Udd, 11 MUR vf MMM ON BH 000 ring af protokollet (innehållande detsamma som referatet i Lidköpings Tidning), som torde gifva antedning till en justering af Aftonpostens omdöme. Man vet nemligen huruledes en skicklig referent kan, genow smidiga ordställningar och lämpliga förkortningar, utan att synas säga någon osanning, bibringa allmänheten oriktiga föreställningar om saker och personer. Med eller emot sin vilja har reformsällskanpets protokollsförande pro tempore råkat uppsätta det ffrågavarande protokollet just på detta sätt. Deri saknas åtskilligt, som bordt finnas och som insändaren önskar få intaget i protokollet, hvarefter begreppet om de namngifna personernes handlingsoch tänkesätt torde blifva nära nog alldeles motsatt det som det ojusterade protokollet tycks vilja insinuera. Då kapten Hjärne, sedan val af deputerade till Örebro var beslutadt, framställde sitt förslag om öppen votering öfver antagligheten af det hvilande representationsförslaget, motiverade han det ungefär i dessa ordalag: Då förlidet år reformsällskapet nästan enhälligt underskref petitionen till Kongl. Maj:t med förorgande af majoritetens i Stockholms reformsällskap liberala program, men vi derjemte känna att åtskillisa ledamöter af sällskapet sedermera frångått sin davarande åsigt, och nu anse sig böra förorda det nu hvilande förslaget, måste det vara oss nödvändigt att känna hvarandras nuvarande ståndpunkt i den vigiiga frågan, innan vi skrida till val af deputerade. För min del vet jag ej på hvem jag skall välja dessförinnan. Jag föreslår således, likvälj utan att vilia inleda någon debatt om det hvilande förslaget, den jag vet att man här vill undvika, att hvar och en af oss helt öppet med ja eller nej ger tillkänna om han vill förorda eller förkasta det hvilande förslaget. Efter de upplysningar jag då erhåller, .har jog tillräcklig ledning för mig att välja deputerade, och jag antar för gifvet att nästan hvar och en af de närvarande är i behof af en sådan preliminär åtgärd. Omedelbart härefter uppstod hr ordföranden och yttrade: En sådan proposition gör jag icke, och fordrar man den, så afsäger jag mig ordförandeskapet och lemmar klubban åt hvem som helst.n Derpå vitrade sig hrr Arfvidson och protokollsföranden, hiradshöfding Hasselrot emot hr Hjärnes förslag, och ordföranden frågade sällskapet om det gillade hans åsigt, hvarpå svarades ja. Baron Hjerta reserverade sig emot detta beslut. Sedan kapten Kylberg blifvit vald och yttrat sig ungefär så, som protokollet visar, begärde hr Hjärne ordet och yttrade: Jag motsätter mig bestämdt att nytt val kan ifrågasättas. Genom en sådan oformlighet skulie en minoritet kunna omintetgöra alla majoritetens beslut, genom att fordra nytt val ända till dess de fingo sin vilja fram. Jag är van att alltid respektera majoritetens beslut, och jag gör det äfven nu, då jag öppet bekänner att jag icke gifvit kapten Kjiberg min röst. Men jag förklarar tillika, att då jag i denna politiska fråga ej vill erkänna honom som mitt ombud, men med den kännedom jag eger om hans ädla och aktningsvärda karakter i allmänhet, är färdig att lemna honom mitt uteslutande förtroende i alla andra fall; jag upprepar, att jag protesterar mot valets återgång och är öfvertygad om, att här finnes ingen, som ej ins ämmer i denna protest. — Derpå skedde proposition, som enhälligt 2fslogs. Sedan svppleantvalet försiggått och kapten Hjärne förklarats för suppleant. uppsteg han och yttrace ungefär följande: Han erkände det hedrande i uppdraget, men ansåg sig icke böra emottaga det, emedan han tänkte i ämnet alldeles motsatt med kapten Kyhlberg. De deputerade skulle således komma att representera 2:ne hvarandra motsatta åsigter inom samma sällskap, hvilket i representationsfrågan vore detsamma som att representera ingenting ännat än en obestämd opinion från Lidköpings reformsällskap. Sådana opiaionsyttringar påräknar man ej vid det allmänna reformmötet, och de skulle verka skadligt för ändamålet med mötet. Han ansåg sig nu böra tillkännagifva att han, från första början af reformsällskapers bildande, insett olämpligheten af att i dem lemna tillträde för alla möjliga politiska nyanser, emedan en sådan princip nödvändigt måste paralysera all verksamhet i handling. Man hade ock erfarit att väl många och goda tal blifvit hållna, och att frågan blifvit på alla sidor skärskådad. Men talaren trodde att 40 år varit tillräckliga till frågans diskuterande och att den nu intagit en sådan ståndpunkt i allmänna opinionen, att det just nu vore nödvändigt att mera handla än hålla tal. Han förestilide sig neml. att vid Örebromötet, det hvilande förslaget skulle förkastas, och att en kommitte skulle bli vald till utarbetande i detalj af ett nylt och n:era liberalt förslag, att reformsällskaperna derefter skulle, hvar för sig diskutera detta, och derigenom gifva ett bestämdt utslag i afseende på den allmänna opinionens ställning öfver hela landet. En sådan åtgärd skulle erfordra åratal med de nuvarande blandade sällskaperna. Enhet och likstämmighet i politiska åsigter vore derföre nödvändiga, emedan minoriteten inom hvarje reformsällskap annars endast skulle tjena till att uppehålla majoritetens arbete utan ändamål. BDeri ville talaren se ett ovärdigt gyckel med den stora frågan. För sin del ville han aldrig deltaga i något sådant, och gjorde derföre majoriteten uppmärksam derpå att han, när tiden för verklig handling nu troligen vore snart förl! handen, i Lidköpings veformsällskap endast skulle bli en tyst och overksam åhörare då han hade alltför mycken aktning för den majoritet han i dag lärt känna för att vilja genom tidsödande debatter hindra dess arbeten. Talaren ansåg sig således böra utgå ur Lidköpings reformsällskap och anhöll derföre aut blifva utstruken ur förteckningen på sällskapets ledamöter. Han slutade med förklarandet! af sin aktning för sällskapets medlemmar, och ansäg såsom en heder att af dem blifva rätt förstådd; yttrande sist den förhoppning att, sedan det hvilande förslaget på nästa riksdag försvunnit, talaren och den nuvarande majoriteten skulle återfinna hvarandra på samma politiska ståndpunkt der de alla befunno sig i fjol, och der han nu qvarstadnar för att afvakta dess återkomst. Baronerna Nils Nilsson Silfverschöld och J. P. Hjerta samt omkring en tredjedel eller en fjerdedel af sällskapets närvarande ledamöter uppsteg och instämde till alla delari hr Hjarnes yttrande. Sedan justeringen nu är verkställd frågas: Blirl omdömet om de namngifna personerne annorlunda nu än på grund af den förra ofullständiga resumen? äns. tror att en frånvarande, efter den nu gjorda justeringen är i tillfälle att afgifva ett lika säkert omdöme om förhandlingarne vid sammankomsten, som de närvarande, samt att hvar och en således inser huru oriktigt han bedömt minoriteten, om han låtit förleda sig af protokollet att tro densamma hafva handlat nyckfullt och utan uppgifna skäl då den utgick ur Sällskapet — en uppfattning som referenten synbarligen åsyftat med sina uteslutningar. Hvad beträffar Aftonpostens insinuationer om de trenne ledamöternas af ridd. och adeln bevekelse