Udd, 11 MUR vf MMM ON BH 000
ring af protokollet (innehållande detsamma som re-
feratet i Lidköpings Tidning), som torde gifva an-
tedning till en justering af Aftonpostens omdöme.
Man vet nemligen huruledes en skicklig referent
kan, genow smidiga ordställningar och lämpliga för-
kortningar, utan att synas säga någon osanning,
bibringa allmänheten oriktiga föreställningar om sa-
ker och personer. Med eller emot sin vilja har re-
formsällskanpets protokollsförande pro tempore råkat
uppsätta det ffrågavarande protokollet just på detta
sätt. Deri saknas åtskilligt, som bordt finnas och
som insändaren önskar få intaget i protokollet, hvar-
efter begreppet om de namngifna personernes hand-
lings- och tänkesätt torde blifva nära nog alldeles
motsatt det som det ojusterade protokollet tycks vilja
insinuera.
Då kapten Hjärne, sedan val af deputerade till
Örebro var beslutadt, framställde sitt förslag om öp-
pen votering öfver antagligheten af det hvilande re-
presentationsförslaget, motiverade han det ungefär i
dessa ordalag: Då förlidet år reformsällskapet nä-
stan enhälligt underskref petitionen till Kongl. Maj:t
med förorgande af majoritetens i Stockholms reform-
sällskap liberala program, men vi derjemte känna
att åtskillisa ledamöter af sällskapet sedermera från-
gått sin davarande åsigt, och nu anse sig böra för-
orda det nu hvilande förslaget, måste det vara oss
nödvändigt att känna hvarandras nuvarande stånd-
punkt i den vigiiga frågan, innan vi skrida till val
af deputerade. För min del vet jag ej på hvem jag
skall välja dessförinnan. Jag föreslår således, likvälj
utan att vilia inleda någon debatt om det hvilande
förslaget, den jag vet att man här vill undvika, att
hvar och en af oss helt öppet med ja eller nej ger
tillkänna om han vill förorda eller förkasta det hvi-
lande förslaget. Efter de upplysningar jag då er-
håller, .har jog tillräcklig ledning för mig att välja
deputerade, och jag antar för gifvet att nästan hvar
och en af de närvarande är i behof af en sådan pre-
liminär åtgärd.
Omedelbart härefter uppstod hr ordföranden och
yttrade: En sådan proposition gör jag icke, och
fordrar man den, så afsäger jag mig ordförandeska-
pet och lemmar klubban åt hvem som helst.n
Derpå vitrade sig hrr Arfvidson och protokollsfö-
randen, hiradshöfding Hasselrot emot hr Hjärnes
förslag, och ordföranden frågade sällskapet om det
gillade hans åsigt, hvarpå svarades ja. Baron Hjerta
reserverade sig emot detta beslut.
Sedan kapten Kylberg blifvit vald och yttrat sig
ungefär så, som protokollet visar, begärde hr Hjärne
ordet och yttrade: Jag motsätter mig bestämdt att
nytt val kan ifrågasättas. Genom en sådan oform-
lighet skulie en minoritet kunna omintetgöra alla
majoritetens beslut, genom att fordra nytt val ända
till dess de fingo sin vilja fram. Jag är van att
alltid respektera majoritetens beslut, och jag gör det
äfven nu, då jag öppet bekänner att jag icke gifvit
kapten Kjiberg min röst. Men jag förklarar tilli-
ka, att då jag i denna politiska fråga ej vill erkänna
honom som mitt ombud, men med den kännedom
jag eger om hans ädla och aktningsvärda karakter
i allmänhet, är färdig att lemna honom mitt uteslu-
tande förtroende i alla andra fall; jag upprepar, att
jag protesterar mot valets återgång och är öfverty-
gad om, att här finnes ingen, som ej ins ämmer i
denna protest. — Derpå skedde proposition, som
enhälligt 2fslogs.
