hastigt slut på denna beklagliga och onaturlig
fejd, så skulle något dylikt blifva resultatet
öfverläggningarne.
— Följande reflexioner i en engelsk tidnir
rörande de italienska affärerna synas oss serd
les förtjenta att reproduceras:
uDe som hviska våra reaktionära skriftställs
re i örat hvad de skola säga, och som lec
deras pennor, — d. v. s. den Nya Heliga All
ansens diplomati, måste hafva i kikarn någo
plan att: förstöra Central-Italiens frihet; oc
såsom vanligt utgöra lögnen och förtalet här
vid det. artilleri, de i främsta rnmmet begag
na. Exempel härpå företer tidningen Time
genom afskjutandet af sma diatriber emot Ron
hvilken stat, ehuru den gjort sig till republi
efter sin suveräns flykt, ännu bibehåller de
mest lugna och ordnade ställningen ibland all
staterna i Italien. Hvarthelst man eljest ks
star ögat, äro fängelserna uppfylda; spioner ha
va händerna fulla med angifvelser; fångvakta
re äro sysselsatta att fjettra folkfrihetens an
hängare, eller soldaterna att spetsa dem p
bajonetten. I Rom råder deremot den full
komligaste enighet och en allmän glädje öfve
den, om också blott ögonblickliga befrielse:
ifrån munkväldets tyrannin.
Det skulle blifva svårt att uppleta män me
större talanger eller mera aktningsvärda oc!
moderata, än de som hittills utgjort ledamö
terna af det romerska triumviratet: Armeilli
ni, Saffi och Salicetti. — Mazzini har visserli
gen inträdt i den sistnämndes ställe, sedan di
österrikiska machinationerna och konklaven
Gaäta, i förening med Frankrikes tvätydig:
ställning, gjorde det nödvändigt att äfven in
låta någon af det yttersta demokratiska partie
i styrelsen; men äfven nu är Mazzini på inte
sält herre öfver romerska regeringen, hvar
medlemmar till större delen äro män af för
mögenhet och karakter. Romerska regerin
gens bekanta syftemål är att skilja den verlds
liga makten ifrån påfvens andeliga; och ickt
blott hvarje romare, utan äfven de fleste en:
gelsmän känna, att en god liberal styrelse äl
omöjlig utan ett sådant itskiljande. De
är möjligt att romarne misslyckas i den
na rättvisa och förnuftiga önskan, sam!
att de öfverväldigas af tyranniet; men af detta
missödes möjlighet följer icke, att man bar
rätt att på en gång förtvifla om deras sak och
beljuga dem. Romarne fordra blott något,
förutan hvilket engelska nationen skulle anse
sig icke kunna lefva: de fordra den borger-
liga och samvetsfrihetens tryggande af lag, obe-
roende af presternas myndighet. Deras för-
hoppningar kunna krossas år 1849, såsom det
skett ett par gånger förut; men missnöjet och
sammansvärjningarne skola fortfara, tilldess de
afskuddat sig det fatala förtrycket af påfve-
maktens verldsliga suveränetet; och om vi
icke kunna hjelpa, önska vi dem åtminstone
all framgång i detta bemödande. Vi kunna
icke ens klandra dem, om de icke alltid mäkta
ådagalägga den högsta vishet och moderation
i och för vinnandet af ett så rättvist mål.
Låtom oss framför allt ihågkomma, att den
närvarande romerska regeringen och dess mot-
stånd emot påfven icke är pöbelns välde, icke
de röda republikanernes, icke ens Mazzinis;
det är en rörelse som delas af hela befolknin-
gen på det romerska området, ifrån bonden
till ädlingen, med undantag af en del bland
presterskapet. Opinionen är i detta afseende
så enhällig, att hvarken polis eller skräck-
regering eller arresteringar behöfvas för att
upprätthålla dess makt.
Hvad beträffar historierna derom, att så-
dana män som Armellini, Saffi, Manzoni, Guic-
cioli, bortsälja dyrbara konstverk, såsom trans-
figurationen eller Apollo, di Belvedere, för några
få dukater, för hvilket Times anklagar dem,
så är detta helt enkelt en osanning. Det har
varit fråga öm att upptaga ett lån emot pant
af fastigheter och andra saker af värde, bland
hvilka konstverken räknas; men att till ut-
länningen bortsälja de mästerstycken, öfver
hvilka Rom är så stolt, skulle, om det lät
sig göra under en despotisk styrelse, icke
vara möjligt under en regime af fri diskussion
och folkrepresentation. Det är sannt, alt ryk-
ten af det slag, som Times nu med sådan ill-
vilja uppdukar, varit i omlopp. Sålunda har
det t. ex. berättats, att Titians ryktbara tafla
ö:ver Marie bebådelse hade försvunnit från
Venedig; men detta är lika säkert osanning,
som det är visst, att den belvederiske Apollo
icke skulle kunna inpackas och transporteras
öfver Roms gator, utan att åstadkomma en
artistisk emeule, som hvarken en demokrat
eller en diktator hade kunnat trotsa. Det
närvarande ögonblickets sorgliga lott är,
att åskåda likbegängelsen af Italiens nyväckta
förhoppningar om frihet och enhet. Om vi
icke äre i stånd att hindra denna katastrof,
må man åtminstone blygas att jubilera der-
öfver. Och framförallt, om vi icke kunna
räcka ut handen för att rädda offren, görom
0ss åtminstone icke delaktige i att skymfa och
mörda de dödas minne, genom att svärta dem.
MILITAR-AFDELNING