-Istenade I. n. i Westergöthlands eller Gottlands berg-Ilager, ehuru de genom sin byggnad antyda, att de lefvat i ett haf. Innan en framställning göres af de I förhållanden, under hvilka dessa djurformer fordom egt en helt annan fördelning öfver jordklotet, än deras nuvarande, måste tvenne frågor besvaras: 4) lhurudan var och huruledes uppkom den fasta jordyta, på hvilken de första djuriska väsenden uppberglager, som nu gömma förstenade djurformer, äro äldre eller yngre? Ett fuilständigt afgörande af dessa frågor erfordrade en hel framställning af Geologien nära nog i hela dess vidd. Prof. ansåg tiden ej tillåta mera än tlatt, genom ett lån af den physikaliska Geologien, ll till någon mån redogöra härför. Geologien har i -Isjelfva verket lånat så mycket från sina syskon, ja -I den lefver till en stor del på lån, som den dock rit)keligen ätergäldar, att Zoologien också en gång kan låna af den. Såsom en sanning, bestyrkt af de säkraste undersökningar, hittills betviflad endast på svaga skäl, kunna vi antaga den satsen: att jordens fasta skorpa, ilså vidt vi känna den och af det bekanta kunna -Isluta till det obekanta, hufvudsakligen är sammansatt af två slags materialier: det cna, af sådana massor som uppkommit från att genom hetta varit smälta; det andra sådane, hvilka blifvit afsatta ur vatten, deri de varit upplösta eller uppslammade. IDe förra, hvilka stelnat från sitt glödgade tillstånd, I kalla vi Plutoniska (efter Pluto, underjordens Gud) dJoch innefatta äfven derunder de bildningar, som i allmänhet kallas vulkaniska, d. v. s. sådane, hvilkas uppkomst vi kunna följa vid vulkanerna. De Isednare, som blifvit afsatte ur vatten, kallas Nepluniska. — De Plutoniska massorna, af hvilka Granit och Porfyr äro kända exempel, innehålla aldrig djureller vext-försteningar, de äro af krystalIHinisk testur. De Neptuniska deremot, till hvilka höra sandsten, kalksten, alunskiffer, sand, lera, mergel, innehålla oftast sådance petrifikater, äro aldrig af krystallinisk textur, utan deras minsta delar äro mekaniskt sammanfogade, samt alltid afsatta i mer eller mindre tydliga lager öfyer hvarandra (deraf benämningen flolägliga bergarter). De Pluloniska bilda öfverallt, så vidt vi veta, underlaget för alla de Neptuniska och utgjorde den fasta jordskorpa, på hvilken de sednare afsattes. Men många af dem hafva genom remnor i den fasta skorpan vällt upp ismält tillstånd från det inre och genomträngt ofta äfven öfverliggande Neptuniska lager, d. v. s. många af de plutoniska äro tillika eruptiva, hafva genom eruptioner från det inre brutit sig upp. Den benämning af Urberg, som de sedan gammalt haft, är således ej fullt sann. — Kring Stockholm finna vi på flera l! mil inga andra fasta bergmassor än Plutoniska. t.!l ex. granit, af den Neptuniska endast lager af gruss och lera; men fara vi öfver till Gottland, så landa !t vi på en ö, som hel och hållen består af Neptuniska l lager af kalkoch sandsten. 1 Om nu de plutoniska massorna antagit sin när-r varande beskaffenhet genom att stelna från smält, tillstånd, så kunna vi af vulkaniska företeelser i våra !c dagar erhålla föreställning om och bevis för denna !c de plutoniska bildningarnes uppkomst. S Prof. öfvergick nu till en skildring af vissa vul4 kaniska företeelser inom den historiska tiden. ; h s d I 1 1 0 a Det vulkaniska område, hvarifrån de äldsta underrättelserna om vulkaniska utbrott möta oss, är Södra Italiens och Siciliens. Traditioner från mera än 3000 år tillbaka tala derom och Etna hade år 426 f. Ch. sitt 3:dje utbrott. — En charta öfver Neapels omgifningar förtydligade de följande uppgifterna. Grekiska kolonister hade här tidigt bosatt: sig och uppbyggt Neapel (den nya staden). Redan sedan lång tid tillbaka hade man berättat om 0 vulk. utbrott, hvarigenom