-Istenade I. n. i Westergöthlands eller Gottlands berg-
-Ilager, ehuru de genom sin byggnad antyda, att de
lefvat i ett haf. Innan en framställning göres af de
I förhållanden, under hvilka dessa djurformer fordom
egt en helt annan fördelning öfver jordklotet, än de-
ras nuvarande, måste tvenne frågor besvaras: 4)
lhurudan var och huruledes uppkom den fasta jord-
yta, på hvilken de första djuriska väsenden upp-
berglager, som nu gömma förstenade djurformer, äro
äldre eller yngre?
Ett fuilständigt afgörande af dessa frågor erfor-
drade en hel framställning af Geologien nära nog i
hela dess vidd. Prof. ansåg tiden ej tillåta mera än
tlatt, genom ett lån af den physikaliska Geologien,
ll till någon mån redogöra härför. Geologien har i
-Isjelfva verket lånat så mycket från sina syskon, ja
-I den lefver till en stor del på lån, som den dock ri-
t)keligen ätergäldar, att Zoologien också en gång kan
låna af den.
Såsom en sanning, bestyrkt af de säkraste under-
sökningar, hittills betviflad endast på svaga skäl,
kunna vi antaga den satsen: att jordens fasta skorpa,
ilså vidt vi känna den och af det bekanta kunna
-Isluta till det obekanta, hufvudsakligen är samman-
satt af två slags materialier: det cna, af sådana
massor som uppkommit från att genom hetta varit
smälta; det andra sådane, hvilka blifvit afsatta ur
vatten, deri de varit upplösta eller uppslammade.
IDe förra, hvilka stelnat från sitt glödgade tillstånd,
I kalla vi Plutoniska (efter Pluto, underjordens Gud)
dJoch innefatta äfven derunder de bildningar, som i
allmänhet kallas vulkaniska, d. v. s. sådane, hvil-
kas uppkomst vi kunna följa vid vulkanerna. De
Isednare, som blifvit afsatte ur vatten, kallas Nep-
luniska. — De Plutoniska massorna, af hvilka
Granit och Porfyr äro kända exempel, innehålla al-
drig djur- eller vext-försteningar, de äro af krystal-
IHinisk testur. De Neptuniska deremot, till hvilka
höra sandsten, kalksten, alunskiffer, sand, lera, mer-
gel, innehålla oftast sådance petrifikater, äro aldrig
af krystallinisk textur, utan deras minsta delar äro
mekaniskt sammanfogade, samt alltid afsatta i mer
eller mindre tydliga lager öfyer hvarandra (deraf be-
nämningen flolägliga bergarter). De Pluloniska bilda
öfverallt, så vidt vi veta, underlaget för alla de Nep-
tuniska och utgjorde den fasta jordskorpa, på hvil-
ken de sednare afsattes. Men många af dem hafva
genom remnor i den fasta skorpan vällt upp ismält
tillstånd från det inre och genomträngt ofta äfven
öfverliggande Neptuniska lager, d. v. s. många af de
plutoniska äro tillika eruptiva, hafva genom erup-
tioner från det inre brutit sig upp. Den benämning
af Urberg, som de sedan gammalt haft, är således
ej fullt sann. — Kring Stockholm finna vi på flera l!
mil inga andra fasta bergmassor än Plutoniska. t.!l
ex. granit, af den Neptuniska endast lager af gruss
och lera; men fara vi öfver till Gottland, så landa !t
vi på en ö, som hel och hållen består af Neptuniska l
lager af kalk- och sandsten. 1
Om nu de plutoniska massorna antagit sin när-r
varande beskaffenhet genom att stelna från smält,
tillstånd, så kunna vi af vulkaniska företeelser i våra !c
dagar erhålla föreställning om och bevis för denna !c
de plutoniska bildningarnes uppkomst. S
Prof. öfvergick nu till en skildring af vissa vul- 4
kaniska företeelser inom den historiska tiden. ;
h
s
d
I
1
1
0
a
Det vulkaniska område, hvarifrån de äldsta un-
derrättelserna om vulkaniska utbrott möta oss, är
Södra Italiens och Siciliens. Traditioner från mera
än 3000 år tillbaka tala derom och Etna hade år
426 f. Ch. sitt 3:dje utbrott. — En charta öfver
Neapels omgifningar förtydligade de följande upp-
gifterna. Grekiska kolonister hade här tidigt bosatt:
sig och uppbyggt Neapel (den nya staden). Re-
dan sedan lång tid tillbaka hade man berättat om 0
vulk. utbrott, hvarigenom Procida skiljt sig från t
Ischia, hvilken sednare ö då var hufvudsätet för
slika utbrott. Flera gånger måste nybyggarne öf-a
vergifva den. Epomeus, ännu dess högsta berg,;0
var då en verksam vulkan. Ur dess eldsprutande n
gap gjöto sig brinnande ämnen i hafvet, som drog d
sig tillbaka 3 stadier från stranden och återvände,S
öfversvämmande ön. På fasta landet ligger Avernus, o
hvars ursprungliga namn var Åornos (dZopxos), som si
betyder: utan fåglar; ty de ångor, som utströmmaded
vid dess stränder, dödade de förbiflygande fåglarna.h
Dit förlade mythen nedgången till Plutos, den mörka S!
