MILITAR-AFDELNING.
(Insändt.)
Såsom obestridlig sanning gäller, att få ibland
våra samhällsinstitutioner äro mera sväfvande
till sitt innehåll, följaktligen mera tillgängliga
för godtycket, än de som angå befordringarne
inom armåen. När man betänker den röl, som
den väpnade styrkan, i följd af särskilda egen-
domliga förhållanden, skulle kunna komma att
spela mot den obeväpnade, så kan man icke
utan bekymmer se, om tilläfventyrs lycksöke-
r iet — ett tvåfaldigt lycksökeri — bemödar
sig att vid de militära befordringarne göra
hemliga bivilkor och tysta förbehåll mera gäl-
lande än förtjenst och duglighet; ty ett sådant
förhållande skulle förqväfva all sjelfständighet,
samt verka demoraliserande och samhällsvåd-
ligt. Hvilket medel skulle väl stå en antina-
tionel regering närmare tillhands för att för-
vandla vår armå ifrån hvad den bör vara —
ett af nationen underhållet betryggande värn
för dess sjelfständighet — till ett verktyg för
en högre viljas personliga intressen, äfven om
dessa komme i strid med folkets; med andra
ord, göra armåen till en särskild, mot det
stora hela afvogt sinnad och af enskilda intres-
sen styrd stat i staten, än just det godtycke
styrelsen nu kan tillåta sig vid alla militära,
isynnerhet mera inflytelserika befordringar?
Svenska folket bör visserligen uti det af dess
konung antagna valspråk se ett betryggande
mot alla machiavellistiska åtgöranden i så väl
ett som annat hänseende. Men konungens per-
sonlighet kan ej vara allt, och bör ej eller vara
det i ett konstitutionelt land. Garantier mot
missbruk af makten få der icke anses såsom
uttryck af misstroende, utan föreskrifvas ovil-
korligen af sjelfva sakens natur. I följd häraf
tror jag för min del, att ingenting skulle vara
välkomnare för hvarje ärligt och uppriktigt
menande fosterlandsvän, som med allvar be-
tänker de nyss antydda vådorne af ett god-
tyckligt befordringssystem, ej eller att något
säkrare skulle leda till ett godt ändamål, än
bestämda och tydliga, samt med rikets sann-
skyldiga nytta öfyerensstämmande befordrings-
lagar för alla offentliga embeten i gemen, och
de armeen tillhörande i synnerhet. Till och
med uti länder med despotiska styrelseformer,