MILITAR-AFDELNING. (Insändt.) Såsom obestridlig sanning gäller, att få ibland våra samhällsinstitutioner äro mera sväfvande till sitt innehåll, följaktligen mera tillgängliga för godtycket, än de som angå befordringarne inom armåen. När man betänker den röl, som den väpnade styrkan, i följd af särskilda egendomliga förhållanden, skulle kunna komma att spela mot den obeväpnade, så kan man icke utan bekymmer se, om tilläfventyrs lycksöker iet — ett tvåfaldigt lycksökeri — bemödar sig att vid de militära befordringarne göra hemliga bivilkor och tysta förbehåll mera gällande än förtjenst och duglighet; ty ett sådant förhållande skulle förqväfva all sjelfständighet, samt verka demoraliserande och samhällsvådligt. Hvilket medel skulle väl stå en antinationel regering närmare tillhands för att förvandla vår armå ifrån hvad den bör vara — ett af nationen underhållet betryggande värn för dess sjelfständighet — till ett verktyg för en högre viljas personliga intressen, äfven om dessa komme i strid med folkets; med andra ord, göra armåen till en särskild, mot det stora hela afvogt sinnad och af enskilda intressen styrd stat i staten, än just det godtycke styrelsen nu kan tillåta sig vid alla militära, isynnerhet mera inflytelserika befordringar? Svenska folket bör visserligen uti det af dess konung antagna valspråk se ett betryggande mot alla machiavellistiska åtgöranden i så väl ett som annat hänseende. Men konungens personlighet kan ej vara allt, och bör ej eller vara det i ett konstitutionelt land. Garantier mot missbruk af makten få der icke anses såsom uttryck af misstroende, utan föreskrifvas ovilkorligen af sjelfva sakens natur. I följd häraf tror jag för min del, att ingenting skulle vara välkomnare för hvarje ärligt och uppriktigt menande fosterlandsvän, som med allvar betänker de nyss antydda vådorne af ett godtyckligt befordringssystem, ej eller att något säkrare skulle leda till ett godt ändamål, än bestämda och tydliga, samt med rikets sannskyldiga nytta öfyerensstämmande befordringslagar för alla offentliga embeten i gemen, och de armeen tillhörande i synnerhet. Till och med uti länder med despotiska styrelseformer,