öfverläggning mellan de funktionära och öfriga ledamöterna förefinnes. De förra kan det icke tillkomma att verkställa utarbetandet af förslagen, och icke låter det sig göra att för hvarje gång någon ledamot, såsom ganska ofta bänder, utur lagberedningen afgår och annan ledamot inträder, å nyo börja att diskutera, omkullkasta eller förändra de grunder, hvarå de redan färdiga delarna af det stora arbetet blifvit utförda; så vidt nemligen den af rikets ständer äskade fullbordan af lagverket någonsin skall uppnås. Af sjelfva arbetets natur följer således, att i den mån principerna blifvit bestämda och arbetet fortskridit sammanträden för öfverläggning mellan samtliga ledamöterna allt mindre af behofvet påkallas. Att hr Theorell, som först nästlidet år, då lagberedningens arbeten redan flere år fortgått, i egenskap af justitieombudsman såsom ledmot i beredningen tog sitt inträde, icke återfann dessa, i början af f. d. lagkommittcens verksamhet ofta förekommande plenisammankomter, kan icke förefalla någon underligt, som vill göra sig reda för lagarbetets beskaffenhet och den naturliga fortgången af detsamma. Emedlertid klagar hr Theorell öfver lagberedpingens arbetssätt, enär den genom icke iakttagande af en plenidag i hvarje vecka skall öfverträda hvad Rikets Ständer afsett, då de för lagberedningen beviljat förnyade anslag. Tiden förundrar sig dels deröfver, att själen beredningen, dess spiritus rector, hr Richert innu är qvar deri, dels att en förment gifven föreskrift uraktlåtits till den grad, att en såjan befallning Öm den af hr Theorell påyrkade varit af nöden. Detta allt var en gåta, för Tidens patroner; men, säga de, herr justitie;ombudsmannens skrift löser bindeln från våra ögon och visar oss de inre ställningar och förhållanden, som på ett märkvärdigt sätt göra sig gällande vid behandlingen af denna nationens vigtigaste angelägenhet. Det synes nemligen vara så långt ifrån att vederbörande skulle gå en hårsmån tillbaka eller låta nationalombudens uttalade mening inverka på sig, vatt den styrande prineipen inom kommitteen tvärtom, enligt de af herr justitieombudsmannen anförda faktiska förhållanderna, söker stänga ! vägen för alla modifikationer eller afvikelser, som kunna komma i fråga, såsom följd af den: af riksståndens pluralitet omfattade mening. ! t I 1 I 1 Tydligast uppenbarar sig detta syftemål i den li af lagberedningen sjelfmyndigt vidtagna förändringen i dess arbetsordning. Derigenom öker man — tillägges det — att neutralisera . justilteombudsmannens tillgörande och undan-. ödja detta motstånd (mot lagreformen!). — Sejan vi ofvan visat att lagberedningen genom l! tt träget arbete ,alla söcknedagar i veckanpl: öker i hvad på den ankommer befordra Risets Ständers önskan att till nästa riksdag erålla de lagberedningen uppdragna arbeten fullordade; behöfves till vederläggning af justitiembudsmannens af Tidens insinuationer undertödde anklagelser och yrkanden endast erinas: att Rikets Ständer hvarken vid lagberedingens bildande eller sedermera föreskrifvitl!c tt lagberedningen skulle hålla allmänna eller ! lenisammankomster på vissa dagar: att Jlagtiftningsarbetets egen beskaffenhet i början, ntill dess hufvudgrunderna blifvit i allo betämda, fordrade tätare sammanträden mellan la i beredningen deltagande ledamöter, än vad händelsen är sedan icke allenast planen ch detaljgrunderna blifvit antagna, utan ock n betydlig del af lagverket i enlighet dermed tarbetad; att ändamålet med Ständernas förekrift om samarbete med de bemälda embets l! nännen i väsendtligaste måtto redan blifvit! ppfylldt, då jemförelsen af de inkomna anNN mL rI-— — HS