Procida skiljt sig från t Ischia, hvilken sednare ö då var hufvudsätet för slika utbrott. Flera gånger måste nybyggarne öf-a vergifva den. Epomeus, ännu dess högsta berg,;0 var då en verksam vulkan. Ur dess eldsprutande n gap gjöto sig brinnande ämnen i hafvet, som drog d sig tillbaka 3 stadier från stranden och återvände,S öfversvämmande ön. På fasta landet ligger Avernus, o hvars ursprungliga namn var Åornos (dZopxos), som si betyder: utan fåglar; ty de ångor, som utströmmaded vid dess stränder, dödade de förbiflygande fåglarna.h Dit förlade mythen nedgången till Plutos, den mörka S! Gudens, rike; nu är den en skön och behaglig ort.0 — Nära Puzzuoli höjer sig ett kägelformigt berg, b hvars trattlikt insänkta spets utgör den s. k. Sol-e fataran (de gamles Vulcani forump). Då som nud framträngde derur svafvelaktiga dunster. Längre s bort åt öster höjde sig Vesuvius som en bred ofvan li äfskuren kägla. Ingen tradition omtalade den såsom s! en vulkan. Först Strabo igenkände den såsom så-s! dan. Dess höjd hade en ringa fördjupning, i hyvil-ti ken var en slätt, der skogar vuxo och hjortar ul betade, och der, 70 år före Christus, trälen Sparta-V! cus med 70 olycksbröder försvarade sig mot Romsv: legioner. Bergets sidor betäcktes då af åkerfält och lla vingårdar. Kusten vid dess fot var beströdd med folk-m rika städer, bland hvilka Herculanum och Pom-lde pejti i trygghet blomstrade. Deras byggnader vorolst uppförda af lava och gatorna belagda med stora lava-vVö tycken. År 63 e. Chr. gjorde en häftig jordbäfningb! etydliga skador; dessa botades, och flera sådana ly!t nträffade väl de följande åren, men den 24 Aug.te ir 79 utbröt vulkanen med sin största styrka. Plijus d. ä., den lärde kompilatorn af forntidens na-Jvö urhistoriska och geografiska rika litteratur, befann ty ig såsom amiral öfver den romerska flottan vidlga Missenum. Han skyndade sig närmare skådeplatsen ht ör den ovanliga naturhändelsen, men förlorade der-st vrid lifvet. Hans systerson, Plinius d. y., skref se-ljo lermera ett bref till Tacitus, deri han skildrade det st enomen, hvartill han varit ögonvittne. Om morgo-gO ren, säger han, uppsteg ur Vesuvius en pelare aflfir ingor, i likhet af en pinus (ett i Italien vanligt varkträd). Denna svarta sky genombröts af blixtar. ht tt mörker uppstod, förvandlande dagen till natt,Vt änge fortfarande, och en massa het aska och svartalfr tenar nedstörtade. Hafvet drog sig tillbaka frånst tranden, så att ett grund dervid uppstod. Det varoc letta fruktansvärda utbrott, som förstörde den väl-A yggda och befolkade nejden samt helt och hållet)K utplånade de tvenne stora städerna. Ingen af sam-öf ida historieskrifvare omnämner utförligare denna llis ändelse; först Dio Cassius lemnade halftannat år-fo undrade derefter en af sagor utsmyckad berättelse oc lerom, sägande, att de tvenne städerna Herculanum ldi ch Pompeji begrafdes under skurar af aska, medan lös olket var i theatrarne. En by, Resina, uppstod på oc len mark, som betäckte dessa städer; och när manM ir 4743 deri skulle gräfva en brunn — kom man ci ed i theatern, hvarest man fann en stod af Hercu-)Vi es och en af Cleopatra. Sedan denna tid har enGi tydlig del af Pompeji samt något af Herculanum ne Nlifvit aftäckta. Högst få menniskor, endast trenne an theatrarne, hafva blifvit återfunna; ty askregnet ortfor, enligt Plinius, i fyra dagar, under hvilken id folket väl hunnit rädda sig. Men ett stort anal husgerådssaker och konstskatter hafva kommit i uset; ingen enda af dessa var dock i något tilltånd af förstening, ehuru dolda i 46 ; sekler. En amling snäckor har blifvit uppdagad, ännu såsom UP ade de förvarats i ett museum. Bjelkarne i husen ro väl svarta, men invärtes ännu ägande utseendet t f vanligt treäd Tiahmne hafsun Mulllanst:oe köt or 9O3ce, lal