fing vara, att en sådan förändring ej bör ingå i ell för framtiden ämnadt straffsystem.r Förslaget om en förordning: eller lagförändring särskildt angående stöld, rån, bedrägeri och förfalskning, har sitt upphof i den förutsättning, att en fullständig brottmålslag skulle vara ett arbete paf större utsträckning, än att representationen förmår deraf inhemta kännedom och följa det med en nog sorgfällig granskning. Detta må gälla i afseende å de sjelfskrifna representanter, hvilka framkommit med ett dylikt påstående. Det vore förmätet af oss att tillerkänna dem en förmåga, som de sjelfva förneka; vi erinra blott om den erkända satsen, att der viljan brister, der saknas ock förmågan. Att svenska nationen icke skulle inom sig ega medlemmar med nog förmåga för att arbeta sig in uti systemet och hufvudgrunderna af ett brottmålslagförslag, derför att samma förslag är fullständigt, är ett helgjutet, harmoniskt lagverk, låter otroligt. — Brödrafolket och många andra civiliserade nationer hafva i sednare tider förmått genom sina nationalrepresentationer företaga granskning af dem förelagda förslag till helt nya brottmålslagar för de respektiva länderna; men hos oss skulle sådant vara omöjlNgt. Detta innefattar ett djupt erkännande af det närvarande representationssättets odugliga beskaffenhet. Man må ej åberopa, att i Frankrike och Belgien sednast föreslagits nya fängelselagar. Dessa länder hade i sednare tider erhållit nya minutiöst fullständiga lagar, hvilka nu ickel tårfvade andra förändringar än i afseende å straffsystemet. Endast i Danmark, der intill! sednaste tid allenast herremännen och de för-: mögnaste individer hade del i eller inflytande på lagstiftningen, har man företagit sig att del-; vis reformera brottmålslagen. Liksom nu föreslagits hos oss, gjordes der början med en för-l, ordning angående brotten mot eganderätten. Sådant var en naturlig följd deraf, att de män,! som hade del i lagstiftningen, besuto mer el-!; ler mindre egendom, den de ville hafva på 4 bästa sätt skyddad. Våld och förnärmelser mot andras lif, kropp och öfriga rättigheter, derför alla, äfven den ringe, den medellöse lika , mycket, om ej mer, utsättes, än den förmögne, — dessa brott äro ej af lika stor betydenhet,; mena de herrar, som taga sig talan för Sven-, ska folket,. Någon skulle eljest kunna tycka,!; att den, hvilken gång efter annan föröfvat våld mot annans person, samt tillfogat honom mer eller mindre skada eller gjort honom lyte för f hela lifvet, visat en ondska, en brottslighet, ) som uppväger den, att serskilda gånger hafva begått olofliga tillgrepp till ett ringa belopp. — Nu inträffar likväl ej sällan, att för tredje eller fjerde resan stöld dömas personer, hvilka. vid alla tillfällen sammanräknadt icke tillgri-, pit mera än för värde af 5 å 6 rdr banko. , Straffet är i alla fall, jemte spö eller ris efter r tjufnadens värde, vid tredje resan tre års och fjerde gången lifstidsarbete å fästning. Deny åter, som utan hämnd eller försåt eller bruk!; af lifsfarligt vapen huru många gånger som), helst öfverfaller andra personer samt misshandlar och tillfogar dem sår och lyten, straffas, ge fjerde, femte gången han derför lagföres, lik-lr som den första, endast med penningeböter.!f Ls t Ås Dm be Fr Men herrarne af partiet påstå, att det endast är i afseende å brotten mot eganderätllen, som den nu gällande lagstiftningen kan anses bristfällig (d. v. s. efter deras mening för mild). ! Om vissa herrar riddersmän, som hafva för praxis att misshandla sina tjenare, men sjelfva r icke äro blottställda för dylikt förfarande aflt andra, skulle finna de lagar ganska goda, som !g ej allvarligare bestraffa våld mot person, kunde f; vara förklarligt nog. Men att medlemmar af, representationen, som fått förtroende att vara!;j ledamöter af lagutskottet, kunna förråda sådana ä åsigter eller glömska af förhållandena, skulle f på det högsta förvåna, om ej kändt vore, huru q långt en förut fattad, af partianda understödd y mening kan föra på villoväg. 1 Herr Theorell har slutligen påyrkat revi-, sion af nu gällande brottmåls-lag. Om något, för landet gagneligt genom en sådan revision skulle uträttas, måste densamma omfatta, jemte missgerningsbalken, alla andra dithörande stad-y; ganden samt den chaotiska massa sedan 1736 ) i ämnet utkomna författningar. Skulle herr, Theorell på allvar försöka att ordna och i en redaktion sammanföra allt detta, samt dervid, tillika fylla alla brister så väl der lag nu sak-y nas, som der brotten icke äro tillräckligt be-l, stämda, samt i förening dermed föreslå förän-y dringar, och slutligen på allt detta tillämpa!, ett nytt straffsystem; då skulle — derom äro!y; vi förvissade — äfven hr Theorell snart kommaly i erfarenhet deraf, att detta arbete icke ut-pr; gjorde en revision utaf gällande lag, utan blefvel py: en verklig omskapning deraf, blefve ett helt sö nytt lagverk, som icke hade annat qvar af nj gamla lagen än namnet och kapitelindel-ly ningen, eller det nakna skelettet, derå denldq fordna kroppen alls icke kunde igenkännas.le En sådan påtvungen form eller indelning, som s icke kunnat annat än hindra den mera logi-k ska uppställningen, tvifla vi högeligen att hr!h Theorell, som icke kan vilja en lag utan sam-b manhang mellan dess alla delar samt följdrik-o, tighet i språk och straffbestämmelser, skulle !gt gillat. Vi äro till och med förvissade, att,lra om Jlagkommitten gjort upp ett sådant ar-Ipn bete, hr Theorell skulle häftigt klandrat ochla: förlöjligat ett sådant företag. Att bibehållalp äldre namn och indelning för ett till innehål-lgt let nytt lägverk skulle icke tjena till annat än lir att, såsom vissa personer i skadeglädje ut-lst trycka sig, dermed purra bönder. Med ettjal sådant förfaringssätt synes föregifvandet, att!h hr Theorells hemställan har till mål att På-loc skynda och befordra lagreformen, ega mycken ler frändskap. Såsom förut är nämdt, klagar justitieom-sl budsmannen i sednare afdelningen af den unm derdåniga skrifvelsen deröfver, att lagbereduj Ninsan arhaotar nå att Ach camma sätt alla oxI I?