Sedan svppleantvalet försiggått och kapten Hjärne
förklarats för suppleant. uppsteg han och yttrace un-
gefär följande: Han erkände det hedrande i uppdra-
get, men ansåg sig icke böra emottaga det, emedan
han tänkte i ämnet alldeles motsatt med kapten
Kyhlberg. De deputerade skulle således komma att
representera 2:ne hvarandra motsatta åsigter inom
samma sällskap, hvilket i representationsfrågan vore
detsamma som att representera ingenting ännat än
en obestämd opinion från Lidköpings reformsällskap.
Sådana opiaionsyttringar påräknar man ej vid det
allmänna reformmötet, och de skulle verka skad-
ligt för ändamålet med mötet. Han ansåg sig nu
böra tillkännagifva att han, från första början af
reformsällskapers bildande, insett olämpligheten af att
i dem lemna tillträde för alla möjliga politiska ny-
anser, emedan en sådan princip nödvändigt måste
paralysera all verksamhet i handling. Man hade
ock erfarit att väl många och goda tal blifvit håll-
na, och att frågan blifvit på alla sidor skärskådad.
Men talaren trodde att 40 år varit tillräckliga till
frågans diskuterande och att den nu intagit en så-
dan ståndpunkt i allmänna opinionen, att det just
nu vore nödvändigt att mera handla än hålla tal.
Han förestilide sig neml. att vid Örebromötet, det
hvilande förslaget skulle förkastas, och att en kom-
mitte skulle bli vald till utarbetande i detalj af ett
nylt och n:era liberalt förslag, att reformsällskaperna
derefter skulle, hvar för sig diskutera detta, och deri-
genom gifva ett bestämdt utslag i afseende på den
allmänna opinionens ställning öfver hela landet. En
sådan åtgärd skulle erfordra åratal med de nuva-
rande blandade sällskaperna. Enhet och likstämmig-
het i politiska åsigter vore derföre nödvändiga, eme-
dan minoriteten inom hvarje reformsällskap annars
endast skulle tjena till att uppehålla majoritetens ar-
bete utan ändamål. BDeri ville talaren se ett ovär-
digt gyckel med den stora frågan. För sin del ville
han aldrig deltaga i något sådant, och gjorde der-
före majoriteten uppmärksam derpå att han, när ti-
den för verklig handling nu troligen vore snart förl!
handen, i Lidköpings veformsällskap endast skulle
bli en tyst och overksam åhörare då han hade allt-
för mycken aktning för den majoritet han i dag lärt
känna för att vilja genom tidsödande debatter hin-
dra dess arbeten. Talaren ansåg sig således böra
utgå ur Lidköpings reformsällskap och anhöll der-
före aut blifva utstruken ur förteckningen på säll-
skapets ledamöter. Han slutade med förklarandet!
af sin aktning för sällskapets medlemmar, och ansäg
såsom en heder att af dem blifva rätt förstådd; yt-
trande sist den förhoppning att, sedan det hvilande
förslaget på nästa riksdag försvunnit, talaren och
den nuvarande majoriteten skulle återfinna hvaran-
dra på samma politiska ståndpunkt der de alla be-
funno sig i fjol, och der han nu qvarstadnar för att
afvakta dess återkomst. Baronerna Nils Nilsson Silf-
verschöld och J. P. Hjerta samt omkring en tredje-
del eller en fjerdedel af sällskapets närvarande leda-
möter uppsteg och instämde till alla delari hr Hjar-
nes yttrande.
Sedan justeringen nu är verkställd frågas: Blirl
omdömet om de namngifna personerne annorlunda
nu än på grund af den förra ofullständiga resumen?
äns. tror att en frånvarande, efter den nu gjorda
justeringen är i tillfälle att afgifva ett lika säkert
omdöme om förhandlingarne vid sammankomsten,
som de närvarande, samt att hvar och en således in-
ser huru oriktigt han bedömt minoriteten, om han
låtit förleda sig af protokollet att tro densamma hafva
handlat nyckfullt och utan uppgifna skäl då den ut-
gick ur Sällskapet — en uppfattning som referenten
synbarligen åsyftat med sina uteslutningar.
Hvad beträffar Aftonpostens insinuationer om de
trenne ledamöternas af ridd. och adeln bevekelse-