Paris den 414 April 4849.
Be sorgliga underrättelserna från Italien hafva
väckt ett djupt och allmänt deltagande hos franska
folket. Den sista nyheten om den vackra staden
Brescias hjeltemodiga motstånd och rysliga förvand-
fande till en grushög har dragit ett moln af smärta
öfver allas ansigten. Man talar derom öppet med
hvem man möter och den allmänna frågan är: Huru
länge skall Frankrikes styrelse kunna se Italien käm-
pande och blödande krossas af öfvermakten och för-
Fäderiet? Hvad som icke blifvit gjordt för det allt
för långt afiigsna Polen skall det icke heller nu
kunna göras för det närgränsande Italien? Arbets-
klassen uttalar öppet och fritt sina sympathier, och
ett missnöje mot regeringen yttrar sig mer och mer,
hvilket icke bådar godt för framtiden. Med spänd
nyfikenhet afvaktas emellertid valen till den legis-
hativa församlingen, hvilka nu som ifrigast förbere-
das. Man söker så vidt möjligt är afleda folkets
uppmärksamhet från politiken, dels genom arbetet
som nu börjat taga fart, dels genom stränghet, ett
medel som kanske verkar motsatsen af hvad man
önskar. Klubbarne, hvilka ännu äro tillåtne för öf-
verläggningar om valen, äro så talrikt besökte att
man knappt kan slippa in. Enthusiastiska och lifliga
tal hållas och månget smädeord rigtas emellanät till
de närvarande polistjenstemännen, hvilka anteckna
allt utan att öppna munnen. Dock råder i det hela
en ordning hedrande för en menniskoklass, hvilkens
hela uppfostran består uti att från sina spädaste år
sjelf få förtjena sitt bröd. Då man bevistar dessa
sammankomster och hör mången slumrande talang
utveckla de vackraste id:er, sublima tankar, hvilka,
em de blifvit ordnade af lärdomen, upplyste af kun-
skapens ljus, mildrade och ledde af föräldravården,
skulle skänka heder åt tribunen, ära åt sitt foster-
Jand, måste man medgifva att franska folket full-
komligt förstår att uppskatta värdet af de fri- och
Fältigheter det tillkämpat sig.
Den milda vårluft, som i början af Mars månad
lofvade oss en så tidig sommar, förbytte sig plöts-
Hgt i en obehaglig eftervinter. Fönsterna måste åter
tillstängas, brasan påtändas och vinterplaggen fram-
tagas ur sina gömmor. Träden hafva stadnat i sin
knoppning, solen gömmer sig, näktergalen fryser och
syalorna veta icke rätt om de böra stadna qvar el-
Jer flyga hän till andra länder. Alla nöjen inomhus
hvilka man trodde snart skulle blifva bortskrämde
af vårsol och sommarluft fortgå i stället i en nyse-
rie, och lifliga kommunikationer äga fortfarande rum
emellan den äldre och yngre noblessen i förstäderna
St Germain. och S:t Honorte. Ett afvexiande dugg-
regn, som på ett par dagar betydligt förmildrat luf-
ten, gifver oss dock nu en glädjande förhoppning om
sommarens snara ankomst. Cirkus samt alla andra
små roligheter hafva öppnats i Champs-6lys:es. Long-
ehamp var lyckligtvis gynnadt af det superbaste vä-
der, serdeles sista dagen som är Långfredagen. Också
hvimlade de ilyseiska fälten af ekipager och fotvan-
drare. På bogge sidor om vägen ända upp till barritre
de PEtoile hade damer och herrar i mängd placerat sig
på de utsatta stolarna för att betrakta dagens nyhe-
ter. Ena fyrdubbel file af vagnar strök oupphörligt
upp och ned på den breda stråten, under det allt-
erna voro fulla med promenerande. Man påstår att
de anborne i Faubourg S:t Germain öfverenskommit
att icke deltaga i denna vanliga årsfest, då de nu
icke hade någon kunglig person att följa i släptåg,
och många bland allmänheten påstodo, det man icke
märkte sådana toiletter som under royauttens ly-
sande dagar. Sant är, att många hyrvagnar följde i
tåget; men icke märktes heller någon brist på en
fashionabla verldens vapenprydda åkdon, med sin
eleganta befolkning i sammet, blommor och spetsar.
Amazoner och Lejon på stolta springare bidrogo
äfven ymnigt att förhöja dagens glans, och 5 å 6
diplomatiska ekipager visade sig för att tillkänna-
gifva sin officiella närvaro. — I toiletterna märktes
dock icke något utomordentligt eller extravagant,
utan snarare en jemnhet i elegansen, en naturlig
och smakfull enkelhet i moderna, ett lagom i det
hela. Oaktadt dagens khögtidlighet afvek icke ens
republikens president från sin anspråkslösa älsklings-
vana. I den lilia öppna vagn, deri han nästan dag-
ligen gör en tur ut åt Boulognerskogen, såg man
honom äfven nu ila ut genom Champs-elystes, sjelf
körande ett par eldiga kampar. Folkets rop af
lefve republiken! följde honom nu som vanligt.
Det är förvånande hvad den förnäma verlden i
hast blifvit religiös. De rika ekipager, som fatta-
des på Longchamp, hafva under Påskdagarne stad-
nat utanför kyrkorna, i synnerhet S:t Roch, la
Madelaine och S:t Thomas-dAquin. I förrgår hölls
åter en predikan i Notre-Dame af den märkvärdige
Lacordaire, som lyckats att tillocka sig allt hvad Pa-
ris äger nobelt och elegant. Kyrkan var till den
grad omgifven af vagnar, att man knappt kunde
komma in; en gång inkommen var det nästan omöj-
ligt alt få en plats. Med möda lyckades det mig
dock slutligen att temligen nära få se och höra den-
ne så kallade ovanlige man. Han är ung och vac-
ker, har en superb deklamation, improviserar med
lätthet, hvilket är fransmännen medfödt, men före-
tommer med allt detta snarare som en aktör än
som en prest.
En deputation af cirka 1000 engelsmän hedrar i
närvarande stund Paris med sin närvaro, för att
besvara den visit franska borgerskapet gjorde i Lon-
don sistiidne November månad. Anda ifrån den
stund dessa Albions söner satte foten på fransysk
jord, hafva de blifvit bemötte med den mest ut-
märkta artighet. Nya tillställningar hafva för dem
varit arrangerade hvarje dag i vinterträdgården, hö-
tel des Princes o. s. v. I förrgår voro de inbjudne
att bevista en representation på Opera Comique, och
för hvarje dag hafva 50 platser i nationalförsamlin-
gen till dem varit upplätne. De lära ännu några
dagar komma att qvarstadna, eller till slutet af
veckan. ,
Den ofantliga byggnaden i Champs-Elystes, hvil-
Een blifvit uppförd för den stora konstexpositionen,
är till det yttre nästan färdig. Denna exposition,
som kommer att taga sin början den 4 Juni, syssel-
sätter en mängd verkstäder och kommer säkert att
framvisa månget mästerstycke, ensamt värdt en resa
till Paris. Den årliga tafvelexpositionen, som van-
Jigen öppnats i Louvern den 4 Mars, har i år blif-
vit framflyttad till den 45 Juni, på det artisterna
må hafva tid på sig och de resande på samma gång
äfven må få njuta af dessa konstalster. För att
icke hädanefter behöfva rubba de gamla tafiorna i
Louvern, deraf de ofta tagit skada, hade man beslu-
tit att hädanefter framställa de nya i Palais Natio
nal; man. har dock nu påhittat en ännu bättre