med act lurDeaall, så vidt det synes onskvarat, att den nya förbundsstaten så mycket möjligt limpas efter de ännu bestående förbundsförhållanderna. Regeringen skall å sin sida göra allt för att skyndsamt afsluta saken; hon hoppas af de andra rezeringarne detsamma och att hon må kunna inom högst 14 dagar förelägga kamvarna en definitiv förklaring. Efter uppläsandet af denna handling försökte yttersta högra sidan att få bravorop i gång, men blef öfverröstad af den venstra sidans missbelåtenhet. Kammaren förkastade derefter den under gårdagen antagna Bucherska dagordningen och antog i stället den som blifvit föreslagen af depuleranden Moritz, hvari ministeren göres ansvarig för följderna af sina grundlagstridiga förordningar af den 2 och 3 Januari d. å. Den 5 skulle kamrarne åter församla sig. Man trodde att de moderata fraktionerna då skulle förena sig om det förslag till adress, angående kejsarvalet, som Vincke hade framställt, sedan han i sitt första förslag gjort några förändringar i ordalagen, hvarigenom venstra sidan ansåg sig tillfredsställd; men man var osäker om frågan alls skulle förekomma, sedan den genom nya cirkulärnoten kommit i en förändrad ställning. Samma meddelande, som Brandenburg gjort i andra kammaren om cirkulärnoten, gjordes i första kammaren af grefve Arnim. Grefve Dyrhn en af de förnämsta oppositionsmännen föreslog derefter att utsätta siltning till följande degen, men detta bestreds med häftighet under påstående att kammaren icke mera var kompetent att fatta beslut. Namnupprop verkställdes derefter, då en del af högern lemnade salen. (Oro, larm, oordning.) Man hör utifrån ett högt sorl. Blott 77 ledamöter äro närvarande. Kammaren är således icke kompetent att fatta beslut. Med stor uppståndelse åtskiljas ledamöterna kl. 5. Ryska kejsarens generaladjutant, general Stroganoff, hade ankommit till Berlin med vigiga depecher från Petersburg. Krigsteatern i Ungern. Det är förut anmärkt såsom ett bevis på otillförlitligheten al de kejserliga segerbulletinerna, att man redan den 29 December förl. år ull de ministeriel!a bladen i Wien: kungjorde en rapport om fistningen Komorns eröfring; en korrespondens från Wien till den officiella tidningen i Frankfurt, daterad den 29 Mars, således jemnt trenne månader sednare, innehåller nu följande märkliga underrättelser om de förluster och nederlag, som drabbat den österrikiska belägringsarmeen, utan att densamma, efter en långvarig belägring samt en hel veckas bombardering, lyckats vinna ringaste framgång. Uppsatsen lyder som följer: Wien den 29 Mars. Uti Pesths omgifningar, på ett afstånd af 6 till 40 mil från staden, hafva i dessa dagar flera blodiga fäktningar med insurgenterna, under Görgeys och VYetters befäl, ägt rum. Insurgenterna synas mindre rikta sina operationer mot Pesth, utan fastmera hafva afsigten att göra en diversion till förmån för det hårdt belägrade Komorn. En belägringsarmå af 24,000 man står utanför denna fästning och har allt sedan den 47 dennes oafbrutet beskjutit densamma, utan att ända till detta ögonblick kunna vinna den ringaste fördel; deremoat har densamma på slutet af förra veckan lidit en så str förlust, att ändamålets vinnande med dess operationer stå i vida fältet. Fästningens kommendant var, såsom man sedan erfor, förrädiskt sin -— VV KR RR KR fr Oh nad och hade för afsigt, att vid första passande tillfälle öppna fästningens portar för den belägrande armeen. I detta ändamål hade han satt sig i för-l bindelse med österrikiska befälhafvaren och genoml ett i hemlighet afsändt budskap uppmanat honom att plötsligt företaga en allmän stormning. Då fäst ningen ligger på en ö på den punkt, der Waag utfaller i Donau, så måste pontoner slås öfver Donaus och Waags armar, för att på dem öfverföra de stormande kolonnerna och artilleriet. De belägrade läto detta arbete ostördt fulländas, och då i början af de kejserligas öfvergång en eld mot dem öppnades från fästningen, sköt man med löst krut, hvarigenom de kejserligas mod än mer stegrades. Men vid det första stormanfallet mottogos de österrikiska kolonnerna med cn så fruktansvärdt mördande kanoneld, att allt försök att framtränga var omöjligt och ingenting annat för de belägrande äterstod, än att hals öfver hufvud störta sig tillbaka öfver pontonbryggorna. Förlusten af manskap var dervid ganska betydande för österrikarne. Det säges, att en del af besättningen varit i komplott med kommendanten om fäst-. ningens öfverlemnande, men att i det afgörande ögonblicket den öfriga deten af densamma tvungit kommendantens parti ait ge vika, upphängt honom sjelf såsom förrädare och derpå med fästningensi batterier emottagit de sto:mande kolonnerna.s Man ser häraf, all denna gången de kejserliga, oaktadt sin styrka af 21,000 man och förräderiet till bundsförvandt, likväl misslyckats alt taga en fästning, som för tre månader sedan rapporterats såsom eröfrad. Den 30 Mars hade general Welden ankommit till Ungern för att öfvertaga ledningen af operationerna mot Komorn, samt om möjligt afbjelpa de kejserligas betänkliga ställning. Banen Jellachich hor lidit en betydlig förlust uti en träffning med insurgenterna, och Görgey, som vid Tckay gått öfver Theiss, har med sina kolonner intagit en hotande ställning vid Losoncz, hvarigenom belägringsarmåtens operationer mot Komorn betydligt försvåras. — En korrespondens från Wien af den 3 dennes beklagar bittert Windisch Grätz oförsvarliga beteende att afslå al underhandling med insurgenterna, då general (:örgey för tvenne månader sedan väckte fråga deromn. Nu hotar denne djeifve insurgentschef berättar wienerkorrespondenten att förena sig med insurgenternas hufvudarmå, och lyckas honom denna operation, så står utgången af ungerska fälttåi vida fältet.pv — Samma dag som Weiden ankom till lägret vid Komorn, elter den 30 Mars, utfärdade han en proklamation hvaruti Komorns besättning erbjöds pardon om den inom 12 timmar kapitulerade. Uti Wien hade man dock den 5 ej någon underrättelse om denna kapitulationsoffert blifvit anlagen. Från Siebenbärgen äro underrättelserna gan