hastigt slut på denna beklagliga och onaturlig fejd, så skulle något dylikt blifva resultatet öfverläggningarne. — Följande reflexioner i en engelsk tidnir rörande de italienska affärerna synas oss serd les förtjenta att reproduceras: uDe som hviska våra reaktionära skriftställs re i örat hvad de skola säga, och som lec deras pennor, — d. v. s. den Nya Heliga All ansens diplomati, måste hafva i kikarn någo plan att: förstöra Central-Italiens frihet; oc såsom vanligt utgöra lögnen och förtalet här vid det. artilleri, de i främsta rnmmet begag na. Exempel härpå företer tidningen Time genom afskjutandet af sma diatriber emot Ron hvilken stat, ehuru den gjort sig till republi efter sin suveräns flykt, ännu bibehåller de mest lugna och ordnade ställningen ibland all staterna i Italien. Hvarthelst man eljest ks star ögat, äro fängelserna uppfylda; spioner ha va händerna fulla med angifvelser; fångvakta re äro sysselsatta att fjettra folkfrihetens an hängare, eller soldaterna att spetsa dem p bajonetten. I Rom råder deremot den full komligaste enighet och en allmän glädje öfve den, om också blott ögonblickliga befrielse: ifrån munkväldets tyrannin. Det skulle blifva svårt att uppleta män me större talanger eller mera aktningsvärda oc! moderata, än de som hittills utgjort ledamö terna af det romerska triumviratet: Armeilli ni, Saffi och Salicetti. — Mazzini har visserli gen inträdt i den sistnämndes ställe, sedan di österrikiska machinationerna och konklaven Gaäta, i förening med Frankrikes tvätydig: ställning, gjorde det nödvändigt att äfven in låta någon af det yttersta demokratiska partie i styrelsen; men äfven nu är Mazzini på inte sält herre öfver romerska regeringen, hvar medlemmar till större delen äro män af för mögenhet och karakter. Romerska regerin gens bekanta syftemål är att skilja den verlds liga makten ifrån påfvens andeliga; och ickt blott hvarje romare, utan äfven de fleste en: gelsmän känna, att en god liberal styrelse äl omöjlig utan ett sådant itskiljande. De är möjligt att romarne misslyckas i den na rättvisa och förnuftiga önskan, sam! att de öfverväldigas af tyranniet; men af detta missödes möjlighet följer icke, att man bar rätt att på en gång förtvifla om deras sak och beljuga dem. Romarne fordra blott något, förutan hvilket engelska nationen skulle anse sig icke kunna lefva: de fordra den borgerliga och samvetsfrihetens tryggande af lag, oberoende af presternas myndighet. Deras förhoppningar kunna krossas år 1849, såsom det skett ett par gånger förut; men missnöjet och sammansvärjningarne skola fortfara, tilldess de afskuddat sig det fatala förtrycket af påfvemaktens verldsliga suveränetet; och om vi icke kunna hjelpa, önska vi dem åtminstone all framgång i detta bemödande. Vi kunna icke ens klandra dem, om de icke alltid mäkta ådagalägga den högsta vishet och moderation i och för vinnandet af ett så rättvist mål. Låtom oss framför allt ihågkomma, att den närvarande romerska regeringen och dess motstånd emot påfven icke är pöbelns välde, icke de röda republikanernes, icke ens Mazzinis; det är en rörelse som delas af hela befolkningen på det romerska området, ifrån bonden till ädlingen, med undantag af en del bland presterskapet. Opinionen är i detta afseende så enhällig, att hvarken polis eller skräckregering eller arresteringar behöfvas för att upprätthålla dess makt. Hvad beträffar historierna derom, att sådana män som Armellini, Saffi, Manzoni, Guiccioli, bortsälja dyrbara konstverk, såsom transfigurationen eller Apollo, di Belvedere, för några få dukater, för hvilket Times anklagar dem, så är detta helt enkelt en osanning. Det har varit fråga öm att upptaga ett lån emot pant af fastigheter och andra saker af värde, bland hvilka konstverken räknas; men att till utlänningen bortsälja de mästerstycken, öfver hvilka Rom är så stolt, skulle, om det lät sig göra under en despotisk styrelse, icke vara möjligt under en regime af fri diskussion och folkrepresentation. Det är sannt, alt rykten af det slag, som Times nu med sådan illvilja uppdukar, varit i omlopp. Sålunda har det t. ex. berättats, att Titians ryktbara tafla ö:ver Marie bebådelse hade försvunnit från Venedig; men detta är lika säkert osanning, som det är visst, att den belvederiske Apollo icke skulle kunna inpackas och transporteras öfver Roms gator, utan att åstadkomma en artistisk emeule, som hvarken en demokrat eller en diktator hade kunnat trotsa. Det närvarande ögonblickets sorgliga lott är, att åskåda likbegängelsen af Italiens nyväckta förhoppningar om frihet och enhet. Om vi icke äre i stånd att hindra denna katastrof, må man åtminstone blygas att jubilera deröfver. Och framförallt, om vi icke kunna räcka ut handen för att rädda offren, görom 0ss åtminstone icke delaktige i att skymfa och mörda de dödas minne, genom att svärta dem. MILITAR-AFDELNING