Gudens, rike; nu är den en skön och behaglig ort.0
— Nära Puzzuoli höjer sig ett kägelformigt berg, b
hvars trattlikt insänkta spets utgör den s. k. Sol-e
fataran (de gamles Vulcani forump). Då som nud
framträngde derur svafvelaktiga dunster. Längre s
bort åt öster höjde sig Vesuvius som en bred ofvan li
äfskuren kägla. Ingen tradition omtalade den såsom s!
en vulkan. Först Strabo igenkände den såsom så-s!
dan. Dess höjd hade en ringa fördjupning, i hyvil-ti
ken var en slätt, der skogar vuxo och hjortar ul
betade, och der, 70 år före Christus, trälen Sparta-V!
cus med 70 olycksbröder försvarade sig mot Romsv:
legioner. Bergets sidor betäcktes då af åkerfält och lla
vingårdar. Kusten vid dess fot var beströdd med folk-m
rika städer, bland hvilka Herculanum och Pom-lde
pejti i trygghet blomstrade. Deras byggnader vorolst
uppförda af lava och gatorna belagda med stora lava-vVö
tycken. År 63 e. Chr. gjorde en häftig jordbäfningb!
etydliga skador; dessa botades, och flera sådana ly!t
nträffade väl de följande åren, men den 24 Aug.te
ir 79 utbröt vulkanen med sin största styrka. Pli-
jus d. ä., den lärde kompilatorn af forntidens na-Jvö
urhistoriska och geografiska rika litteratur, befann ty
ig såsom amiral öfver den romerska flottan vidlga
Missenum. Han skyndade sig närmare skådeplatsen ht
ör den ovanliga naturhändelsen, men förlorade der-st
vrid lifvet. Hans systerson, Plinius d. y., skref se-ljo
lermera ett bref till Tacitus, deri han skildrade det st
enomen, hvartill han varit ögonvittne. Om morgo-gO
ren, säger han, uppsteg ur Vesuvius en pelare aflfir
ingor, i likhet af en pinus (ett i Italien vanligt
varkträd). Denna svarta sky genombröts af blixtar. ht
tt mörker uppstod, förvandlande dagen till natt,Vt
änge fortfarande, och en massa het aska och svartalfr
tenar nedstörtade. Hafvet drog sig tillbaka frånst
tranden, så att ett grund dervid uppstod. Det varoc
letta fruktansvärda utbrott, som förstörde den väl-A
yggda och befolkade nejden samt helt och hållet)K
utplånade de tvenne stora städerna. Ingen af sam-öf
ida historieskrifvare omnämner utförligare denna llis
ändelse; först Dio Cassius lemnade halftannat år-fo
undrade derefter en af sagor utsmyckad berättelse oc
lerom, sägande, att de tvenne städerna Herculanum ldi
ch Pompeji begrafdes under skurar af aska, medan lös
olket var i theatrarne. En by, Resina, uppstod på oc
len mark, som betäckte dessa städer; och när manM
ir 4743 deri skulle gräfva en brunn — kom man ci
ed i theatern, hvarest man fann en stod af Hercu-)Vi
es och en af Cleopatra. Sedan denna tid har enGi
tydlig del af Pompeji samt något af Herculanum ne
Nlifvit aftäckta. Högst få menniskor, endast trenne an
theatrarne, hafva blifvit återfunna; ty askregnet
ortfor, enligt Plinius, i fyra dagar, under hvilken
id folket väl hunnit rädda sig. Men ett stort an-
al husgerådssaker och konstskatter hafva kommit i
uset; ingen enda af dessa var dock i något till-
tånd af förstening, ehuru dolda i 46 ; sekler. En
amling snäckor har blifvit uppdagad, ännu såsom UP
ade de förvarats i ett museum. Bjelkarne i husen
ro väl svarta, men invärtes ännu ägande utseendet t
f vanligt treäd Tiahmne hafsun Mulllanst:oe köt or 9O3ce, lal