Paris den 414 April 4849. Be sorgliga underrättelserna från Italien hafva väckt ett djupt och allmänt deltagande hos franska folket. Den sista nyheten om den vackra staden Brescias hjeltemodiga motstånd och rysliga förvandfande till en grushög har dragit ett moln af smärta öfver allas ansigten. Man talar derom öppet med hvem man möter och den allmänna frågan är: Huru länge skall Frankrikes styrelse kunna se Italien kämpande och blödande krossas af öfvermakten och förFäderiet? Hvad som icke blifvit gjordt för det allt för långt afiigsna Polen skall det icke heller nu kunna göras för det närgränsande Italien? Arbetsklassen uttalar öppet och fritt sina sympathier, och ett missnöje mot regeringen yttrar sig mer och mer, hvilket icke bådar godt för framtiden. Med spänd nyfikenhet afvaktas emellertid valen till den legishativa församlingen, hvilka nu som ifrigast förberedas. Man söker så vidt möjligt är afleda folkets uppmärksamhet från politiken, dels genom arbetet som nu börjat taga fart, dels genom stränghet, ett medel som kanske verkar motsatsen af hvad man önskar. Klubbarne, hvilka ännu äro tillåtne för öfverläggningar om valen, äro så talrikt besökte att man knappt kan slippa in. Enthusiastiska och lifliga tal hållas och månget smädeord rigtas emellanät till de närvarande polistjenstemännen, hvilka anteckna allt utan att öppna munnen. Dock råder i det hela en ordning hedrande för en menniskoklass, hvilkens hela uppfostran består uti att från sina spädaste år sjelf få förtjena sitt bröd. Då man bevistar dessa sammankomster och hör mången slumrande talang utveckla de vackraste id:er, sublima tankar, hvilka, em de blifvit ordnade af lärdomen, upplyste af kunskapens ljus, mildrade och ledde af föräldravården, skulle skänka heder åt tribunen, ära åt sitt fosterJand, måste man medgifva att franska folket fullkomligt förstår att uppskatta värdet af de frioch Fältigheter det tillkämpat sig. Den milda vårluft, som i början af Mars månad lofvade oss en så tidig sommar, förbytte sig plötsHgt i en obehaglig eftervinter. Fönsterna måste åter tillstängas, brasan påtändas och vinterplaggen framtagas ur sina gömmor. Träden hafva stadnat i sin knoppning, solen gömmer sig, näktergalen fryser och syalorna veta icke rätt om de böra stadna qvar elJer flyga hän till andra länder. Alla nöjen inomhus hvilka man trodde snart skulle blifva bortskrämde af vårsol och sommarluft fortgå i stället i en nyserie, och lifliga kommunikationer äga fortfarande rum emellan den äldre och yngre noblessen i förstäderna St Germain. och S:t Honorte. Ett afvexiande duggregn, som på ett par dagar betydligt förmildrat luften, gifver oss dock nu en glädjande förhoppning om sommarens snara ankomst. Cirkus samt alla andra små roligheter hafva öppnats i Champs-6lys:es. Longehamp var lyckligtvis gynnadt af det superbaste väder, serdeles sista dagen som är Långfredagen. Också hvimlade de ilyseiska fälten af ekipager och fotvandrare. På bogge sidor om vägen ända upp till barritre de PEtoile hade damer och herrar i mängd placerat sig på de utsatta stolarna för att betrakta dagens nyheter. Ena fyrdubbel file af vagnar strök oupphörligt upp och ned på den breda stråten, under det allterna voro fulla med promenerande. Man påstår att de anborne i Faubourg S:t Germain öfverenskommit att icke deltaga i denna vanliga årsfest, då de nu icke hade någon kunglig person att följa i släptåg, och många bland allmänheten påstodo, det man icke märkte sådana toiletter som under royauttens lysande dagar. Sant är, att många hyrvagnar följde i tåget; men icke märktes heller någon brist på en fashionabla verldens vapenprydda åkdon, med sin eleganta befolkning i sammet, blommor och spetsar. Amazoner och Lejon på stolta springare bidrogo äfven ymnigt att förhöja dagens glans, och 5 å 6 diplomatiska ekipager visade sig för att tillkännagifva sin officiella närvaro. — I toiletterna märktes dock icke något utomordentligt eller extravagant, utan snarare en jemnhet i elegansen, en naturlig och smakfull enkelhet i moderna, ett lagom i det hela. Oaktadt dagens khögtidlighet afvek icke ens republikens president från sin anspråkslösa älsklingsvana. I den lilia öppna vagn, deri han nästan dagligen gör en tur ut åt Boulognerskogen, såg man honom äfven nu ila ut genom Champs-elystes, sjelf körande ett par eldiga kampar. Folkets rop af lefve republiken! följde honom nu som vanligt. Det är förvånande hvad den förnäma verlden i hast blifvit religiös. De rika ekipager, som fattades på Longchamp, hafva under Påskdagarne stadnat utanför kyrkorna, i synnerhet S:t Roch, la Madelaine och S:t Thomas-dAquin. I förrgår hölls åter en predikan i Notre-Dame af den märkvärdige Lacordaire, som lyckats att tillocka sig allt hvad Paris äger nobelt och elegant. Kyrkan var till den grad omgifven af vagnar, att man knappt kunde komma in; en gång inkommen var det nästan omöjligt alt få en plats. Med möda lyckades det mig dock slutligen att temligen nära få se och höra denne så kallade ovanlige man. Han är ung och vacker, har en superb deklamation, improviserar med lätthet, hvilket är fransmännen medfödt, men företommer med allt detta snarare som en aktör än som en prest. En deputation af cirka 1000 engelsmän hedrar i närvarande stund Paris med sin närvaro, för att besvara den visit franska borgerskapet gjorde i London sistiidne November månad. Anda ifrån den stund dessa Albions söner satte foten på fransysk jord, hafva de blifvit bemötte med den mest utmärkta artighet. Nya tillställningar hafva för dem varit arrangerade hvarje dag i vinterträdgården, hötel des Princes o. s. v. I förrgår voro de inbjudne att bevista en representation på Opera Comique, och för hvarje dag hafva 50 platser i nationalförsamlingen till dem varit upplätne. De lära ännu några dagar komma att qvarstadna, eller till slutet af veckan. , Den ofantliga byggnaden i Champs-Elystes, hvilEen blifvit uppförd för den stora konstexpositionen, är till det yttre nästan färdig. Denna exposition, som kommer att taga sin början den 4 Juni, sysselsätter en mängd verkstäder och kommer säkert att framvisa månget mästerstycke, ensamt värdt en resa till Paris. Den årliga tafvelexpositionen, som vanJigen öppnats i Louvern den 4 Mars, har i år blifvit framflyttad till den 45 Juni, på det artisterna må hafva tid på sig och de resande på samma gång äfven må få njuta af dessa konstalster. För att icke hädanefter behöfva rubba de gamla tafiorna i Louvern, deraf de ofta tagit skada, hade man beslutit att hädanefter framställa de nya i Palais Natio nal; man. har dock nu påhittat en ännu bättre